Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2016-07-23 13:10

Djävligt upprörande

Två av Sveriges mest klarsynta och orädda journalister, Sakine Madon och Johanne Hildebrandt, skickade en tredje, Annica Ögren till förorten för att kolla hur polisen klarar av att arbeta där. Resultatet blev en video som journalisterna konstaterade är "Jävligt Upprörande". Reportaget filmades i Tensta-Rinkeby, men det finns som bekant liknande stämningar på många håll. Polisernas tålamod trotsar all beskrivning och ändå får de mycket skit av en liten grupp av innevånarna.

Arma poliser som skall jobba i detta kaos, som Johanne sammanfattade det hela.

Journalisterna som själva blev närmast förskräckta över hur den svenska verkligheten ser ut, funderade kring hur vi kan ha låtit det gå så långt.  Kan det bero på att väldigt få politiker och kända journalister bor i just dessa områden? Det är värt att notera, att reportaget gjordes i s k grönt läge, dvs det handlade om den vardagliga kampen mot brott och inte regelrätta upplopp eller pågående mordförsök mot poliserna.

En dedikerad polis som reportern Annica Ögren intervjuar i reportaget nedan gav röst till den känslan som väldigt många poliser har. Han sökte sig själv till ett utsatt område eftersom han ville göra maximal nytta som polis. Men han ser hur rättssystemet inte räcker till. När unga män attackerar eller trakasserar poliser blir det ofta ingen påföljd. Det gör att en del poliser känner en väldig frustration och besvikelse på samhället. De kom in i polisyrket med en stor tro på rättssamhället Sverige, men det går över väldigt fort när verkligheten kommer ifatt.

Johanne Hildebrandt har skrivit en ledare i SvD på samma ämne, betecknande är att den lilla gruppen aktiva ungdomar, kallar det trakasserier när polisen kontrollerar en felparkerad bil...

Nedåtgående spiral


Johanne fortsätter: "Underbemannade och underbetalda arbetar dessa rättsstatens frontsoldater i en hotfull och pressad arbetsmiljö som nästan påminner om en krigszon. Frustrationen över bristen på resurser är stor. Värst är ändå den uppgivenhet inför rättsväsendet som poliser själva känner. Det spelar ingen roll om de griper den som spottar, knuffar eller kommer med nedsättande tillmälen – gärningsmännen släpps ändå utan några påföljder.

Så en del poliser slutar gripa dem och anmäla, de boende ser till att de inte ingriper och gärningsmännen kan ostörda fortsätta att provocera. Så ser den nedåtgående spiralen ut där staten verkar förlora makten."


Johanne avslutar den kanske viktigaste ledarartikeln i sommar med orden:


"Att återta det som förlorats och återskapa lag, ordning och hopp är därför en av de allvarligaste utmaningar som politiker och myndigheter står inför, en uppgift så stor att den går bortom de traditionella höger/vänsterperspektiven. Att införa nolltolerans mot brott torde vara en god början. Samhället måste sluta upp och ge polisen det stöd de behöver för att återupprätta lag och ordning. För de boendes och allas vår skull."


Nu hoppas Blåljus att alla politiker av olika färg, ser videon där några av morgondagens bästa journalister analyserar det många duckat för alltför djupt alltför länge...




Tack för det gedigna journalistiska arbetet, och tack ni hjältar till kollegor i förorten. Ni är guld värda! Själv hade jag exploderat.


Tommy Hansson


Ps; förra veckan sommarpratade Sakine i hård konkurrens med bland andra Emil Jensen, Anders Kompass och Marit Paulsen. SvD ordnade en omröstning. Sakine fick välförtjänta 70% av rösterna... Lyssna gärna på Sakines kloka ord nedan. DS



Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994