Det svider i polissjälen

En erfaren polis och hundförare som var med under helgens upploppsliknande händelser i Gottsunda och Valsätra utanför Uppsala i helgen beskriver i UNT sina intryck. Han är oerhört besviken på att den rejält utrustade och numerärt tillräckliga polisstyrkan inte fick möjlighet att ingripa på ett tidigare stadium och på ett kraftfullt sätt. Han menar att det funnits möjligheter att gripa de värsta upploppsmakarna, att beslagta molotowcoctails, så hade kanske oroligheterna inte pågått så länge som de gjorde.

Särskilt lider han med de skötsamma boende i området, som inte ens kan åka buss till sina kvarter, eller som får sin nattsömn störd av brandrök, eller får sina bilar uppeldade. Vilket förtroende skall de nu ha för polisen?

Polismannen noterar att tyvärr har polisen inte alltid de resurser som krävs för att kunna genomföra en effektiv insats när det uppstår situationer som nu i helgen. Men det hade man den här gången, enligt honom.

"Specialutbildade poliser från Stockholms SPT-organisation (kravallutbildade poliser) fanns på plats, ett antal polishundförare med sina polishundar, polisflyget med helikopter osv. Vi hade en väldigt bra resurs. Jag kan lova er att vi poliser som arbetar ute på fältet inget hellre vill än att skapa ordning och trygghet i området och lagföra gärningsmännen."

Han noterar att målet för insatsen från polisledningens sida var att inga skulle bli skadade, varken upploppsmakarna eller poliser eller räddningstjänst. Gott så. Men det hade enligt honom funnits möjligheter att ingripa tidigare i stället för att passivt se på när fler och fler bränder startades. Han noterade att det handlade om ett tjog män i övre tonåren, det borde polisen klara av att hantera med de resurser som fanns. Han fortsätter:

"I stället åker dialogpoliser upp till Gottsunda och pratar med några av de äldre, de är ett antal multikriminella unga män med stort inflytande över ungdomarna i området. Man försöker förmå dessa att prata med ungdomarna om att de inte ska elda osv. Motkravet från ungdomarna blir som så många gånger tidigare, inga poliser ska vara i Gottsunda. Det är nu det börjar bli galet. Samhället i form av polisen lägger över initiativet till ordning och trygghet på ett antal kriminella unga män. Och accepterar kravet på att inga poliser skall vara i området. Hade jag varit kriminell så hade inte heller jag velat ha polisen i mitt kvarter."

 

 Det kan inte vara så, att bara för att det finns en risk att det blir stökigt, så blir polisen passiv. Det kan inte heller vara så att bara för att man bor i Gottsunda så är man imun mot lag och ordning, noterar polismannen. Han avslutar sin debattartikel i UNT:

 

"Jag satt själv i en polisbuss två kvarter från Bandstolsvägen, rustad i kravallutrustning och med min tjänstehund vid sidan. Därifrån såg jag den ena efter den andra svarta rökpelaren från brinnande bilar ringla sig mot skyn. Stadsbussarna vände vid Linrepevägen, alla som åkt buss från stan fick således gå genom hela Gottsunda för att ta sig hem. Det kändes inte bra, att på den gamla damens fråga om hur hon haltande skulle ta sig till andra sidan av Gottsunda svara, jag vet inte.

Där satt vi rustade med hjälm, benskydd, sköldar, brandsläckare och sjukvårdsmaterial. Till vilken nytta?

 

Jag kliver ur bussen för att sträcka på benen, då kommer det fram en kvinna med gråten i halsen. Hon är helt förstörd över att ligisterna åter igen vandaliserar hennes kvarter. Hur tror ni det känns att stå där rustad som en medeltida riddare och säga till henne att vi inte får ingripa? Tro mig det svider något vansinnigt i polissjälen.”

Blåljus kommentar: Media och även Blåljus har beskrivit vad som kan ha varit en konsekvens av polisens passivitet för en oskyldig människa. Och visst kan man göra olika bedömningar. Polisledningen i Uppsala förklarar sina överväganden här i UNT.

Arbetsledningen för polisinsatsen har ju arbetsmiljöansvaret som måste vägas in. Men det måste också vägas mot att alla som bor i det här landet ska ha rätt till skydd mot allvarlig brottslighet. Och det är allvarligt när det kastas stenar, molotowcoctails och anläggs mordbränder. Hur länge kan polisen vara defensiv?

För tar polisen ett steg bakåt, tar de kriminella två steg framåt...

Andra kommentarer till polismannens inlägg, kan läsas på UNT här.

UPPDATERING: Blåljus har nu från flera håll hört om polisens defensiva taktik i samband med händelsen ovan. Samtidigt är det som sagt, en balansgång. Så här formuleras det i Beslut i Stort i samband med Social oro i Sveriges kanske mest utsatta förorter, i Järva.

Mycket bättre kan det nog inte sammanfattas.

Tommy Hansson