Polisen uppseendeväckande arroganta och slappa
Cantwell beskriver hur gossarna var på fri fot redan när nyheten och videon om deras infångande i Fredagskväll briserade den 9 februari:
"Att nioåringen sedan i måndags springer runt som en vilsen unge i Charles Dickens smutsiga London tycks inte vara ett polisiärt bekymmer."
Cantwell skriver i Aftonbladet upprört om den polis i Skåne som har att utreda tusentals försvunna personer, vilket pojkarna i fråga nu är igen. Oisin upprörs över polisens svar:
"– Vad jag har hört drog de som en avlöning, säger polisen.
– De är nu en i högen av alla som är lysta.
Nej, polisen pratar inte om en bortsprungen katt. Han pratar om ett ensamkommande flyktingbarn som har gått igenom gud vet vad och som har placerats på ett HVB-hem, ett boende för de mest skadade och trasiga barnen, och som nu irrar runt på Malmös bakgator och letar efter mat.
Utan att kunna svenska, utan någon vuxen som hjälper och skyddar, ensam med en annan förrymd pojke i ett främmande land.
Det meddelas även att pojken inte ska eftersökas, eftersom ingen vet var han befinner sig. Som om det fanns skäl att leta efter ett barn om man visste var det uppehöll sig.
Skulle polisen låta bli att leta om ett svenskt barn hade försvunnit?
Kanske är det en hårt arbetande men luttrad polis som uttrycker sig på det här viset. Kanske är det en likgiltig polis som gör det. Kanske finns någon annan förklaring.
Men det är inte uttalanden som inger förtroende. Det är uttalanden som låter endast marginellt mindre obehagliga än filmen som fångade vakten och pojken."
Blåljus förhoppning är att Oisin Cantwell, och alla andra Goda Människor som vet hur denna sak skulle hanterats på ett humant och barnvänligt sätt, nu är ute och letar och med andra medel än de som hittills använts tillrättaför de unga gossarna. Att en polis som har att utreda tusentals försvinnanden, känner en viss uppgivenhet inför reportrars krav på omedelbara resultat, kan man förstås kritisera, det ger ett otrevligt intryck i tryck...
Att jämföra Malmö 2015 med 1800-talets London, tycks oss trots allt vara en överdrift. Dessvärre kan vi upplysa Cantwell, att om ett eller flera svenska barn försvinner och polisen inte har någon adress att söka på, finns beklagligtvis inte så mycket att göra. En annan fråga är vad Polisen skall förväntas göra om gossarna motsätter sig infångande och återförande. Att inget aktivt sökande är ju en sak, men som en kollega skrev på Twitter: "Däremot söker vi varje timme på dygnet efter försvunna i kontakt med människor, vid ärenden, rutinpatrullering, kontroller, brott osv".
Under tiden har detta inlägg delats mer än 10 000 gånger på Facebook.
"Jag är mamma.
Jag ser inget huvud dunkas i marken.
Jag ser en lugn ordningsvakt sitta på en hysterisk nioåring och så stillsamt det går, under de förhållanden som råder, trycka ner hans bitande huvud i marken.
Jag VET hur stark en adrenalinpumpande asförbannad spenslig kropp kan bli. JAG har tvingats utföra sånna handlingar. Det gör ont i hjärtat, men du vet att du måste.
Den här pojken var på rymmen och därför lyst då han anses vara en fara för sig själv.
En stabil nioåring som åker fast för plankning reagerar inte så som denna stackars pojke gjorde.
Snälla människor, se inte det onda i allt, och framförallt ta inte kvällspressens skrikande ingresser som sanningar.
Den här vakten hjälpte polisen att föra denna pojke tillbaka i säkerhet."
Skribenten har uppmärksammats av TV4 och erbjudits att sitta i deras morgonsoffa,
men då hon inte erbjöds att skrapa Triss, avböjde hon artigt.
Uppdatering: Polisen i Skåne tar nu skarpt avstånd från polisutredarens formuleringar. Det kallar Aftonbladet för en kovändning. Polisområdeschefen i Malmö låter även meddela att ett allanrop har gått ut till alla polispatruller i Skåne. Det kallar Blåljus en pudel i elfte timmen.
Tommy Hansson