Publicerat 2019-05-27 13:50

YB-Södermalm twittrare i tiden

Kan polisers beskrivning av verkligheten i sociala medier ge polisen ett ökat förtroende hos allmänheten? Eller leder motsättningarna i samhället bara till att det blir motsättningar hat och påhopp i kommentarsfälten? Bland annat det tar YB-Södermalm, aka Viktor Adolphson upp i sin bok som trots allt ger hopp om det mänskliga förnuftet.

 

Viktor Adolphson och Johan Säfström, fick för sju år sedan uppdraget av sin chef på Södermalm, Peter Ågren, att starta ett officiellt twitterkonto för Södermalmspolisen, under namnet YB-Södermalm. Resten är historia.

 

Att skriva på Twitter är inte helt lätt. Särskilt som formatet är 140 tecken, blir fördjupningar och nyanseringar av nödvändighet väldigt kortfattade. Men det YB-Södermalm gjorde var att sprida iakttagelser från polisens perspektiv på vardagliga händelser i stadsdelen. Det hade kunnat bli en ganska sorglig läsning, med hänsyn till den misär, våld och tragik som poliserna dagligen möter.

 

Men twitterpoliserna Viktor och Johan lyckades få med mycket av det som gör polisarbetet fantastiskt, att det finns en stor humor och hjärta bland många av de som kallas polisklienter.

Ett exempel, bland alla tweets från kontot är när Södermalmspoliserna stoppat en bil för ett trafikbrott och tweetar: Bilist stoppad, gjorde något trafikbrott. ”Jag är från Göteborg och den här pratar inte göteborgska” sa han och pekade på sin GPS. Slapp bot.”


Andra gånger blir det mer mothugg, som om det handlar om idrottsrörelsens mer brottsbenägna hangarounds, och polisens ingripanden mot dessa. Då finns det alltid de som vet exakt vad som hänt och att allt alltid är polisens fel. Eller när demonstranter med olika åsikter helst vill konfrontera varandra med fysiskt våld. Eller när olika trafikantgrupper inte tål varandra. Det som YB-Södermalm då ofta får göra är att med oändligt tålamod förklara det polisiära perspektivet och uppdraget. För alla som vill förstå det.

 

Twitterkontot har även kommenterat händelser med politiska undertoner, allt från när Jimmie Åkesson fick en tårta i ansiktet på Södermalm, till terrordådet på Drottninggatan eller högerextremas attack mot en demonstration i Kärrtorp. Då har det alltid funnits de som hävdat att polisen hanterat det hela på tveksamt sätt. Och YB-Södermalm har fått förklara och reda ut.

 

På liknande sätt var det när ett vittne beskrev en ficktjuv som att denne hade ett ”romskt utseende”, vilket YB citerade. När sedan kontot hittade tips om hur man undviker guldskojare, visade det senare att tipsen var skrivna av en känd nazist… Vilket så klart smittade. Visst känns det sorgligt att tvingas skriva en tweet som ”Vi tar avstånd från all nazism och främlingsfientlighet! Vi har heller inte koll på vilka alla är som följer oss. Ska vi ha det?”


En motfråga skulle möjligtvis kunna vara: Hur skulle det ens vara möjligt? Under de sju år YB-Södermalm har funnits som twitterkonto, har det skrivit 78 000 tweets och fått väl över 150 000 följare. Så det torde så klart vara helt omöjligt att göra alla nöjda, särskilt som samhällets polarisering märks även i kommentarerna. Antingen går poliserna för milt fram och är mesiga, eller så är de brutala och utan känslor. Antingen sprider poliserna fördomar genom att skriva signalement, eller så mörkar de ”sanningen” genom att inte lämna signalement på gärningsmän. Antingen är poliserna vänstervridna och PK eller så är de värsta sortens halvfascister på högersidan.

 

Blåljus kan bara beundra det tålamod och den pedagogiska ton som YB-Södermalm oftast har i kontakten med sina följare. Vilka avvägningar som ett officiellt poliskonto behöver göra och vilka misstag som lurar i vassen, beskriver Viktor Adolfson och medförfattaren Hans-Olov Öberg i boken ”YB-SÖDERMALM 140 TECKEN UR VERKLIGHETEN”. Där har nog många, undertecknad inkluderat, en hel del att lära.

