Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2016-11-24 10:40

Vem ska vara syndabock?

Nu vädrar media blod, om polisens utredningsresultat inte vänder innan nyåret. Ropen skalla, någon ska avgå. Men frågan är om skallen riktar sig mot rätt syndabock. Blåljus påminner om vad politikerna tyckte för två år sedan, även om vi vet att politik är en färskvara med kort hållbarhet.


Expressens ledarsida håller med Liberalernas rättspolitiske talesman, Roger Haddad, och kräver rikspolischefens avgång. Detta för att rikspolischefen inte fått upp polisens resultat och fått polisreformen att ge de avsedda förbättringarna.


Tidningen skriver bland annat:

Tanken med den nya organisationen var att fler poliser skulle ut i yttre tjänst. I stället har det blivit färre än någonsin. Däremot har armadan av skrivbordspoliser vuxit väldeliga. Det projektarbetas och sammanträds, processutvecklas och riktlinjeutarbetas.

Många mellanchefer saknar poliskompetens, vilket driver de underlydande - poliserna - till vansinne.

Detta måste få ett slut. Svensk polis behöver en professionell rikspolischef som fokuserar på Polisens kärnuppgifter: att upprätthålla lag och ordning och utreda brott. Utredningsverksamheten måste rustas upp och polis måste ut på gator och torg, nära medborgarna.


Dan Eliasson sägs ha fått sitt jobb främst av två skäl: han begärde inte mer pengar till polisen och han är en lojal tjänsteman med socialdemokratiska förtecken. Nästa polischef måste vara tillsatt på tyngre meriter än så. Vare sig hen har polisiär bakgrund eller inte måste hens förtroende inom organisationen vara starkt.”

Blåljus noterar att tidningen hänvisar till ”polisens nättidning Blåljus.nu” när det gäller kritiken mot rikspolischefen. Vi är väl mer polisernas nättidning, då vi företräder och drivs av Polisförbundet i region Stockholm. Vi tackar så klart ändå för reklamen.


Men när nu Expressen läste vår nättidning, kunde man väl inte bara tittat på bilderna, även om ”I Fablernas Land” är ganska på pricken när det gäller att spegla polisernas frustration på ett ironiskt sätt. Hade man läst närliggande artiklar på Blåljus kunde man bland annat läsa följande:

 

Frågan är snarast

 

”vad regeringen menar att Eliasson skulle gjort för fel. Han blev ju tillsatt med ytterst tydliga besparingskrav på sig, och när han efter närgången kontakt med polisverksamheten uppfattat att polisen behöver mer resurser för att leverera det resultat som både befolkningen och poliserna kräver, blev svaret i budgeten, att pengarna kommer, fast mindre och senare.

 

Så, Dan Eliasson har genomfört det uppdrag han har fått. OM han på den grunden skall avgå när han just börjar bli varm i kläderna, finns det kanske en eller annan politiker som borde överväga sin del i polisens problem.

 

Å andra sidan är det ingen tvekan om att rikspolischefen varit i en extremt utsatt position under den underfinansierade polisreformen, med tillkommande svårigheter som migrationskris, terrorhot och grova våldsbrott. Det har blåst hårt på toppen av polismyndigheten och frågan är väl närmast vem som skulle ha klarat av att hålla sig kvar där överhuvudtaget i den skitstormen.


Det har inte hindrat inrikesministern från att ge rikspolischefen just fram till årsskiftet för att vända utvecklingen inom svensk polis beträffande att få poliserna närmare medborgarna och leverera bättre utredningsresultat. För att ens ha en chans att komma dit måste strömmen av poliser som lämnar yrket stoppas och helst vändas."


Och "Blåljus kan bara ge Lasse (Wierup) alla rätt på den punkten. Polisen måste prioritera alla de utsatta och de särskilt utsatta områden som växt fram i Sverige. Och som fortsätter att växa. Dessutom borde Polisen ha resurser att prioritera de riskområden där kriminaliteten gror och som riskerar att bli morgondagens utsatta områden. Mord med skjutvapen på allmänna platser i landet, där ingen av alla på platsen säger sig ha sett något (och vid skadskjutningar den skadeskjutne vägrar tala med polisen) tar enorma resurser i anspråk.


Självklart måste polisen prioritera dem. Som bekant var polisreformen underfinansierad. Poliserna blir färre, då missnöje förekommer vilket är vanligt vid stora förändringar. Samtidigt ökar arbetsbördan med fler invånare i Sverige, nya brottsmönster och nya arbetsuppgifter. Och visst anställs civilanställda i hög takt för att fylla luckorna, men de är inte färdiga polisutredare och ännu mindre poliser"


En polischef, som är polis och vars förtroende i kåren fortfarande är ganska oanfrätt, beskriver varför region Stockholm toppar bottenligan när det gäller minskade utredningsresultat.

 

– Vi har sett en fallande utveckling under många år och är självfallet inte nöjda, säger Ulf Johansson, regionpolischef i Stockholm på Intrapolis, och fortsätter:

 

På fem år har antalet ärenden fallit från drygt 42 000 till drygt 28 000. Förklaringarna är många och komplexa, anser Johansson.

 

Alla sliter hårt
– Vi är för få, trycket mot utryckningsverksamheten har ökat dramatiskt och de grova brotten tar enormt mycket resurser, säger han och betonar att han vet att alla anställda överallt sliter hårt.


För närvarande utreds 46 mord och 100 skjutningar. Det påverkar de samlade ärendebalanserna eftersom mängdbrotten tvingas stå tillbaka.

 

De så kallade prio ett-ärendena har ökat med 40 procent på några år. Det leder till mindre tid för egeninitierade ärenden och påverkar till exempel narkotika och trafik negativt.


– Och omställningen i omorganisationen påverkar resultaten negativt, säger regionpolischefen i artikeln.

 

Lösningar finns i nya organisationen
Lösningarna ligger bland annat i den nya organisationen, ett nytt ändamålsenligt PKC, nyanställda civila utredare samt aspiranter och återvändande poliser, en tuffare prioritering och satsningar i det särskilt prioriterade områdena.

 

– Men det kommer att ta tid och måste få göra så. Genvägar och snabba lösningar kommer bara att förvärra läget, säger han.


Ulf Johansson anser att förväntningarna på polisen i viss mån är orealistiska men att det är en klen tröst för de som drabbas av brott.

 

– Jag blir uppriktigt besviken när vi inte lyckas tillräckligt bra att ta hand om brottsoffer. Men jag garanterar att jag och alla andra gör vad vi kan för att skapa förutsättningar för att bli bättre, avslutar Ulf Johansson sin text på Intrapolis.


Blåljus drar sig inte för att påpeka att vi skrev om hur Rikspolischefen utseddes utan att få de medel som krävdes för att genomföra reformen utan att dess förväntade positiva effekter skulle ”omintetgöras”. Innan Dan Eliasson utsågs.

 

Mycket talar för att en annan kandidat till posten, Thomas Rolén blev avförd av Regeringen som kandidat just för att han satte en prislapp på verksamheten som inte föll politikerna på läppen. Och på den tiden, låtsades alla politiker från den förra och nuvarande regeringen som att inga extra pengar skulle vara tillräckligt. Nu har vi facit. Det drabbar Sveriges poliskår, polisens anseende och många av Sveriges brottsoffer.

 

Men om det skulle drabba Rikspolischefen som tagit sig an ett omöjligt uppdrag, borde det även utkrävas ett politiskt ansvar. Särskilt som Rikspolischefen nu berättat vad polisverksamheten behöver för resurser, för döva öron.


Tommy Hansson

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994