Sanningar om polislöner
Sanningar om polislöner
Blåljus har fått in en insändare som funderar över hur lönesättningen sker särskilt av poliser som har specialistfunktioner som exempelvis tekniker. Om de inte varit runt och chefat, riskerar de att hamna i lönemässig strykklass. Det sätter kollegialiteten på prov, menar insändaren.
"”Nu närmar vi oss sanningens minut”
Så säger en av rubrikerna på BLÅLJUS.NU, hemsidan för Polisförbundet Region Stockholm.
Hur sant är inte det…
Den senaste tiden har man från Polisförbundet eldat på kampviljan med tydliga krav på högre lön för alla, även om de insändare och artiklar som förmedlats i vanlig ordning nästan uteslutande handlar om uniformerad, yttre, personal med 6-8 års tjänst.
Missförstå mig inte. Just den gruppen är särskilt illa skött i lönesamhang. Jag unnar dem allt de kan få. Men jag tycker det är på plats att tydligt markera att Polisen – och en fungerande polisverksamhet – bygger på ett stort antal övriga tjänster och individer. Vi har utredare som sitter med stora balanser och en nästan omänsklig börda. Vi har har specialister som inte på många år uppvärderats lönemässigt för sin kompetens och för det ansvar de tar i verksamheten. Ett ansvar som många gånger innebär att man får svårt att släppa tankarna på jobbet när man går hem. Något som faktiskt den uniformerade, yttre, personalen kan unna sig.
Jag kan bara tala för en av dessa specialistfunktioner – kriminalteknikerna. Vägen till att bli en fungerande, självständig, kriminaltekniker är mångårig och omfattar minst 20 veckor hemifrån under den kriminaltekniska grundkurs som pågår under ett år. Som kriminaltekniker kommer man att möta – och fysiskt gräva i - all den grymhet, det våld och trasiga kroppar som man kan förställa sig. Och lite mer än de flesta kan föreställa sig dessutom. Som kriminaltekniker utan bakgrund som FU-ledare, utbildningsansvarig, RLC-operatör eller annat som drivit upp lönen får man den absolut lägsta tänkbara lönen. Det finns, åtminstone i Region Stockholm, ingen inspektör i samma åldersspann som har lägre lön än en kriminaltekniker som varit sin tjänst trogen.
”Nu närmar vi oss sanningens minut” Vilken sanning det är vi möter i slutändan är dock, åtminstone för mig, lite oklar. Vi har lockats upp på barrikaderna just med stridsrop om högre löner till alla. Nu när vi blivit ordentligt uppeldade förtydligas att en eventuell konflikt inte gäller lönerna, utan inflytande. Ska vi strejka för att de fackliga representanterna ska få mer att säga till om? I så fall bör det ändå finnas en verklig förhoppning om att det i slutändan ska innebära mer i plånboken och där har Polisförbundet inte varit lika tydlig när det gäller kollegorna med lite fler år i tjänst. Tvärtom!
Det är med vemod och viss känsla av förlorad kamratskap jag kan konstatera att kongressen nöjde sig med att låta motionen om kriminalteknikers löner vara besvarad. ”Mina” gubbar och gummor är värda så mycket mer…
Tommy Vestergren
Chef för Forensikgrupp Sydost i Region Stockholm"
Blåljus känner igen problematiken. Det gäller att vara på rätt ställe, när Arbetsgivaren får för sig att prioritera just den verksamheten. En gång var det barnutredare. En annan gång (för länge sedan) kvarterspoliser. Eller poliser i "särskilt utsatta områden". Det är ju lagom kul för de som åker dit och hjälper till när det brinner till...
Det är bland annat därför ett av Polisförbundets krav är att få ett ökat fackligt inflytande över lönesättningen och att den skall ske närmare poliserna. Det är ett gammalt fackligt krav, att poliser ska kunna bli specialister där de är, utan att vara tvingade att flytta runt för att få del av lönesatsningar. En närpolis, exempelvis blir ju bättre ju längre den polisen verkar i sitt område. En tekniker blir säkert bättre med ökad erfarenhet. Eller en barnutredare. Eller en trafikpolis. Ett annat krav Polisförbundet driver i förhandlingarna är individgaranti, för att inte trotjänare skall glömmas bort.
Samtidigt är detta en utveckling av individlöner som polismyndigheten inte är ensam om att hantera på ett sätt som retar upp medarbetarna. I skolvärlden, blir en del utvalda förstelärare med magnifika lönelyft. Andra får smulor. En förskollärare som jobbat ett helt liv kan tjäna kanske 32 000/månad. Medan en nybakad förskolelärare direkt från lärarhögskolan, kan begära 34 000/månad. Och så vidare. Det är därför idag ett stort problem att lärare hoppar runt mellan olika kommuner för att trimma upp sina löner.
Så ska vi väl inte ha det inom Polisen? I vart fall inte om facket får bestämma!
Motionen som Tommy W refererar till är nr 40, som Polisförbundets styrelse föreslagit skulle bifallas, men som tematorg och Kongressen ansåg skulle besvaras. Det innebär till skillnad från en avslagen motion, att Förbundet ska arbeta i motionens anda, men att det kan finnas andra sätt att uppnå det som motionen vill. Nämnas kan att motionären, Arne Wärn argumenterade kraftfullt för bifall till sin motion med målande exempel hämtade ur den polisiära verkligheten. Inte ens det hjälpte.
Motionens attsats ville att teknikeruppdraget inom polisen skulle uppvärderas genom någon form av speciell ersättning eller lön. Att det behövs en uppvärdering, rådde det som vi uppfattar det ingen oenighet om...
Tommy Hansson