Om snutnäsor och politiskt ansvar
Vi börjar med att notera nättidningen Magasinet Paragrafs chefsredaktör Dick Sundevall, som skrivit en artikel om hur poliser fungerar. Detta mot bakgrund av allt tal om att det nu finns fler polisanställda än någonsin. Sundevall menar att det är stor skillnad på just poliser som lärt sig att använda något han kallar "snutnäsan" för att upptäcka exempelvis allt för tillrättalagda vittnesmål. För sin tes ger han ett antal bestickande exempel på hur polisiär erfarenhet lett till att till synes solklara friande fall kunnat lösas.
Blåljus kan inte låta bli att minnas hur poliser historiskt haft väldigt god kännedom om den kriminella miljön där de tjänstgjort. Något som de facto ledde till att ibland rudimentära signalement eller modus operandi genast kunnat knytas till en viss person som borde utredas. Och som oftast var rätt. Frågan är om den kompetensen finns i samma utsträckning idag, när många poliser har väldigt stora geografiska ansvarsområden.
I samma artikel, skriver Sundevall vidare om ansvaret för poliskrisen. Han diskuterar inrikesminister Ygemans förtroende för rikspolischefen Dan Eliasson, och påpekar att kraven på vändning för polisen ständigt skjutits upp, liksom finansieringen av verksamheten. Nu menar Sundevall att talet om kraftfulla åtgärder mest liknar tomt prat. Som Sundevall avslutar artikeln:
"Därmed vet vi vad Ygeman menar med ”kraftfulla åtgärder”. Därmed vet vi att hans kraftfulla framträdanden i olika medier där han minsann klargjort att man inom olika områden skulle se till att… vad det nu var den gången – inte står för någonting. Utan bara är tomt prat."
Sundevall förutspådde i november 2016 att han från säker källa erfor att Rikspolischefen skulle ersättas vid årsskiftet. Så Blåljus låter våra läsare dra sina egna slutsatser.
En annan person som också tagit upp inrikesministerns göranden och låtanden, är Ekots Tomas Ramberg. I en artikel, på SR Ekot, disuterar han vad som kan ligga bakom Moderaternas svängning när det gäller samarbete med Sverigedemorkaterna.
Är det kanske inte i första hand budgeten som ligger i Moderaternas sikte? Ramberg menar att moderaterna kan gå fram i enskida frågor för att med hjälp av SD försöka slå hårt mot regeringen. Tanken är då att Liberalerna och Centern skulle sluta upp i sådana sakfrågor.
Det skulle kunna ske genom att moderaterna gjorde verklighet av tidigare hot om att fälla enskilda statsråd genom misstroendeomröstning i riksdagen. Inom Moderatledningen diskuteras enligt Ramberg möjligheten att sikta in sig på både inrikesminister Anders Ygeman och bostadsminister Peter Eriksson. Ramberg skriver:
Det skulle i så fall enligt Ramberg ske som en tvåstegsraket. Först ställer allianspartierna, alternativt bara Moderaterna, krav på att Ygeman skyndsamt ska skjuta till pengar till polisen och förändra polisens ledning. Alternativet skulle vara en misstroendeomröstning. Det skulle ställa Centern och Liberalerna inför ett dilemma. Om de inte medverkade skulle de att anklagas för att hålla regeringen om ryggen.
Syftet skulle enligt Ramberg vara att trappa upp konfliktnivån i politiken och visa att Moderaterna menar allvar med att driva på för en ny politik. Och konfrontation skulle det bli. Statsminister Stefan Löfven skulle tvingas ta ställning till om han passivt ska låta sin regering stympas (Ygeman anses allmänt vara en av de starkaste ministrarna) eller svara med att återigen hota att utlysa extraval.
Blåljus kan konstatera att polisfrågan blir allt hetare politiskt. Möjligen kan den bli en politisk bomb. Å andra sidan är krävs det ingen raketforskning för att inse hur den bomben enkelt skulle kunna desarmeras. Polisen behöver pengar, nu. För att vända brottsutvecklingen och för att trygga försörjningen av riktiga poliser. Ju längre man väntar, ju dyrare riskerar det att bli, ungefär som när det gäller försvaret eller skolan. Med en rimlig försörjning av polisverksamheten, skulle det politiska vapnet vridas ur oppositionens händer, samtidigt som allmänheten skulle få en bättre polisverksamhet. Polisförbundet har som bekant krävt en nationell samling, för att se till att polisen får bättre förursättningar ekonomiskt, men det finns ju inget som hindrar att regeringen själva tar det initiativet för att få en bättre polisverksamhet.
En polisverksamhet om även poliserna kunde vara stolta över. Men det förutsätter politisk handlingskraft. Inte bara retorik.
Tommy Hansson