Polisprofessorn i historisk exposé
"Nuvarande lagstiftning ger dåliga instrument för att ingripa mot just buskörande mopedister och okynnesavfyringar av raketer. Ja, mot alla de ordnings- och säkerhetsproblem som drabbar utsatta områden hårdast. Idag har vi exempelvis svårt att förhindra att kriminella nätverk styr delar av lokalsamhället. Här finns ett samband till ”ordningsfrågan”. ”Ordning” måste åter upp på dagordningen och ges en nutida tolkning och mening inom ramen för en fungerande polispolitik.
Det är inte tillfredsställande att stora områden av brottsbekämpningen helt fallit utanför samhällets och polisens domän. Det är därför förståeligt att företag funnit andra vägar att ”finna rätt”. Jag tror att också här spelar den kriminalpolitik som grundlades vid mitten av 1900-talet oss ett spratt. Med den som utgångspunkt är det svårt att identifiera nutida fenomen och än mindre att finna polisiära lösningar.
Förebyggande arbete, prevention, kan aldrig bli en fråga för bara en myndighet, en part, ett område. Det är något som måste göras tillsammans. Politikens svåra uppgift är att lösa dilemmat att få vertikala organisationer att arbeta horisontellt utan att man därmed tummar för mycket på sekretess och rättsäkerhet. Ja, även att arbeta tillsammans med privata aktörer.
Nuvarande kriminalpolitik har blivit till en tvångströja. Den ger oss inte svar på de viktiga frågorna. Dessutom förbjuder den oss att ta upp vissa frågor, ordning exempelvis, och påbjuder andra sätt att tala, tänka och bedriva politik på. Den ger oss inte heller instrument för att förstå vad som händer idag och än mindre att finna lösningar på många akuta problem.
Men en fungerande polispolitik kräver som en start kunskap och förståelse för vad polisverksamhet är. Den kräver dessutom att vi gör upp med föreställningen att polisverksamhet är synonymt med organisationen Polisen. Den kräver att politiker och politiska partier gör upp med sin distanserade välvilja till Polisen och polisfrågor."
På sin egen hemsida, har Bo Wennström även intervjuat Annika Smit, som ansvarar för ett projekt i Nederländerna om hur poliserna ute i organisationen fungerar under press och stress. Hur kan man skapa professionell uthållighet i yrket under så pressande förhållanden? Hon säger bland annat:
"Det man funnit, när man undersökt saken närmare, är att det inte räcker med att kroppen är i trim, att den mentala styrkan finns där för att en pressad polispersonal ska fungera väl utan, som hon uttrycker saken, det är viktigt att förstå för den enskilde ”hur jag förhåller mig till en större helhet”, ja, ”vad är meningen med det jag gör” och ”hur passar jag in i organisationen och i samhället”."
Blåljus rekommenderar både Axessartikeln och Polisprofessorn för intresserade läsare! När det gäller Polisprofessorns intervju med Annika Smit, ställer vi oss frågan: Hur delaktiga är vi egentligen i omorganisationen?
Tommy Hansson