Klarspråk från Polissamordningen
På Polissamordningens hemsida, har nedanstående text publicerats, Blåljus anbefaller särskilt ett nogsamt studium av Micael Björks "tio teser om Poliskulturen, en antikritik" - Den tål att tänka på.
Olika syn på kulturer inom Polisen
Facken har olika syn på kulturfrågor. Medarbetare menar att chefer bör tillåta och uppmuntra ett mer öppet samtalsklimat. En forskare, verksam i polismyndigheten i Västra Götaland, kritiserar kommitténs arbete med enhetlighet och kopplar det till kultur.
Det är några reaktioner efter att en sammanställning av
svar på kulturfrågor som publicerades på polissamordningen.se och
Intrapolis den 31 mars.
Bakgrunden är att reformstödsgrupperna polisanställda, arbetstagarorganisationer och polisledningar svarade på frågan: Definiera och sammanfatta poliskulturen med 200 ord. De fick också ge två konkreta realistiska förslag på åtgärder för att dra nytta av eller förändra den ”poliskultur” som ni identifierat.
Bland förslagen finns: mer intern dialog, bättre rekrytering av chefer och en plattare organisation med färre chefsled.
Efter publiceringen av reformstödsgruppernas sammanställda svar och en film som tog upp en aspekt, överprövning av fattade beslut, har det kommit in spontana såväl som genomarbetade reaktioner. Därtill har två akademiska uppsatser i ämnet hur man skapar bra arbetsklimat skickats in. Två fackföreningar visar i sina reaktioner att de har olika syn på hur kulturfrågor ska hanteras.
Polisförbundet lyfter till exempel frågan att kommittén producerat en film om kulturen. En film ”som tar fasta på helt fel perspektiv i organisationen”, skriver Polisförbundet.
”Det är positivt att Genomförandekommittén har lyft upp frågorna om poliskulturen och överprövningsrätten”, skriver däremot SACO-S.
Litet mer på djupet i kulturfrågan går Micael Björk, docent i sociologi i kompendiet ”Tio teser om ’poliskulturen’ (en anti-kritik)”. Micael Björk är tillfälligt anställd i polismyndigheten i Västra Götaland och verksam i dess nyinrättade förändringskansli.
En av Micael Björks poänger är att ”Överprövning hittar man i alla byråkratier…”. Det verkar vara en klok reflektion varför kommittén hädanefter inte använder begreppet ”poliskultur”.
Vidare menar Björk att kommitténs arbete med att skapa ökad
enhetlighet, något många inom organisationen har framhävt som en
förbättringsmöjlighet, i själva verket kan öka behovet av överprövning.
”Ju mer formaliserad styrningen blir, desto fler skäl finns det att
avknoppa egna reservat där friheten kan skyddas”, skriver Micael Björk.
Läs: sammanfattning av svar från polisanställda, chefer och arbetstagarorganisationer
Se: film om överprövningskulturen som reformstödsgrupperna identifierat
Läs: Micael Björks Tio teser om ”poliskulturen” (en anti-kritik)
Fortsätt att dela dina tankar om både positiva och negativa aspekter av olika kulturer inom polismyndigheterna, skriver Polssamordningen som avslutning.
Blåljus vill åter uppmana våra läsare att ta till sig Micael Björks slutsatser. För att antyda dess sprängverkan, publicerar vi ett kort stycke av hans konklusion:
”Alltså: Den av Genomförandekommittén favoriserade ”enhetligheten” är inte en medicin för att bota ”överprövningen”, det är en del av sjukdomen.
Det är den senaste i raden av reformer som bidrar till att förstärka polisens oförmåga att lära av tidigare misstag.
Hit hör även en annan byråkratitendens, nämligen att den inre politiken blir viktigare än den yttre effekten. Rigiditet och intern självbespegling (”verklighetsflykt”) har del i samma process.
Det leder fel om man skiljer beslutsfattare från”överprövare”: parterna är indragna i samma farliga cirkelrörelse. Eller, mer precist, genom att tillskriva ”poliskulturen” en ovillighet att följa fattade beslut fördunklas inflytandet från den strategiska nivån i verksamhetens fortlöpande missanpassning till omvärldens problem.”
---
”Aktörer som kan sprida och kontrollera osäkerhet kan också binda människor till sig, få dem att bli lojala med organisationen. Makt handlar om beroenderelationer och sådana kan byggas runt det oförutsägbara, vilket resulterar i en viss solidaritet med systemet.
Beroendet odlas i en känslomässig mylla där anställda inte vågar göra något annat än att huka; allt annat ter sig så mycket mera riskfyllt.
Öppet motstånd i detta läge kan förvärra situationen. På den vägen blir organisationen statisk, när större delen av tiden går till att hitta ett hyggligt sätt att överleva – mindre stolt, mindre kraftfullt, mindre effektivt.”
Blåljus påminner om Justitieministerns utspel om vilka arbetsuppgifter som poliser är lämpade för, och vilken utbildning som krävs för det.
Tommy Hansson