Att inte ta med det gamla in i det nya...

Förbundsområdesstyrelsen i Stockholm beskriver om varför vi sa "nej" och hur vi ser på den nya överenskommelsen om ATA - Polis.

Varför förbundsområde Stockholm län sa nej!

Förbundsområde Stockholms län ställer sig bakom förbundsstyrelsens beslut om att säga ja till förändringarna i ATA.

På Polisförbundets avtalsråd, tisdagen den 7 maj, sa en majoritet av förbundsområdena ja till förändringarna. Förbundsområde Stockholm var ett av åtta (8) förbundsområden som rekommenderade förbundsstyrelsen att säga nej till förändringarna medan fjorton (14) förbundsområden sa ja.

Det innebar att ca 60% var för förändringarna medan ca 40% var emot. Förbundsområdesstyrelsen i Stockholm vill här nedan vidareutveckla skälen till varför vi sa nej.

Den information som kommunicerats ut till oss förtroendevalda och numera till alla medlemmar från förbundsstyrelsen är bland annat att:

Uppdraget från Polisförbundets högsta beslutande organ, representantskapet, har varit mycket tydligt med att förbundsstyrelsen måste förhandla fram kortare arbetstid för framförallt treskiftarna.

Vi har under hela förhandlingen mötts av en motpart som inte varit intresserad av att lösa arbetstidsfrågan och RPS har varit tydlig med att de inte har något större problem med arbetstiden för treskiftarna.

Förbundsstyrelsen anser att det är värt att kämpa för varenda minut och den här uppgörelsen är ett steg i rätt riktning.

Förbundsområdesstyrelsen i Stockholms län delar dessa synpunkter till fullo men har dragit andra slutsatser.

Bakgrund
RPS och Polisförbundet var överens om prislappen 2008 för vår avsättning till Kåpan extra på 4,6 % i form av det nya arbetstidsavtalet. Enligt oss dukade dåvarande förbundsstyrelse upp ett smörgåsbord i form av arbetstidskomponenter och när de för en kort stund tittade bort tog RPS inte bara all mat utan de tog även bordet, stolarna och allt finporslin. Detta blev sedan vårt nya arbetstidsavtal, ATA/Polis.

När sedan RPS, med stöd av det nya arbetstidsavtalet, gav ut egna tolkningar av avtalet var det början till den situation där vi nu befinner oss. Våra medlemmar på treskift går på knäna och NMI resultatet visar på att de som just utför den polisiära kärnverksamheten har nu ett ännu lägre förtroende för våra högsta chefer.

Vi är därför inte förvånade över att RPS inte uppmärksammat treskiftarnas problem. Att Polisförbundet skulle få köpa tillbaka arbetstidsförkortningen med lönemedel var aldrig något alternativ för RPS utan kravet var full betalning genom försämringar i våra andra förmånsavtal. Att våra högsta chefer på RPS lät sig själva få köpa vår pensionslösning för lönemedel i lönerörelsen 2010-2012 var dock aldrig något problem för RPS förhandlingsdelegation.

Avtalsförändringarna
När RPS förhandlingsdelegation fick beskedet efter veckor av förhandlingar att Polisförbundet förmodligen nått vägs ände i förhandlingarna släppte RPS ner några smärre förbättringar till oss.

Dessa smärre förbättringar ger en arbetstidstidsförkortning på 37 minuter i veckan eller 3 timmar och 42 minuter på sex veckor vilket i praktiken innebär ca 10 minuter per pass om man fullgör 4 pass per vecka. För att nå denna arbetstidsförkortning behöver treskiftarna bara fullgöra 7 nattpass på en sexveckorsperiod. Av dessa 7 nattpass måste treskiftarna tjänstgöra en fredag- och lördagsnatt.

En annan effekt som uppgörelsen innebar är en skrivning med innebörden att de arbetstagare som regelbundet arbetar hela nätter bör som riktvärde i genomsnitt förlägga 23 arbetspass under en sexveckorsperiod vilket i sig är bra.

Notan för att treskiftare ska få denna arbetstidsförkortning betalade vi inte själva utan la över på kommande medlemmar. De får betala genom att de inte får en avsättning till Kåpan Extra under deras första 18 månader som polis samt under deras 6 månaders praktik.

För våra dagtidsarbetande medlemmar innebär uppgörelsen att ingen kompensation utgår om nationaldagen infaller på ett veckoslut (lördag eller söndag). Detta inträffar ungefär var fjärde år i snitt.

Förbundsområdesstyrelsens skäl till att säga nej.
Även om många bifallna motioner på representantskapet handlade om att förbundsstyrelsen skulle verka för kortare arbetstid för främst treskiftarna stod det inte att priset för den sänkta arbetstiden ånyo skulle innebära andra försämrade avtal för våra medlemmar.

Att låta våra kommande medlemmar i polisförbundet stå för kostnaden känns principiellt fel och liknelsen av en så kallad springnota gör sig påmind. Uppgörelsen kommer nu att bland annat innebära att vid nyanställning av chefer så kommer de ha en bättre pensionsavsättning än nyanställda polisförbundare.

När arbetstidsvillkoren och arbetsmiljön är så påfrestande som de är just nu är det alltid rätt att ”kämpa för varje minut”. Vår uppfattning var att uppgörelsen gav för lite och prislappen blev för hög. När nu än mer tidskompensation förläggs på fredags- och lördagsnätter blir budskapet till våra medlemmar glasklart, arbeta fler veckoslut. Det rimmar illa med den gode arbetsgivaren som även har att tillgodose en god balans mellan arbete kontra familjeliv/fritid.

Trots att det alltid är positivt med en arbetstidsförkortning är det vår övertygelse att så länge vi har en arbetsgivare som ser oss poliser som något nödvändigt ont så kommer denna uppgörelse att på marginalen förbättra arbetsvillkoren för våra treskiftare.

I en demokratisk organisation som Polisförbundet är innebär det att även om vår vilja inte vann gehör på avtalsrådet är vi dock lojala med beslutet. Vi hör dock även förbundsordförande Lena Nitz ord i inledning på Fackligt uppdrag nr 2 från april 2013 som sammanfattade ordföranderådet arbete inför omorganisationen till en myndighet med orden ”Att inte ta med det gamla in i det nya var ledordet för ordföranderådet”. Vi delar även denna uppfattning.

Förbundsområdesstyrelsen i Stockholms län