Sex års fängelse - eller frikänd

Justitieombudsmannen kritiserar inte Chefsåklagare och IU för att de inte gjorde sitt jobb - Försvarsadvokaten vidtog ju de åtgärder som erfordrades för att rättsäkerheten skulle tryggas...

För ett par år sedan kunde vi läsa i media om en livvakt på SÄPO som anklagades för grov våldtäkt. I media framställdes det på sedvanligt sätt som att i och med att anklagelsen gjorts, var polismannen så klart skyldig. Nu har justitieombudsmannen på polismannens och hans försvarares begäran granskat processen mot honom.

 

Dömd till sex års fängelse...

Polismannen dömdes av Uppsala Tingsrätt i enlighet med åklagarens gärningspåståenden för grov våldtäkt och övergrepp i rättssak till fängelse i sex år. Detta efter att tingsrätten tagit hänsyn till att polismannen skulle komma att skiljas från sin anställning som polis.


 

Målet överklagades till Hovrätten, och i samband med det bytte polismannen advokat till Johan Eriksson, från Försvarsadvokaterna i Stockholm. Johan begärde ett antal utredningsåtgärder, som dock chefsåklagaren vid Riksenheten för polismål nekade att utföra. En av åtgärderna avslogs med motivering hämtad från Wikipedia. Det ledde till att advokaten vidtog dessa utredningsåtgärder på eget bevåg. Dessa kan med fog antas ha bidragit till att polismannen frikändes i hovrätten. De ledande frågor som i förhör riktades till målsägaren, kan möjligen ha påverkat domsluten, men i olika riktningar...

 

Polismannen satt häktad under 11 månader, något som han fått ut ett skadestånd om drygt 900 000:- för.

 

Polismannen anmälde genom sin advokat, Johan Eriksson, chefsåklagaren vid Åklagarmyndigheten, Riksenheten för polismål, och Rikspolisstyrelsens enhet för interna utredningar till Justitieombudsmannen. Bland annat ifrågasattes hur de nekade utredningsåtgärderna är förenligt med objektivitetsplikten enligt rättegångsbalken och regeringsformen, och de förhörsmetoder som använts ifrågasattes.

 

Justitieombudsmannen skriver i sitt beslut om förhörsmetoderna:

”Att göra helt slumpvisa påståenden som den hörde får tillfälle att bekräfta eller förneka framstår inte bara som osakligt utan även som riskabelt från både utrednings- och rättssäkerhetssynpunkt. Om den hörde på detta sätt förmås att berätta något som är riktigt riskerar den då trots allt sanna utsagan att få ett mycket begränsat bevisvärde.  Om den hörde i stället förleds säga något som inte är sant riskerar han eller hon att låsa sig själv och utredningen vid en utsaga som i förlängningen kan bidra till ett felaktigt domslut. Ledande frågor och svar som följer på sådana kan även färga av sig på den hördes allmänna trovärdighet, och medföra att hans eller hennes uppgifter inte bedöms som tillförlitliga heller i andra delar.

 

Jag kan inte se att förhörsledaren i detta fall visat sakliga skäl för sin förhörsmetod,

som skadat utredningen. Agerandet ter sig gåtfullt och kan inte föranleda annat än

kritik mot [utredaren], som utfört förhöret på detta tvivelaktiga sätt.

Att åklagaren sedan åberopat uppgifterna, varvid hon korrekt påpekat hur de framkommit, kan däremot inte föranleda någon kritik, eftersom det ligger inom ramen för de regler

om bevisföring som gäller.”

 

En bra och aktiv advokat - en förutsättning för att den misstänkte skall få sin rätt tillgodosedd;

 

Justitieombudsmannen skriver i slutet på sitt beslut:

 

”Den genomgång av det rättsliga förfarandet som här gjorts utifrån de klagomål som [polismannen] riktat mot utredningen har visat på ett antal brister. Den samlade utredningen, som är mycket omfattande, framstår dock inte som bristfällig. Som framgått har det även förekommit ingående utredning av förhållanden rörande målsäganden. Vid en bedömning utifrån det rättsliga förfarandet som helhet anser jag därför inte att objektivitetskravet eller [polismannens] rätt till en rättvis rättegång kommit att åsidosättas. Därvid beaktar jag också att [polismannens] försvararrättigheter tillgodosetts fullt ut och att försvararen med nit och omsorg tillvaratagit [polismannens] rätt, liksom – framför allt – att domstolarna vägt in de brister som förekommit, varvid hovrätten frikänt [polismannen] från de anklagelser som riktats mot honom.”

 

Blåljus kommentar: -Och om polismannen inte hade bytt advokat; Hur rättsäkert hade det varit då? 


Tommy Hansson