Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-04-05 16:10

Det är inte bara att skjuta en människa

Det kan knappast ha undgått någon att en video från ett polisingripande på ett asylboende i Fagersjö väckt uppståndelse i media. Klippet har visats mer än fem miljoner gånger, och väldigt många har känt sig manade att ge goda råd om hur det borde ha hanterats i stället. Martin Marmgren, som till skillnad från majoriteten av tyckare vet vad han talar om ger sin syn här. Texten är även publicerad i Metro.

Att någon förstör en polisbil ger oss inte rätt att skjuta dem, skriver polisen Martin Marmgren om den spridda filmen på när polisen grep en våldsam man häromdagen.

 

Nyligen kallades en polispatrull till ett flyktingboende. Där möttes de tre kvinnliga poliserna av en man som attackerade dem med ett tillhygge. Det initiala försöket att omhänderta mannen misslyckades och en av kollegorna blev tillfälligt slagen till marken. Mannen greppade sedan en stor sten och kollegorna retirerade. Efter att ha vandaliserat polisbilen gick mannen därifrån. Kollegorna följde efter och när förstärkning hade anlänt greps han.

Händelseförloppet filmades. Filmen spreds som en löpeld och gav upphov till en sörja av hånfullhet, rasism och manschauvinism, där förekomsten av kvinnliga poliser ifrågasattes.

 

Även poliser och politiker uttryckte sig nedlåtande. Liberalernas Roger Haddad twittrade ”Vill inte höra mer att polisutbildningen ska akademiseras – punkt” om händelsen. Låt oss därför reda ut ett antal saker.

Kollegornas val att inte skjuta ter sig klokt. Proportionalitet i våldsanvändning är centralt för poliser. Skadegörelse på polisbil ger inte skjutläge och ögonblicken där nödvärn kunde ha hävdats för att skjuta var kaotiska och gick snabbt över. Dessutom är det en fördel, inte en nackdel, att våldsverkaren kunde gripas utan skottskador.

 

Polisen behöver mer, inte mindre, utbildning. Att påstå att en högskoleutbildad poliskår skulle vara sämre lämpad att genomföra fysiska ingripanden tyder på kunskapsförakt. Högskolekopplingen innebär dessutom ökad möjlighet till forskningsbaserad verksamhetsutveckling. Det gäller även utbildningen i och metoderna för polisiär våldsanvändning.

 

Att kunna använda våld är en viktig del av yrket men smutskastningen av ingripandet följer ett mönster där populistiska strömningar hånar uppfattad flathet. Dessa tendenser finns även i delar av kåren. En del poliser som alltid backar upp kollegor som anklagas för att använda för mycket våld ansluter sig i stället till hatarna när anklagelsen gäller för lite våldsanvändning. Då gäller tydligen inte den kollegiala lojalitet dessa individer annars så gärna hänvisar till?

Det är ofrånkomligt att polisiära ingripanden diskuteras. Kritik kan vara en motor för utveckling förutsatt att den är konstruktiv och sker med respekt för de inblandade individerna. Men påhopp utvecklar varken individen eller verksamheten. Kollegorna som det nu drevas emot behöver tvärtom stöd. Den positiva kårandan är dock betydligt starkare än den negativa och jag ansluter mig gärna till de hundratals kollegor som i stället backar upp.


Polisarbete är svårt och förutsättningarna för att hantera olika situationer varierar. Att omhänderta våldsamma gärningsmän som inte reagerar på pepparspray blir lättare om man erbjuds kontinuerlig vidareutbildning och realistisk träning. I dag brister stora delar av Polismyndigheten då det saknas pengar och personal. Konsekvensen blir att kollegor inte är så förberedda som de har rätt att vara och därigenom utsätts de och allmänheten för ökade risker. Här finns ett politiskt ansvar att utkräva.

 

Slutligen, den svenska poliskåren skulle både vara mindre demokratiskt förankrad och göra ett betydligt sämre arbete om den vore enkönad. Det är så självklart att det egentligen inte ens behöver sägas.

 

Martin Marmgren, polis"

 

Blåljus kan bara hålla med. På läktaren finns alltid de bästa spelarna, i fotboll och i polisarbetet. Vi påminner om att det alltid är poliserna som får ta det fulla ansvaret för sin våldsanvändning. Det drabbade den ensamma polis som när hon ingrep mot en bärsärk med batongslag, blev filmad och dömd av media. Därefter fick hon svara för sig i domstol. Visst hade en del tangentbordshjältar jublat om poliserna hade slagit den uppenbarligen psykotiske mannen i huvudet med batongen, eller rent av skjutit honom. En helt annan sak är vilka efterräkningar som poliserna då kunnat få. Två som kommenterat artikeln är Leif GW Persson, i Aftonbladet, och Oisin Cantwell i samma tidning. Oisin har den goda smaken att citera en kollegas Twitterinlägg om händelsen: "Alla poliser, oavsett kön, har sin överman och riskerar att hamna i skiten".


Leif GW noterar att en polispiketstyrka sannolikt kunnat lösa situationen på ett annat och snabbare sätt. Men även att rätt verktyg kunde ha bidragit: "Hade man haft elpistol hade man kunnat inkapacitera honom med lätthet. Elpistolen slår ut det autonoma nervsystemet, det som inte är viljestyrt. Då hade man fixat den här situationen snabbt."


Blåljus konstaterar att det varken är första eller sista gången ett polisingripande går som det går. Det beror på olika faktorer, exempevis att det kan finnas en besvärlig, drogad, farlig eller ovanligt stark gärningsman inblandad. Själv minns jag ett ingripande mot en riktig bärsärk då jag var närpolis i Skogås. Mannen var helt vild, drogad och skulle inte åka med till polisstationen, trots att han var efterlyst. Enligt uppgift hade han jobbat upp sin fysik som skogshuggare. Han tuggade fradga och slog vilt omkring sig. Jag hade då lyckan att åka med en polis som jag jobbat tillsammans med i 20 år, i 99% av passen. Då är det lite lättare att samarbeta. Å andra sidan vet jag inte om jag fått vara kvar som polis om ingripandet blivit filmat, eftersom vi tvingades använda batongerna på ett ganska resolut sätt för att hindra mannen från att få tag i några järnrör som låg på platsen...

 

Minns att vi var väldigt snabba ut från cellen när handbojorna togs av. Vakthavande befäl höll på att komma i kläm när vi stängde celldörren med en smäll.


Tommy Hansson



Gilla sidan:
Nu räcker det