Terrorberedskap, resurser och hur poliskrisen löses
Blåljus berörde sambandet häromdagen, när vi refererade en artikel i Polistidningen där ordförande i Belgiens polisfack intervjuades. Han beskrev bakgrunden till terrordåden i termer av polisbrist och sade: "Närpolisen har inte alls fått de resurser som den har utlovats. Det är sannolikt att om det hade funnit fler poliser som hade en närmare kontakt med befolkningen, så hade inte en terroristliga kunnat växa som den har gjort i Molenbeek."
I Belgien bor ca 12 000 000 människor, polisen har ca 40000 anställda. I Sverige bor ca 10 000 000 människor och polisen har ca 28 000 anställda.
Dan Eliasson fick förklara att om flera större terrorattacker á la Paris sker samtidigt i Sverige utan förvarning, kommer påfrestningarna att bli större än om polisen har fått indikationer på att något är i görningen. Det beror så klart även om det är mål i storstad som väljs eller om katastrofen inträffar någon annanstans. Men oavsett vilket har resurserna en betydelse, både när det gäller den nationella förmågan, och förmågan för de "vanliga" polisena som kommer först till platsen.
RPC fick även frågor om polisbristen, när fler poliser lämnar yrket samtidigt som arbetsuppgifterna bara ökar i antal och omfång. Han ser problemet, och avslöjade att han redan bestämt att inleda upprustningen antalsmässigt för svensk polis, genom att föregå budgetmanglingen och börja anställa de 700 civilanställda som behövs omedelbart. De kan avlasta poliser i gränsbevakning, arrestbevakning och andra uppgifter som inte kräver polisiär befogenhet.
Att polishögskolorna antar poliselever i högre omfattning i år än tidigare, är lösningen på lägre sikt. Till det kommer åtgärder för att få fler poliser att stanna i yrket eller att återvända om de sökt sig till andra jobb. Polisernas missnöje har inte bara med omorganisationen att göra, noterar Eliasson. Han beskrev en vilja att få poliserna att trivas bättre på jobbet och öppnar för ett samarbete med Polisfacket för att komma dit.
Intervjun har lett till ett antal kommentarer i media, bland annat har DNs Lasse Wierup kritiserat att Rikspolischefen ständigt tar upp migrationsvågen och terrorhotet som orsat till den akuta polisbristen som enligt Wierup nu föranleder "panikåtgärder". Wierup påminner om att Genomförandekommittén bedömde att omorganisationen förutsatte ett tillskott på två miljarder kronor, medan Eliasson sade sig kunna klara av det inom angiven budget. Nu kommer räkningen. Wierup skriver:
"Högt upp i polisorganisationen finns idag dem som, off the record, säger att regeringen borde ha insett att Thomas Roléns beräkning var mest realistisk och att valet av Eliasson blev dyrköpt. Jag har hört dem inom organisationen som liknar den sistnämndes agerande vid en hantverkare som först lämnar en orimligt låg offert och sen återkommer med dyra tilläggsbeställningar efter att ha klagat på dolda faktorer.
Träffande eller inte, för att Eliasson ska lyckas säkra det förtroende som är nödvändigt för en rikspolischef krävs en ärlig och faktastödd redovisning av vad som gått snett. Och – inte minst – en solid plan för hur medborgarna ska garanteras ökad trygghet för sina skattepengar."
Samtidigt på ledarplats, är det helt andra tongångar. Där skriver Hanne Kjöller om hur Dan Eliasson får kritik för allt som upplevs ha gått snett med polisens omorganisation. Hanne kritiserar Lisa Reventberg för att Lisa noterat Eliassons roll som besparare. Hanne ställer den retoriska frågan: "Okej. Så lönerna och arbetstiden var så mycket bättre för drygt ett år sedan?" Hanne menar även apropå omorganisationen att poliserna borde sluta begråta ett beslut som de inte kan göra något åt.
Hanne har även tidigare gått in i debatten om polislöner och där kritiserat polisfackets krav på lägstalöner för kvalificerade poliser. Hanne menar att polisfacket borde arbeta för "mer av lönespridning så att individerna märker att det faktiskt spelar roll hur mycket man anstränger sig. Om en riktigt skicklig utredare kunde få rejält betalt skulle vi kanske äntligen se lite röda kinder och sporrade medarbetare i stället för den likbleka apati som nu breder ut sig."
En orsak till missnöjet bland många poliser är att den polis som för åtta år sedan, skulle tjänat 28000/mån idag kan tjäna ca 25000 och ha lägre lön än en helt nyanställd polis. Så allt handlar inte om hur det var för ett år sedan. Det Hanne kanske inte heller har uppfattat är hur fel polisens satsningar på individlöner slagit hittills. Förtroendet för att den nya polismyndigheten med alla nyttillsatta chefstjänster skulle klara det bättre är minst sagt begränsat. Bland poliserna.
Polisförbundet har aldrig motsatt sig att sätta högre löner på särskilt bra poliser. Men det finns en skamgräns för hur lite en svensk godkänd polis borde kunna tjäna efter några år i tjänst. Den skamgränsen bevakas av Polisförbundet. När skamgränsen trots det underskrids får vi missnöjda poliser.
Tommy Hansson