Fotpatrullering på internet - en oändlig resa

 Åter skäller media samfällt över polisens bristande effektivitet, löst grundat på att andelen uppklarade brott inte minskar trots att många nya poliser tillförts organisationen. Detta händer dagen efter att polisen i Södertälje gripit ett antal beväpnade rånare, efter en närmast heroisk insats med upplevd fara för de ingripande polisernas personliga säkerhet. Som framgår av annan artikel i dagens Blåljus, föreslås åtgärder som tycks minst sagt illa underbyggda och kanske rent av kontraproduktiva som lösning på polisens förmenta effektivitetsproblem.

Men nu har regeringen enligt Polistidningen skänkt Rikspolisstyrelsen det Columbi ägg som skall lösa flertalet av polisens effektivitetsproblem, ja, kanske rent av alla. Poliserna skall lära sig att spana på Internet. Till att börja med skall 25 poliser lära sig denna uppgift, som hittills utförts av civilanställda. I ett senare skede skall det spridas i organisationen så att alla poliser skall få utbildning i att patrullera cyberspace.

Så, vid arbetspassets början, efter att poliserna lagt in sina arbetstider i en dator, kollat händelserapporter i WEB-storm, uppdaterat sig på KUT-info, läst igenom alla aktuella anmälningar i sitt område i RAR eller DUR, lagt in en eventuell kvarstående rapport från förra passet i PUST, skall poliserna nu patrullera Internet.

Instagram, så klart efter Göteborgshändelserna, Facebook, Flashback, och säkert något nytt som jag inte vet vad det heter, kanske även Twitter samt vissa obskyra hemsidor. Det finns mycket att spana efter, förtal, hot, hets, prostitution, narkotika, vapen och annat olagligt.

Oj så var passet slut, och några beväpnade rånare greps inte det här passet heller.

Ur ett arbetsmiljöperspektiv, kan det tyckas mig vara en bra lösning. Jag har hört att det kan vara både farligt och stressigt på gator och torg, dessutom finns ju risken att man inte bara hinner tala med vanliga medborgare om deras problem, utan även gripa en eller annan kriminell. Och det kan ju leda till en utredning som stjäl jättestora resurser från Internetpatrulleringen…

Skall någon brottsling inmanas i häkte, kan man väl maila denne att inställa sig?

Tommy Hansson

Som en gång i tiden patrullerade på Stockholms gator av asfalt och betong.

PS

Ovanstående text är skriven med ett ironiskt anslag, vilket jag ber om ursäkt för. Men det finns en högst allvarlig sida av saken. Nu talar vår högsta politiskt ansvariga, justitieminister Beatrice Ask, om att hon är bekymrad över polisen utredningsresultat. Närmare bestämt att endast 15% av utredningarna leder till uppklarade brott. Och visst är det ett bekymmer. För vill man visa krafttag mot det problemet innebär det att hundratals, kanske tusentals poliser kommer att överföras från andra verksamheter för att beta av balanshögarna. Vilka andra verksamheter då, kan man fråga sig?

Jag ber justitieministern att prioritera bort:

Det kan ju inte vara de barnutredningar som på grund av personalbrist blivit liggande i åratal, trots att de är prioriterade ärenden. Det kan väl heller inte vara det arbete som polisen i t ex poliskontoren utför bland ungdomar i utsatta förorter för att förebygga rekrytering till kriminella grupperingar. Eller trafikpolisen, som redan idag för en ojämn kamp mot trafikfarliga regelbrott både i yrkestrafiken och bland vardagsbilister – hålls inte reglerna efter behöver ingen följa dem heller. Det kan knappast vara insatsgrupperna mot grov organiserad brottslighet – som i t ex Södertälje, Malmö eller Södertörn. Om vi inte vill att antalet personer som idag är kanske så många som 30 000*, som obehörigen befinner sig i Sverige utanför alla system och kontroll skall öka bortom all kontroll, kan vi kanske inte lägga ned gränspolisen heller. (Eller införa en gränslös värld) Inbrott är ett väldigt integritetskränkande brott som polisen måste kraftsatsa på med särskilda kommissioner.

