Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2015-07-06 10:10

Framtidens polis i Almedalen

Omvärlden förändras i raskt takt. Det gäller att polisen snabbt lär sig hantera sina nya förutsättningar om legitimiteten ska kunna öka snarare än minska. Bara under de senaste decennierna har polisen fått lära sig möta medborgare i sociala medier, hantera nya typer av svåra brott som begås på internet och möta en allt mer segregerad och utsatt miljö i många förorter. För att ta några exempel. Absolut ingenting tyder på att den här utvecklingen kommer att avstanna. Tvärtom kommer den att gå ännu snabbare.

 

Med blinkande blåljus och sireners sång vill Polisförbundet starta en idédebatt om framtiden polis. Välkommen att ta del av den debatt i Almedalen som leds av moderatorn Johan Ödmark.

Medverkande: Bo Wennström, Oisin Cantwell, Anna-Lena Mann, Caroline Szyber, Anders Thornberg, Gunno Gunnmo, Lena Nitz samt DN:s Hanne Kjöller och Svenska Dagbladets Maria Ludvigsson.


Vad är statens åtagande när det gäller polisen? Var går gränserna mot det privata? Det var några av frågorna som Gunno Gunnmo tog upp i Polisförbundets seminarium om Framtidens Polis. Svensk polis är väldigt bra, men det beror på att vi har väldigt många duktiga poliser som ser till att det inte går åt helvete även om en del chefer fattar fel beslut. Rörig organisation, dåliga chefer och ingen polispolitik men de duktiga poliserna räddar situationen ändå.

 

Gunno efterlyste en polispolitik som gränsar av vad som är statens exklusiva område när det gäller att upprätthålla lag och ordning. Där Staten har ansvaret och andra aktörer ska hålla sig borta från.

 

Polisen måste vara olika i Stockholm och Haparanda. Det finns olika förutsättningar, i städer och i glesbygd. Förutsättningarna måste utgå från hur det civila samhället ser ut. Poliskåren ska spegla flertalet grupper i samhället. Så är det inte idag, polisen rekryterar idag oftare från en socialt och ekonomiskt priviligierad medelklass än tidigare, även om jämställdheten mellan kvinnor och män är större än förr.

 

Gunno noterade att det är polisfacket som driver framtidsfrågorna. Polismyndigheten borde ta sitt ansvar för att förse politiken med underlag för utveckling. Nästa polisreform borde utgå från polisens viktigaste resurs, personalen. Ingen har funderat över hur det blir när personal flyttas hur som helst, poliser är människor.

 

Varför håller sig politiken på avstånd från polisfrågor? Den frågan uppehöll sig Polisprofessor Bo Wennström vid, och lämnade en intressant analys hur det kommit sig ur ett politiskt perspektiv. Men det behövs en polispolitik. Wennström beskrev även hur polisers professionalism kommer från utbildning och erfarenhet.

 

Kan man vara en riktigt bra polischef om man inte varit polis på riktigt först? Anna-Lena Mann svarade att nej, utan den erfarenheten blir det inte bra. Hon beskrev hur hennes engagemang förändrats genom åren, efter femton år ägnar hon det år att försöka förändra det hon ser som inte fungerar så bra. Hon har sett många kollegor med tid kvar i yrket som förlorat sitt engagemang på vägen. Det handlar om att polisen är dåliga på att ta omhand sin viktigaste resurs, medarbetarna.

 

Hanne Kjöller menar att det finns en bild inom polisen att dess kritiker vill polisen något ont. Men polisen är så himla viktig. Därför måste det diskuteras när polisens verksamhet privatiseras, det drabbar de mest utsatta som inte kan köpa skydd eller utredningar. Om man har höga förväntningar och tycker att polisen är viktig, måste man engagera sig i polisfrågor – just för att de är så viktiga.

 

Hanne hyllar Polisprofessorn Bo Wennströms bok, Polisen, pusselbiten som inte passar in, som hon utnämnde till den viktigaste och bästa boken om polisen.

 

Hon noterade att mantrat om att 20000 poliser skulle lösa alla polisiära problem, har ersatts med ett nytt mantra, omorganisationen kommer att lösa alla problem. Men det handlar mer om att ha rätt förväntningar på polisverksamheten och ställa rätt krav på poliserna och organisationen. Det behövs poliser som tänker fritt, men det kostar idag. Det viktigaste för poliser idag är inte att göra rätt utan att inte göra fel. Hanne påpekade problemet som Stefan Holgersson beskrivit om hur unga hungriga engagerade poliser, som på bara något år tappar sugen och engagemanget. Det finns två förklaringar, att det är fel på poliserna eller att det är fel på ledningen. Men höga polisföreträdare i ledningen kom fram till en tredje ståndpunkt: Det är fel på Stefan Holgersson!!!

 

När Hanne har träffat poliser runt om i Sverige, har det ibland skett på mörka hotellrum med hämtmat för att de inte velat bli sedda med en journalist. Det finns en rädsla, som motverkar transparens, och JK har även haft flera ärenden att hantera där polisers yttrandefrihet och meddelarfrihet trätts för när.




Flera av det andra debattörerna hade även de kloka och tänkvärda synpunkter, jag har i denna text bara valt ut några brottsstycken.

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994