Vad polisen kan lära av skolans lönehaveri
Vad polisen kan lära av skolans lönehaveri
Det satsas stora pengar i skolvärlden för att göra läraryrket mer attraktivt. Men när pengarna fördelas enligt politikers pekpinnar, i stället för att fördela medlen på ett sätt som accepteras av de anställda, kan effekten bli den rakt motsatt det som avsetts.
Nu har polisen chansen att lära av lärarna.
Blåljus har tidigare skrivit om hur extra pengar till lönemedel har lett till att många lärare mår dåligt, antingen för att de fått extra hög lön eller för att de blivit förklarade som mindre dugliga lärare. Det har lett till en mycket dålig stämning och gått ut över samarbetet, som är viktigt även för lärare. Det känns som ett slag i magen, och många till och med sjukskriver sig.
Nu har Studio ett gjort ett mycket gediget reportage från skolvärlden, där både en rektor, lärare, gymnasie- och kunskapsministern Helene Hellmark Knutsen (S), och en professor i (löne-)psykologi får beskriva hur I-löner kan bli rent kontraproduktiva. Särskilt om politiker sätter pekpinnar som hindrar en lokal lönesättning där hos medarbetarna väl förankrade och accepterade lönekriterier styr.
Väl förankrade lönekriterier hade vi en gång i tiden inom polisen, där många polismyndigheter tillsammans med facket hade inspektörsavtal (jämförbart med förstelärare) som grundat på erfarenhet och duglighet ledde till en bättre lönesättning, och större ansvar. Det var ett exempel på väl accepterad i-lönesättning bland poliserna.
Särskilt intressant i reportaget var ministerns hyllning till kraftigt differentierade lärarlöner. Det talades verkligen inte mycket om det fackliga inflytandet, eller vikten av att lönerna skulle upplevas som rättvisa av de anställda. Hon menade att en mindre lönespridning skulle innebära lägre löneökningar per automatik. Dessutom menar hon att lönespridningen skulle leda till att en erfaren lärare som handleder en ny, inte skulle ha lika eller lägre lön än den handledda. En problematik som vi poliser känner väl till, särskilt när vi handleder nyanställda civilanställda som kommit till myndigheten med högre lön än vad en erfaren polis anses värd av arbetsgivaren…
En annan aspekt på det är statssekreterares lönesättning... Ett aktuellt ämne just nu, när en del exesser i resor gjort att en statssekreterare fått avgå. Vad som gäller då, och hur individuell lönen är, framgår av Regeringens hemsida...
Professorn i psykologi vid Stockholms Universitet Magnus Sverke, som även är föreståndare för universitetets avdelning för arbets- och organisationspsykologi fick förklara mekanismerna bakom lärarnas missnöje. Löner väcker mycket känslor, konstaterade han. Satsningen kan höja lönenivån, men när vi har att göra med människor som bedömer och blir bedömda är förankringen väldigt avgörande. Vi måste få en förankring och förståelse för lönesystemen för att de ska upplevas som schysta. Det handlar om både proceduren, kriterierna och hur pengarna fördelas. Det handlar dessutom om både information och bemötande. Fungerar det inte, kan det bli väldigt avmotiverande!
Professorn förespråkar trots allt individuell lönesättning, men bedömningen måste vara förståelig och ha en bred acceptans. Annars finns risken att avmotiverade anställda sänker sin prestation till den upplevda orättvisa nedvärderingen som lönen ger uttryck för.
Reportaget om lärarlönedebaclet börjar vid 1:10 in i programmet.
De senaste lönesättningarna av poliser, har dessvärre innehållit ungefär alla de misstag som bara leder till missnöje och missmod. Nu har Polismyndigheten och polisfacket chansen att göra om och göra rätt, så att fler poliser slipper ägna energi åt att vara förbannade över sin eller sina kollegors lönesättning, och i stället ägna energin åt att göra ett så bra arbete som möjligt.
Det behöver poliserna, polismyndigheten och allra mest, allmänheten.
Tommy Hansson