Noll tolerans mot sexuella trakasserier

Fria yrken, skolor, förtroendevalda, politiker, präster och poliser? Vittnesmålen om att det förekommer sexuella trakasserier på många håll i vårt samhälle, fortsätter att vara förstasidesstoff i media. Ofta har män i maktposition pekats ut av underordnade, oftast kvinnor.  Nu sätter myndighetschefer i rättsväsendet ned foten med kraft.
Fria yrken, skolor, förtroendevalda, politiker, präster och poliser? Vittnesmålen om att det förekommer sexuella trakasserier på många håll i vårt samhälle, fortsätter att vara förstasidesstoff i media. Ofta har män i maktposition pekats ut av underordnade, oftast kvinnor.  Men säkert kan det även handla om män med fysisk styrka som tar sig friheter. Nu sätter myndighetschefer i rättsväsendet ned foten med kraft.

Polisförbundets ordförande, Lena Nitz har berättat om hur
det kunde vara att komma som nybakad kvinnlig polis till kåren på 1990-talet. När hennes chef tittade på porrfilm på jobbet och höjde ljudet när den kvinnliga polisen Lena skulle avrapportera. Hon berättar dock  att det glädjande nog redan då fanns poliser som med rättspatos tog ställning för henne mot den högre chefen. 

Själv minns jag hur kvinnliga poliser kunde behandlas på 1970-talet, inget att vara stolt över - och då var det närmast ett mönster. Under de många år som förflutit sedan den forntiden, har ett antal poliser (varav några mycket höga och betrodda chefer) betett sig på ett fullständigt oacceptabelt sätt vilket även uppmärksammats i media och böcker.

Det finns också ett särskilt avsnitt av #metoo,
där berättelser från fackföreningsvärlden sprids. Även om det skriver Lena Nitz. Inte ens den idéburna verksamheten är fredad. (om någon trodde det) Allt talar för att det finns problem överallt, bokstavligen, ännu i våra dagar.

Lena skriver: "Det är vårt ansvar som fackliga företrädare att ta avstånd från kränkande särbehandling och övergrepp. Vi ska jobba för en öppen, inkluderande arbetsmiljö där ingen känner sig trakasserad, exkluderad eller blir utsatt för brott från kollegor. Det gäller för våra medlemmar men det gäller också för oss som engagerar oss fackligt."

I Göteborg, skriver regionchefen Klas Friberg att han utgår ifrån att inte heller Polisen som arbetsplats är förskonad från sexuella trakasserier. Han berättar att ledningsgruppen i regionen som ett första steg nu tar initiativet till att samla arbetstagarorganisationerna och huvudskyddsombuden till ett möte om likabehandling för att vi ska få en gemensam lägesbild.

Utifrån den bilden kan vi sedan bestämma hur vi går vidare i arbetet för att ytterligare främja likabehandling.

När Klas tar del av de berättelser om övergrepp och trakasserier som förs fram i samhällsdebatten blir han upprörd, ja rent ut sagt förbannad, skriver han. För oss inom polisen är det solklart att det som är brott ska polisanmälas och lagföras. Men det finns även ett annat perspektiv som handlar om attityder och hur vi uppträder mot varandra i vardagen.

Likabehandling är en grundbult för en rättsvårdande myndighet. För oss inom polisen är det därför en självklarhet att behandla alla lika, såväl medborgare som medarbetare.

 

"Nu behöver vi rannsaka oss själva. Hur är det på vår egen arbetsplats? Mötet med arbetstagar- och skyddsorganisationerna är inplanerat till slutet av januari. Fram till dess är det bra att vi har ett så fylligt underlag som möjligt. Tala med din chef eller fackliga företrädare. Om vi ska se en förändring måste vi föra djupare samtal om hur vi har det på vårt eget jobb, och de samtalen kan inte vänta." Skriver Klas Friberg.


Rikspolischef Dan Eliasson beskriver hur han ser på problematiken inom polisen:

"Polisen har få interna anmälningar som rör sexuella trakasserier. Men eftersom detta är ett strukturellt samhällsproblem finns sannolikt ett stort mörkertal."

 

 

− Myndighetsledningen har därför beslutat att bjuda in arbetstagarorganisationerna och skyddsorganisationen till en diskussion för att skapa en bättre lägesbild. Utifrån det får vi sedan identifiera vilka åtgärder vi gemensamt behöver arbeta vidare med för att motverka den här typen av oacceptabla handlingar, säger rikspolischef Dan Eliasson.


Möten ska hållas både på nationell nivå och i polisens sju regioner. Allt detta ska ge underlag för riktade åtgärder.

 

− Precis som alla andra arbetsgivare måste vi våga syna oss själva och se om vi gör tillräckligt. De problem som har lyfts fram under den senaste tiden finns även inom polisen. Med vårt uppdrag är det extra viktigt att arbeta beslutsamt mot alla trakasserier på arbetsplatsen, säger rikspolischef Dan Eliasson.


Även andra myndighetschefer i rättsväsendet, med Rikspolischefen Dan Eliasson i spetsen, är välgörande tydliga och skriver:

Ikväll, onsdag, samlades myndighetschefer inom rättsväsendet för ett samtal med anledning av den senaste tidens samhällsdiskussion om sexuella övergrepp och sexuella trakasserier.


Under mötet enades de om ett gemensamt uttalande:

"Som myndighetschefer har vi ett otvetydigt ansvar för att motverka sexuella övergrepp och trakasserier. De kränkningar som utgör brott ska lagföras. De handlingar som inte är det, ska kraftfullt fördömas och motarbetas. Vi ska också bidra till en arbetsplatskultur i våra verksamheter där sådana beteenden inte accepteras och normaliseras.

 

Det är tydligt att mer behöver göras och vi kommer nu att aktivt verka för att insatser mot kränkande behandling stärks. Såväl chefer som medarbetare måste reagera och tydligt markera att vi inte accepterar att någon utsätts för sexuella övergrepp eller trakasserier."

 

Dan Eliasson, rikspolischef

Fredrik Holmberg, vik generaldirektör Ekobrottsmyndigheten

Martin Holmgren, generaldirektör Domstolsverket

Anders Perklev, riksåklagare

Anders Thornberg, säkerhetspolischef

Erik Wennerström, generaldirektör Brottsförebyggande rådet

Nils Öberg, generaldirektör Kriminalvården


Blåljus gläds åt att det tycks finnas en samsyn på problemet. Som vanligt är det avtrycken ute i verkligheten, vad som görs mer än vad som sägs, som räknas. Och låt oss alla ta rygg på kollegan som föredömligt tog ställning för en utsatt ung kollega på 1990-talet...

Tommy Hansson