Obligatorisk läsning

Nej, inte för poliser kanske. I varje fall inte för de poliser som dagligen eller när det krisar jobbar i något av våra så kallade särskilt utsatta områden. Men idag beskriver både DN och Expressen en del av mekanismerna som förklarar hur vi hamnat där vi är just nu. Och som SvD ledarsida konstaterar är problemet inte dagsfärskt. Det har fått gro länge och det växer alltmer.

I DN beskriver Ulrika By m fl i en artikel situationen som ledde fram till en dödsskjutning i Tensta. Den 28:e i norra Stockholm under 2016. Bland annat beskriver en medborgare sina känslor med orden: "Jag går ut när jag behöver, men jag är rädd. Jag har fått nog och kommer att flytta härifrån. Våra politiker lyfter feta löner men saknar helt kontakt med verkligheten. Vi som bor i Sverige vill inte bo i krig – men det är ett krig som pågår här."

 

Vi vill ha övervakningskameror, men då pratar politikerna integritet. Glöm integritet, vi vill ha säkerhet fortsätter medborgaren.

 

En annan menar att det är ett laglöst land. -Jag har själv sett hur man säljer droger på öppen gata, mitt på dagen. De kör hur de vill, gör vad de vill, struntar i allt – och kommer undan med det. En vanlig person som snattar en choklad på Ica får böter, men dessa personer begår grova brott och ingen rår på dem, säger mannen till DN.

 

I Expressen är bilden inte ljusare. Magda Gad har gjort ett djuplodande reportage bland de unga män som sätter sin prägel på en stadsdel i Malmö som går under det poetiska namnet Södra Sofielund, eller Seved. En av de unga männen beskriver situationen i Malmö som en katastrofal mix av utanförskap och ett system som har spårat ur, där det packas knark i tvättstugor, göms vapen på vindar medan polisen är underbemannad och upptagen med gränskontroller och flyktingboenden. Han säger sig kunna peka ut mängder med langare och säljare av narkotika. Samtidigt finns det områden i Malmö där det är väldigt lugnt. Där finns det inga skotthål efter skjutningar med automatkarbin i husfasaderna... Vapen är enkla att kommar över, de kostar inte mycket men ger en känsla av makt.

 

I artikeln som bygger på studiebesök under närmare ett års tid, beskrivs även hur de boendes anknytning till andra länder ger nya affärsmöjligheter, och hur motsättningar mellan olika grupper växer. Inkomsterna från narkotika och andra brott kan ge en narkoman möjlighet att bära en jacka som kostar ungefär vad en polis har i månadslön...

När det nu kommer nya grupper till området beskriver en av de unga männen varför han behöver mycket pengar: "Det gäller att spara. Det här landet kommer fucka oss till slut och då behöver jag pengarna, då tar jag dom och drar. Förr var det inte såna här skillnader mellan folk, nu har vissa miljoner och andra har inget att äta."

Det beskrivs även hur kortvariga polisinsatser eller kameraövervakning bara har begränsade effekter på brottsligheten, som kanske flyttar till andra sidan av kvarteret. Och fortsätter. Som en langare uttryckte det: "Vi får in lika mycket nu, dom dagar dom (poliserna) kommer och stör så får vi bara jobba någon timme till." En narkotikaköpare håller med: "Det är enklare att köpa droger här än i Kenya. Enklare än på Jamaica." Det beskrivs även hur en man kommer med sitt sovande barn i barnsitsen på cykeln och köper marijuana enklare än om han köpt mjölk...

Alexandra Ivanov skriver i en ledare i SvD om parallellsamhällenas utveckling och problemen som skyfflats under mattan alltför länge. Hon noterar att situationen inte kommer att lösa sig själv. Det förutsätter att våra folkvalda bestämmer sig för att ta tag i situationen, att medborgarna vill prioritera våra offentliga resurser till att beivra brott och ett vasst och kompetent ledarskap inom rikspolisen.

Människor ska vara trygga i Sverige och bilar ska inte brännas. Barn i Tensta ska inte tvingas bevittna avrättningar, avslutar Alexandra sin ledare.

 

Blåljus kommentar: På nationaldagen hölls ett tal i den vackra Hågelbyparken i Botkyrka. Där sades något som satte sig i minnet:

"Vårt Sverige ska aldrig präglas av stenkastning och segregation, av ojämlikhet och orättvisor..." 

 

Men hur är det egentligen? Som sagt; obligatorisk läsning för den som orkar veta.

 

(Bild: Ninni Andersson Regeringskansliet)

Tommy Hansson