Publicerat 2016-07-23 09:30

En ung man med Molotow greps. En tydlig signal?

Efter oroligheterna i Uppsalatrakten, där unga män satte eld på bilar och soptunnor, kastade sten på poliser och räddningstjänst och attackerade en buss med en molotowcoctail, har polisinsatsen diskuterats. Det har talats om passivitet, men vad händer när poliserna lyckas gripa en gärningsman...

Det är UNT som berättar att
polisen under söndagnattens oroligheter grep en 17-årig pojke vid i Valsätra, som anträffades med en molotovcocktail i händerna. Enligt polis på plats ska han ha luktat bensin i samband med gripandet.  Gossen fördes till polisstationen där han skulle förhöras. Men där blev det byråkratisk-juridiska problem.

– Föräldrarna ville inte närvara vid förhöret och när vi informerade socialjouren om gripandet avböjde de också att närvara under förhöret, och ingen advokat fanns på plats. Därför kunde vi bara delge pojken misstanke och sedan släppa honom på fri fot igen. Det här är ett exempel på där vi inom polisen hamnar i en maktlöshet, berättar Christer Nordström på Uppsalapolisen för UNT. Sociala myndigheterna har en mängd förklaringar till att de inte prioriterar en 17-årig mt attentatsman. Det hade heller inte varit möjligt att tillkalla en offentlig försvarare på söndagnatten då det inte fanns någon jourlista.


Blåljus har knappt ord, för att uttrycka vilka signaler frigivningen av denne unge man ger till honom och hans kamrater. För att inte tala om vilket svek från rättssamhället och det sociala det innebär för boende i en förort som brinner. För att undvika överord, väljer vi att citera en av kommentarerna i UNT, som väl speglar även våra känslor.

"Självklart ska det finnas en offentlig försvarare tillgänglig dygnet runt. Sedan måste lagar/regler ändras så att om föräldrar till minderåriga inte vill närvara så ska "barnet" hållas i förvar till soc/försvarare kan komma. Men föräldrarna verkar vara riktiga rötägg som inte kan masa sig till polisstationen när sonen blivit gripen. Där borde soc. gripa in kan väl inte vara en hälsosam miljö för barn?"

Blåljus vet så klart inte vilka skäl föräldrarna kan ha haft att inte medverka. De kan ha haft legitima skäl, som att de kan ha arbetat på annan ort, eller varit bortresta, svårt sjuka eller liknande. Mobilen kan ha varit urladdad. Eller så har de gett upp... Dock, i dylika fall borde sociala myndigheterna ha en plikt att gå in i föräldrarnas ställe med ett omedelbart omhändertagande. Vi kan helt enkelt inte ha unga mordbrännare eller våldsverkare springandes vind för våg i förortsnatten utan vuxentillsyn.

Regionpolischefen i Region Mitt, som blanda annat Uppsala tillhör, Carin Götblad, berättar i ett lägre inslag i SVT nyheterna om att hon själv hjälper till att patrullera i utsatta områden. Hon ser en väg framåt, med att mobilisera lokalsamhällets goda krafter, särskilt kvinnor, för att på ett tidigt stadium ta vissa unga i örat. Majoriteten av de boende, vill ha mer poliser och hårdare tag mot ungdomar på glid. Det finns föräldrar som inte vågar släppa ut sina flickor på grund av oroligheterna. Hon förklarar den byråkratiska processen när polisen griper ungdomar. Helst skulle hon vilja har tydligare och snabbare påföljder för unga. Hon kommenterade även kritiken om polisens passivitet, med följande ord:

– Vi får alltid kritik oavsett hur vi gör. Och jag delar inte den bilden att vi varit passiva. Det är en fin balansgång mellan att hårda nypor och mjuka tag.  Men vi analyserar alltid våra insatser och ser vad vi kan göra bättre. Carin har förståelse för polisernas frustration. Och jag lyssnar alltid på min personal kring hur de känner när vi haft sådana här insatser.

Lyssna även på hur barnen i området ställer knepiga frågor om Carin Götblads ålder och kompetens, och får tydliga besked!!! Det säger en del om hur viktigt det är med lokal närvaro och att kommunicera.

Tommy Hansson
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994