 

Viktor berättar själv om missgrepp han gjort, tweets som väckt (berättigad) kritik bland annat från JO och hur Polismyndigheten efter hans arbete i frontlinjen efterhand jobbat fram regler för kommunikation i sociala media. 

 

Traditionella media har i YB-Södermalms twitterkonto funnit en källa till otaliga artiklar. Här på Blåljus har vi citerat kontot vid ett trettiotal tillfällen. Den som vill kolla en del tidiga tweets som väckt munterhet kan kolla Café från 2014... Viktor Adolphsson har även blivit en initierad och populär gäst i TV-soffor när polisfrågor har diskuterats. Nu senast, skrev Stockholm Direkt om en personalfest på Södermalm som spårade ut, enligt grannar på Söder som inte uppskattade polisernas musiksmak. Då blev det YB-Södermalm som lade en länk till tidningen (där Viktor är intervjuad) och skrev: ”Numera känd som ”Macarenafesten”..”

 

Så vi kan konstatera att YB-Södermalm håller twitterfanan högt. Den som vill ha en sammanfattande ”best of YB” kan med fördel köpa boken, den kostar ett par hundralappar och kan passa bra i hängmattan i sommar. Den finns i bokhandlar och på nätet, exempelvis Bokus.

 

För en polis blir det många igenkännande leenden över samhällets absurditeter, rättssamhällets oförmågor och känslan av stolthet över vad duktiga kollegor och de bästa av allmänheten ändå förmår. Trots det mervärde som YB:s konto gett till media, har mottagandet av boken varit blandat på kultursidorna. En recensent menar att boken är ”en av de onödigaste utgivningarna i år”. En annan hade väntat sig blodstörtning men fann en blandning av ”snutrock” och kollegialitet. Johannes Klenell i Arbetet skriver vidare om poliser på sociala medier:

 

Det finns också ett motsatt värde i polisens närvaro. Det motverkar kårandan. Polisen är underbetald, underbemannad och känner sig ständigt utsatt för kritik.

Det skapar en vi mot dem-kultur som är direkt skadlig.

 

Där kan nätnärvaron i stället ses som ett omvänt integrationsprojekt som för poliser tillbaks in i samhället.”

 

Brita Svensson i Expressen är mer positiv till boken och skriver om både den och TV-dokumentärserien Stockholmspolisen i en artikel som bör läsas i sin helhet.

 

Blåljus konstaterar att boken kan läsas på många olika sätt. Som samhällskunskap med bilder från delar av samhället som ligger i medieskugga. Som ett kåseri med mild humor och ironi. Som (ibland) poetiska betraktelser av Söder. Som en handbok i hur poliser resonerar och varför. Som en exempelsamling om begreppet kränkthet.

 

Som Johannes Klenell skriver, det är positivt att befolkningen kan få en relation till vad som kan beskrivas som nätets kvarterspoliser. Viktor Adolphson beskriver målet med sitt twittrande som att tweet för tweet bidra till ett bättre samhälle. Så hur ser samhället Viktor patrullerar i ut? Utanför formatet 140 tecken, i boken, beskriver han även detta:

 

”Samtidigt som klimatet omkring mitt konto på Twitter har blivit bättre, har vardagen för kollegorna på gatan blivit tuffare och råare. Våldet och hoten har blivit allt mer allvarliga. Så även stämningen mellan gäng och kriminella. Följden har blivit ökade dödsskjutningar och konflikter som drabbar och dödar oskyldiga Vi har haft stora flyktingströmmar och har många människor och inte har blivit integrerade i samhället. Många människor är utan jobb, utan bostad, utan skyddsnät. Vi har tiggare på gatorna i en helt annan omfattning än förr, människor som lever och bor på gatorna. Gemensamt för dem alla är att de gör vad de kan för att överleva. När samhället inte lyckats ser de till att lösa det själva. Inte sällan blir det med brottsliga medel”…

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:


 


Tidningen POLISEN


Brandfacket
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994