Peppe beskriver kollegornas känsla inför problematiken: – Det är en stor hopplöshet. De känner att de inte kan göra något annat än att lägga tid på såna här grejer. Det blir så frustrerande. Ungdomarna grips, och så släpps de lika snabbt, de är ute på gatan innan bläcket har torkat säger han till SVT nyheterna Väst.
Han betonar även problematikem med att bestämma identitet och ålder på gatubarnen.
– Sedan är det åldrarna; jag kan stå med en 30-åring framför mig och på pappret står det 14 år. Det blir som att de är straffimmuna. De står och garvar åt oss när vi griper dem, de skiter totalt i oss eftersom de vet att ingenting händer, fortsätter Peppe. Han är positiv till att Inrikesminister Ygeman tagit initiativ för att försöka återföra en del av gärningsmännen till sina hemländer. Tidigare har politiker underskattat allvaret i situationen, enligt Peppe.
Han påpekar att sanningen inte alltid är vacker, men att man måste våga se verkligheten.
– Det har varit en stor naivitet från hela riksdagen och regeringen med det här. Från polisens sida såg vi det här komma ganska tydligt. Problemet har funnits länge men eskalerat sedan hösten 2015.
– Rent fackligt har Polisförbundet legat på i flera år för att vi behöver fler poliser. Nu har vi verkligen svart på vitt. Tydligare än så här blir det inte. Vi måste våga prata om det här, våga lyfta det till ytan. Sanningen är inte alltid vacker, avslutar Peppe artikelns intervju.
En annan som lyssnat på poliserna och dragit sina slutsatser är Ivar Arpi på SvD, som avslutar sin ledarartikel på ämnet med orden: En kniv i ansiktet gör samma skada oavsett gärningsmannens ålder...
Tommy Hansson