Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2015-04-02 09:30

Misstro mellan två yrkesgrupper?

Ganska nyligen kommenterade vi på Blåljus en krönika av Johan Croneman på DN där han kritiserade knapphändig information från polisen efter morden på Vårväderstorget i Biskopsgården. Nu har Henrik Thorehammar skrivit en artikel i Aftonbladet, som handlar om vilken sanning twittrande och instagrammande poliser sprider. YB Södermalm har redan tackat för utnämningen till att vara just ett "hemligt" PR-vapen. YB skriver: "Apropå "hemligt PK-vapen". Ser det mer som en yttring mellan två yrkesgrupper, vilka misstror den andres förmåga återge händelser objektivt"

 

Henrik Thorehammar skriver bland annat:

"Hur många gånger har du inte klickat på en länk dina vänner delat på Fejjan, och fått tårar i ögonen när du läser en brutal och omskakande inblick i polisens hårda vardag? Eller skrattat åt den lokala polisens instagram när dom bjuder på en riktigt korkad kriminells snedsteg? Eller dött söthetsdöden när polishundsvalpar flimrar förbi med för stora tassar i flödet?!

Sociala medier har blivit polisens hemliga PR-vapen."

 

Henrik menar att det tar bort fokus från poliser som gör fel, och skriver att medias uppgift inte är att "glorifiera de som har laglig rätt att slå oss"...

 

Han avslutar sin artikel med orden: Polisen har så klart all rätt att posta både det sorgeliga och det gulliga. Men kom ihåg när du läser att det är de som är avsändarna. Att de presenterar den bild de vill. Och när du känner med hunden Eddie som fått en sten i huvudet, att du kanske glömmer bort hur demonstranterna behandlats.

 

En polis från södra delen av Sverige har reagerat på artikeln och skrivit ett mail till Henrik Thorehammar:

 

"Hej Henrik!

 

Det är lurigt att läsa krönikor på självaste första april. Vid första anblicken får jag känslan av att det är ett aprilskämt, men sakta växer det fram att du troligtvis menar allvar. 

 

Den fundamentalt, enligt mig, felaktiga uppfattningen du har om polisens roll i samhället gestaltar sig i en mening. Att du beskriver polisens våldsmonopol som en "laglig rätt att slå oss", säger tyvärr hur grundläggande felaktig bild av en demokrati du har. 

 

Du och jag har olika jobb, men med samma mål. Detta inser du dessvärre inte. Därför ska jag ta mig 5 minuter av min tid för att förklara det för dig. Jag jobbar med att upprätthålla de författningar som i en demokratisk ordning indirekt har röstats fram av det svenska folket. Riksdagen som röstats fram genom ett demokratiskt val stiftar lagar. De lagarna ska följas av medborgarna i Sverige. Eftersom människor är just människor, finns det vissa som av själviska skäl inte vill följa de lagar som Sveriges riksdag stiftat. Konsekvensen av att personer inte följer lagarna, blir att Sverige blir ett sämre land för majoriteten. 

 

Här kommer jag in. Jag finns till för att se till så att de här lagarna åtföljs, och för det ändamålet har jag genom polislagen bemyndigats med en demokratiskt framröstad möjlighet att med tvång genomföra de åtgärder jag behöver för att se till att de lagarna följs av medborgarna. Polislagen är dock tydlig (läs den gärna), den säger att våld endast ska användas som en sista möjlighet. Utöver det ska våldet stå i proportion till den tjänsteåtgärd som jag ska genomföra. Dessutom ska också våldet vara försvarligt. Detta kanske är en lite mer nyanserad syn på polisens våldsanvändning än den du ger uttryck för i din krönika. 

 

Din uppgift är ju att jobba på samma sätt. Som en representant för den tredje stadsmakten ska du på ett relativt objektivt sätt granska och skriva om de som bryter mot de lagar som riksdagen beslutat om. En polis kan till exempel enligt brottsbalken begå tjänstefel, dömas för misshandel, olaga frihetsberövande och även bete sig på ett sätt som inte är förenligt med polisförordningen- och på så sätt få disciplinstraff som är varning, löneavdrag och avsked. 

 

Henrik, missförstå mig nu rätt. Ditt jobb är att granska poliser, politiker och alla i detta samhället för att på så sätt påvisa felaktigheter som innebär att samhällsmedborgarna får en sämre tillvaro. Du ska alltså granska polisingripanden, och där ska ribban ligga lågt. Precis som du säger, vi har en "laglig rätt att slå er", och därför ska vår myndighetsutövning synas noggrant. 

 

Polisen är dock inte generellt sett din fiende Henrik. Polisen är de som ska hjälpa dig att hitta ditt bortsprungna barn, gripa personen som rycker en väska från din farmor, ta hand om dig när du fått för mycket i dig under en utekväll, göra HLR på dig när du faller ihop efter en hjärtinfarkt, ta hand om en släkting till dig som blivit svårt skadad i en trafikolycka, underrätta dig om att en nära släkting avlidit, ge dig fortkörningsböter för att du inte ska köra ihjäl dig och gladeligen med sitt eget liv som insats (för 25.000 kr/mån) försöka rädda dig när någon försöker ta ditt liv. 

 

Det ENDA jag kan önska av dig i utbyte för det jag precis beskrev, är att du återger en rättvis bild av mitt jobb. Ditt jobb är inte att vara som du uttrycker det, "polisens publicister", utan att återge det som händer i samhället på ett objektivt sätt, för att, som jag, försöka få det här samhället att bli ännu bättre för VÅRA huvudmän, allmänheten.

 

Din, och tyvärr en del av dina kollegors grundinställning till mitt arbete får stora konsekvenser för mitt och mina kollegors högsta önskan och strävan, nämligen att vi alla ska få en bättre tillvaro. Jag trycker på detta eftersom det verkar kunna missförstås.

 

I din yrkesutövning har du ingen grandios insats. Du kan skriva en artikel som denna, som fått mig att reagera, och det som i värsta fall händer är att du får 100-tals mail om att den är onyanserat skriven och att du inte har koll på läget. Vad händer med mig när jag gör fel? Jag kan allvarligt skadas eller till och med dödas, eller förlorar jag jobbet. Kommer du då skriva en kort krönika om att "en sådan där som har laglig rätt att slå mig", blev dödad i tjänsten? Är det den bilden du vill förmedla av det jag gör?

 

Du behöver inte oroa dig. Även om du inte ändrar uppfattning eller skriver annorlunda, kommer jag gladeligen riskera mitt liv för dig eller någon av dina familjemedlemmar och ställa mig mellan dem och de som inte respekterar det vår riksdag har beslutat. Jag kommer även varmt välkomna dina granskningar av det jag gör på jobbet.  

 

Med vänliga hälsningar, polis i Region Syd"

 

Blåljus har inget att tillägga.

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det