Publicerat 2013-06-15 10:40

Polisen behöver icke dödliga vapen!

 

Som de flesta känner till så sköts en man till döds av polis på Oslogatan i Husby för ungefär en månad sedan. Skjutningen har naturligtvis väckt starka känslor, och många både utanför och inom Polisen har vädrat mer eller mindre underbyggda åsikter om händelsen. En sak verkar dock tydlig. Tragedin hade undvikits om piketen hade haft tillgång till fler icke dödliga vapen, som exempelvis elpistoler, vilket också har efterfrågats gång på gång men nekats av det "etiska rådet". Man kan fråga sig hur etiskt det är att människor dör i onödan.

 

Det är dock inte bara skjutningen på Oslogatan som har aktualiserat behovet av fler icke-dödliga vapen. Under de upplopp och attacker som startade i stor skala i Husby, men som i mindre skala har pågått konstant i främst Rinkeby och Tensta i flera år, så är det tydligt hur dåligt lämpad polisens verktygslåda är att hantera bakhåll och attacker i förortsmiljöer. Stenkastarna är för långt bort för spray eller batong, och att börja skjuta mot en folkmassa sitter av goda skäl långt inne för de flesta poliser, även i regelrätta (och livsfarliga) nödvärnssituationer där det torde ha varit juridiskt försvarbart.

 

Vattenkanoner har föreslagits, och även om det hade varit väldigt praktiskt vid exempelvis fotbollsbråk där man vet ungefär var och när det kommer att smälla och huliganerna är hyfsat samlade, så är det inte säkert att det hade varit det bästa alternativet vid förortskravaller. En kollega nämnde att paintbollgevär med kulor med pepparladdning, kanske i kombination med färgladdningar, vore en möjlighet. Jag tror personligen att det är en bra idé. Främst så behövs det både mer nytänkande och mer inhämtning av information om vad som fungerar bra och dåligt i andra länder.

Så hur är det då med den etiska aspekten? Den har, med visst fog, lyfts både vid införandet av hålspetsammunition och införandet av pepparspray. Båda är nu en naturlig och föga ifrågasatt del av polisens utrustning. Det behövs absolut en etisk diskussion då man introducerar nya verktyg, vilket exempelvis visades av det minst sagt tveksamma användandet av pepparspray mot stillasittande och helt passiva demonstranter då sprayen var relativt ny. Att ett verktyg finns tillgängligt betyder inte att det skall användas lättvindigt. Men det gäller ju i ännu högre grad tjänstevapnet. De avvägningarna hittas då verktyget har använts ett tag och tydliga regler och rutiner har satt sig. Så även om det skulle finnas risker med att exempelvis elpistoler initialt används för ofta, så bör man betänka vad alternativet är.

En konsekvens av den allmänna förbudslinjen har redan den äldre mannen på Oslogatan fått ta. En annan har alla de kollegor som har hamnat i stenregn och inte velat skjuta skarpt betalat. Frågan är om fler liv behöver förloras innan man öppnar upp för nya och bättre verktyg. Nästa person som dör kan mycket väl vara en stenkastande ungdom som skjuts ihjäl av polis. Eller en kollega som får en gatsten kastad på sig. Även om den risken självklart finns kvar även om polisen utrustas med tillämpliga icke-dödliga vapen, så torde den i alla fall minska med bättre utrustning. Och det borde vara anledning nog för RPS och etiska rådet att agera.

Martin Marmgren

Blåljus kommentar: Som vanligt en träffsäker analys av Martin, som ju har personliga erfarenheter av polisarbete i belastade förorter.
TH

 
Gilla sidan:
TIPSA FRAGA













wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994