Publicerat 2019-11-21 09:10

Vad betyder det att det kärvar om polislönerna?

Blåljus, likt andra poliser i storstadsregionerna är bekymrade över att det kärvar i löneförhandlingarna. Nationellt stöd har kallats in och stöttade region Stockholm i onsdags, parterna förhandlar igen på fredag, i morgon. Men hur påverkar det våra medlemmar när det dröjer med utbetalningarna, även om löneökningen är retroaktiv? Poliserna gör stordåd varje dag, och borde inte behöva oroa sig för ekonomisk nödtorft. Och visst är det olika, vilket vi påminns om i ett brev från en nybliven polis som beskriver sin situation. Han påpekar att det finns kollegor som har det värre...

 

"Hej!

 

I dagarna firar jag ett år som färdig Polis. Det som var min alldeles högsta dröm när jag var barn och jag kommer aldrig känna den glädjen eller stoltheten jag kände när jag gick upp i blå salen för att skaka hand med minister, polischefer och rektorer.

 

Dagarna innan detta hade jag fått samtal och erbjudande om en tjänst vid det LPO där jag gjort min aspirant och lönen som erbjöds gjorde att det knöt sig i magen på mig och studieskulden gjorde sig påmind men drömmen var fortfarande lika stark liksom viljan att stötta och ställa till rätta, så det kvittade. 

 

Spola fram några veckor och jag skall ta kontakt med banken för att försöka köpa en lägenhet till min son och mig då jag är skild sedan nästan ett år tillbaka. Där tar det stopp, något lånelöfte för att köpa en lägenhet större än en etta är det inte tal om och detta är i förorten. Jag kan inte komma och säga att jag inte visste detta när jag accepterade min plats på högskolan och när jag började trodde jag inte heller att jag vid examen skulle stå som skild småbarnsförälder men livet hände. 

 

Till råga på allt detta så för att kunna ha en relation värd namnet med min son var jag tvungen att gå in och sätta mig som utredare efter lite mer än en ett halvår i yttre tjänst, något som inte bara gjorde mig själv besviken utan även satte mig i en svår sits ekonomiskt. 

 

Så nu sitter jag här och det är för första gången jag känner en ångest inför julen med allt vad julklappar heter. Det jag kan skatta mig lycklig över är att jag hade ett socialt skyddsnät som kunde stötta upp och hjälpa mig med mitt boende men det är få förunnat och jag vågar inte ens tänka på hur det hade sett ut om jag inte haft denna enorma tur. Men att man som snart 33 år gammal inte skall ha råd att stå för sitt eget boende känns som ett privat misslyckande. Enbart för att jag hade viljan att finnas där för andra, men till vilket pris? Denna sits hade jag inte suttit i om jag valt den privata banan eller till och med valt en annan brottsbekämpande myndighet. 

 

Så jag undrar, bortom alla dessa procentsatser och knepiga avtal, när ska man kunna försörja sig själv och sitt/sina barn som polis? När ska det inte vara en nackdel att vara längre gången i livet? 26.000kr i månaden.. det är ett hån. Allt jag begär är lite ärlighet från politikerna och jag hör ju samtidigt hur dumt det låter när jag skriver det. Men detta är nog kanske sista julen jag tänker spendera som polis om inget drastiskt ändras, för den privata marknaden erbjuder hägrar och min son ska inte behöva lida för att jag var naiv nog att följa min dröm och göra något gott. 

 

Jag tror inte att min text kommer leda till någon förändring men det är kanske ett litet rop i desperation innan jag tar klivet ut och överger myndigheten för något bättre. 

 

Tack för tålamodet."

 

Blåljus får en klump i magen av att läsa vår kollegas text. Kollegan har bett att få vara anonym, och visst är det förståeligt att man inte vill skylta med sina ekonomiska bekymmer med namn. Vi har ännu inte gett upp hoppet om att allt tal om en polislön att leva på och en attraktiv arbetsgivare ska ge avtryck innan de pågående förhandlingarna är över. Vi har noterat att i en del polisregioner har arbetsgivaren ansträngt sig och lyckats komma till avslut. Vi är förhindrade att i detalj kommentera vad som gör att det kärvar i vår region, (det kallas förhandlingssekretess och är god sed) men det är ingen hemlighet att arbetsgivaren sedan länge betonat den individuell lönesättningen. Det är heller ingen hemlighet att polisfacket vill uppnå kollektiva lösningar som är mer objektiva.

 

Självklart är det vår förhoppning, att när resultatet av förhandlingarna någon gång 2020 landar hos brevskrivaren ovan, kommer han att åter känna glädje över sitt yrkesval. För vi behöver varje polis.

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:
TIPSA FRAGA













wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994