Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2014-01-28 16:00

Fika eller ingripa?

Den 27 januari i Stockholms Tingsrätt hölls rättegång mot den polis som på natten den 12 juli 20113 skickades ensam med sin hund till Brunnsgatan i Stockholm för att ”säkra” en påverkad man, som just misshandlat en man och en kvinna.

 

Enligt åklagaren hade hon vid tjänsteåtgärden använt massivt övervåld, hon borde ha fryst läget och inväntat förstärkning. Själv menade hon, att situationen var sådan, att hade hon inte ingripit, hade situationen kunnat utvecklas på oförutsägbara sätt. För att få kontroll på mannen, prövade hon att kommunicera vänligt och erbjuda hjälp, utan resultat. Hon prövade att kommendera honom mer bestämt, utan resultat. Hon prövade att låta hunden skälla på honom utan resultat. Hon slog ut sin batong och skrek order åt honom utan resultat. Mannen hade sagt till henne att om hon kom nära eller tog i honom skulle han visa henne. Oklart vad.

 

Kort innan polisen kom till platsen, hade mannen blivit utkastad från en krog. Han hade övergivits av sina kamrater. Han hade fått två sorters narkotika i sina fickor på okänt sätt. Han hade slagit en man och en kvinna. Han hade slagit sönder en portruta och tagit sig in i porten. Han hade hotat döda en kvinna som ville hjälpa honom. Han hade slagit på ett antal bilar, av okänd anledning. När polisen anlände slog han på polisbilens passagerarruta och blodade ned denna fullständigt. Av detta minns han ingenting.

 

Av åklagaren beskrevs denne man som en ”fånig fylla” eller ”berusad stackare”.

 

Innan polisen kom till platsen hade hon varit på ett längre spårningsuppdrag med sin hund uppe i Roslagen. Hon hade jagat inbrottstjuvar med bra drag i linan, i mörkret, genom skogen. Hon hade sprungit och fallit ett par gånger men jagat vidare. Därför hade hunden spårsele kvar på sig. Därför var hon trött och skulle åka in och fika och återhämta krafterna.

 

Då ropade radion upp henne för ett akut uppdrag. Det fanns inga polisbilar i city, inga i Söderort, inga i Västerort! Det fanns bara hon. Som var på väg till sin fika. Skulle hon ställa upp? Så klart hon gjorde. Hon fick under den korta färden fram till Brunnsgatan veta att en patrull från Nacka kallats till platsen. Nacka-distriktet sträcker sig från Danvikstull till Värmdölandet eller yttersta Tyresöhalvön. Så förstärkning borde anlända inom en halvtimma.

 

Så här står polisen inför mannen som beskrivits av andra att han uppträdde som påtänd, arg, hotfull, våldsam, labil, oberäknelig. Personerna runt mannen höll sig undan. Ambulanspersonalen som kom på platsen vågade inte ens gå ur bilen på grund av mannens beteende. Han måste säkras först. Efter de resultatlösa försöken att lugna mannen som beskrivits ovan släpper hon hunden som springer fram och biter mannen. Denne slår undan hunden men reagerar inte på smärtan utan tar tag i hundens spårsele. Polisen slår med sin batong, vilket inte påverkar mannen särskilt, han står kvar och sliter i hunden. Inte ett aj, ingen reaktion. Polisen slår ett tiotal slag (ca) och avbryter omedelbart när hon ser tecken på att mannen ger upp, och ber henne ta bort hunden. Hon har perfekt pli på hunden som omedelbart avbryter. När mannen gett upp, försöker hon ge honom hjälp för sina skador. Efter ett par minuter kommer en citypatrull som henne ovetandes lyckats lösgöras för uppdraget, och gripandet slutförs. Nu när mannen var säkrad kom även ambulanspersonalen fram.

 

En självskyddsinstruktör som hördes under rättegången beskrev att Polisens ASP-batong kräver mycket övning och god teknik för att ge bra effekt och ofarliggöra en angripare. Rikspolisstyrelsen håller på att inhandla effektivare batonger då den nuvarande inte ger tillräcklig effekt. Han bedömde att polisens slagteknik inte gett full effekt i det aktuella fallet, man måste träffa med yttersta delen av batongen… För övrigt bedömde han att polisen agerat i enlighet med vad som lärs ut på batongutbildningen. När batongen används skall det ske genom slagserie som upphör när hotet bekämpats.

 

Om polisen hade ignorerat radioanropet hade sannolikt inget hänt, mer än att mannen fortsatt sin bärsärksliknande framfart. Hon hade i värsta fall blivit varnad för ordervägran.

 

Om polisen slagit hårdare, hade batongslagen blivit färre, men skadorna möjligen allvarligare. Hade hon ens blivit åtalad i så fall?

 

Om polisen inte hade ingripit så kraftfullt hon kunde mot mannen hade olika saker kunnat inträffa. Mannen hade kunnat springa iväg och misshandla någon på vägen. Mannen hade kunnat angripa polisen och slå henne till marken. Därefter hade han rent av kunnat få tillgång till hennes tjänstevapen och vi hade haft en pistolbeväpnad våldsman gående på Brunnsgatan bland nattflanörerna.

 

Men inget av det hände, utan polisen ingrep. Polisen riskerar att dömas för misshandel eller tjänstefel. Om hon döms för misshandel, som inte är ringa riskerar hon att avskedas som polis, enligt förhandsbesked från Personalansvarsnämnden.

 

Måhända kan det leda till, att vi får ett annan slags poliser i framtiden. Ett slags poliser som inte sätter allmänhetens säkerhet framför sin egen. 

 

Hur det går får vi veta den 10 februari när dom avkunnas i Stockholms Tingsrätt...
 

 

Tommy Hansson


 

PS Leif GW Persson kommenterade rättegången i "Veckans brott", han var en av det tiotal journalister som bevistade rättegången. Det fanns ca 60 personer på plats så åhörarplatserna räckte inte till, de som inte fick plats fick lyssna i ett annat rum. Leif hade den goda smaken att i sitt TV-program inte föregå domslutet, men har lagt sitt förslag till domslut i ett kuvert som öppnas efter domen om två veckor. Dock påpekade han ett faktum som kommit bort i diskussionerna efter händelsen. DNs beryktade video, visar ca 22 sekunder av ett händelseförlopp på ca 2-3 minuter från det att polisen anlände. DS                                                                      Bilden: Leif GW Persson och Hanne Kjöller

 

Blåljus har tidigare kommenterat händelsen och mediabevakningen i ett antal artiklar, bl a här och länkade artiklar.

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det