Hur utsatta kan poliserna bli?

Efter händelserna igårkväll, då flera poliser i Boråsförorten Hässleholmen blev attackerade och en polis rent av knivskuren, har debatten gått hög på sociala media. Vad hade hänt om poliser skjutit? Hur kommer unga våldsverkare att straffas? Vilket stöd har poliserna från polisledning och ansvariga politiker? En annan fråga som diskuterats på sociala medier, är hur utvecklingen av våld mot poliser ser ut i verkligheten.

Själv har jag reagerat mot att nyheten om den vedervärdiga attacken mot poliser i Hässleholmen inte ens föranledde en artikel i DNs papperstidning. Där skrevs om ubers taxi, flyktingproblematik och mycket annat, men inte ett ord om det fega överfallet på poliserna.

Nu får jag äta upp min reaktion. DNs kanske mest verklighetsförankrade journalist, Ulrika By, har gjort en seriös genomgång av hur våldet mot poliser och polisernas arbetsmiljö ser ut i Södra Järva. Som Blåljus nämnde apropå Hässleholmen är det inte en av de av polismyndigheten klassifierade särskilt utsatta probemområdena, utan ett så kallat riskområde.

DN beskriver polisernas verklighet i Tensta/Rinkeby med tydliga exempel. När DN besöker poliserna i området på en allmän plats dyker det upp några ungdomar och repliken blir: – Vad händer om jag skulle kasta en sten mot er? Vilket straff kan jag få?

En talande replik som säger mycket om synsättet på det svenska rättsamhället, och kanske rent av en ledtråd till hur vi kan komma till rätta med problemen...

En av de mest erfarna poliserna i området, som själv blivit utsatt för våld, beskriver det hela för DN:

-Vi är för få och vi möts alldeles för ofta av glåpord och våld. Hon berättat att hon automatiskt hukar när hon passerar under broar – även på sin fritid.

– Jag skulle ljuga om jag sa att det inte påverkar en att ständigt leva med rädsla för att det ska hända, fortsätter hon.

Polisförbundets fackliga ombud på arbetsplatsen beskriver situationen för DN:

Han bekräftar att frustrationen bland poliserna är stor. Tre av de tjänstebilar som han själv använt den senaste tiden har förstörts. Två blev sönderslagna, en sattes i brand. Den senaste hittade han efter att han deltagit i ett konstruktivt och positivt möte med en stor grupp mammor med somalisk bakgrund som ville engagera sig för området .– Jag kände mig väldigt upplyft efter det mötet. Och så kom jag ut och hittade min bil utbränd, säger han till DN.