Poliser som fotpatrullerar, både dagtid och kvällstid i centrala delar av våra tätorter har en trygghetsskapande effekt och kan dessutom omedelbart ingripa mot brott och ordningsstörningar, så de bör inte minskas i antal. Och minskar vi radiobilarna, kommer utryckningstiderna till platser där egendom eller människor hotas att öka, vilket så klart inte är acceptabelt. Mot narkotika måste de polisiära insatserna fortsätta, och snarare ökas sedan HD avskaffat tariffstraffen vilket kräver noggrannare polisutredningar än tidigare. Polisen har efter åratal av kampanjande fått upp anmälningsstatistiken för brott i nära relation, allt från våld och hot till våldtäkter i hemmet, det krävs så klart även att dessa komplicerade och tidsödande brott utreds. Det stöd till målsägare som polisen ger idag, är absolut inte för stort, snarast tvärtom. Dessutom måste polisens insatser för att skydda målsägare och vittnen mot kriminellas eller deras nätverks hämnd bli bättre. Polisens insatser mot den grova gängbrottsligheten måste utökas, det gäller allt från MC-gäng, fängelsegäng, etniska gäng till löst sammansatta gäng från vissa förorter. Trafficking och prostitution är fruktansvärda företeelser som polisen skall rikta särskilda resurser mot. Flyktingar som kommit till vårt land för att få skydd blir ibland utsatta för sina forna antagonisters oönskade uppmärksamhet även i Sverige. Det måste polisen ta tag i på ett bättre sätt än idag. Brotten med hat- eller hedersmotiv, tenderar att öka, och utredningsinsatserna för att styrka dessa motiv behöver bli bättre än idag. Brott mot politiker och andra offentliga personer måste prioriteras, de är ett hot mot det demokratiska samhället. (brotten alltså)

Polisen måste även bli bättre på att samarbeta med olika myndigheter som sociala, skolor, skattemyndigheter mot både livsstilskriminella och för att förebygga rekrytering till kriminella grupper. Polisen skall vara navet i det arbetet, vilket tar en del resurser för möten, förberedelser och uppföljning. När personer inte inställer sig för avtjäning av sina fängelsestraff, eller avviker från fängelser, sluten psykvård eller ungdomsvårdsskolor, måste polisen ha resurser för att omhänderta dessa. Bedrägerier hotar hela det förtroende som ett handelsbaserat samhälle bygger på, och måste så klart beivras oavsett om det är enskilda eller företag som drabbas. När det gäller miljöbrott måste Polisen snarast bli bättre på att upptäcka och beivra sådana. Och de som kanske har svårast att försvara sig mot mänsklig ondska eller oförmåga, är våra husdjur. Så Djurpolisenheter behöver snarare bli fler än färre, även om länsstyrelsen kanske kan fånga in vildkatter i högre utsträckning än idag.

De nya poliser som tillförs verksamheten har idag en tvåårig utbildning som innebär att de inte är färdiga för vare sig kriminalpolistjänst eller utryckningstjänst inom polisen. De måste utbildas både på kriminalenheterna och får utryckningsförarutbildning för att kunna fungera som poliser fullt ut. Det krävs även vidareutbildning för en mängd specialfunktioner både för yttre och inre arbetande poliser. Sedan kan jag avslöja en för politiker och media väl förborgad hemlighet, att de poliser som vi nyanställer är i fertil ålder, och idag omfattas såväl män och kvinnor av de sociala ledighetslagar som gäller för föräldrar trots att de är poliser!

Jag har säkert glömt någon verksamhet inom polisen som behöver prioriteras eller är absolut oundgänglig. Men dessvärre har jag inte upptäckt vilken eller vilka verksamheter som Justitieministern vill att vi INTE skall prioritera. Och så var det det där nya med Internet. Som en polis beskrev spaningen efter narkotikaförsäljare på nätet ”Det är som att fotpatrullera Europa”. Men även det måste göras.

De 4000 poliser som tillförts Sverige under de senaste fem åren, innebär i den mån de inte är under utbildning eller föräldralediga, så klart en förbättring av polisverksamheten jämfört med om vi nominellt vore 16 000 poliser i stället för 20 000. Men givet samhällsutvecklingen och brottsutvecklingen kanske polisernas antal snarare borde vara 30 000 för att ens hålla jämna steg med samhälls- och brottsutvecklingen.

*Uppgifterna på hur många som obehörigen uppehåller sig i Sverige är ytterst osäkra, de låter sig inte räknas, men olika bedömare gissar på mellan 10 000 – 100 000 personer.

Tillägg 13-01-11 på morgonen: Idag nås vi av nyheten att Regeringen ställer krav på RPS att prioritera avvisingarna av de ca 7000 asylsökande som fått avslag på sina ansökningar men bor kvar på asylboenden och därmed utgör hinder för nyanlända. RPS vidarebefordrar uppdraget till polismyndigheterna som är skyldiga att effektuera. Så i den delen kan Blåljus i vart fall säga att vi hade rätt, redan igår kväll.