Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-12-02 10:30

Allt yngre gärningsmän kräver tydliga påföljder

Under senare år, har vi sett en utveckling i Sverige där gäng använder unga personer för att utföra mycket grova brott. Det innebär att de gör en väldigt snabb brottskarriär mot rån och skjutvapenvåld, medan lagstiftningen är anpassad för 1900-talet då det snarast handlade om bilstölder och snatterier...

Det kan i och för sig handla om bilstölder fortfarande, men då kanske gärningsmännen rånat till sig bilen för att ha den som brottsverktyg vid ett rån...

Ett exempel på hur grova brott det kan handla om i tidiga år och hur samhället (inte) klarar av  att hantera gärningsmännen på ett för samhället säkert sätt, kan läsas här.
Det är värt att fundera över de brottsoffer som samhällets oförmåga att ta tag i en redan tidigare grovt belastad (ung) brottsling medförde.

Anna Dahlberg tar upp problemet i en ledare i Expressen, där hon konstaterar att för gruppen 18-20 år finns straffrabatter och särregleringar. Eftersom rabatten dessutom dras av innan domstolen bestämmer påföljd ska det mycket till innan det kan bli fråga om ett fängelsestraff.

Det innebär att gängkriminella kan begå brott i många år utan någon samhällelig reaktion att tala om. En redan hårt pressad socialtjänst får axla ansvaret för tungt kriminella ungdomar, skriver hon.


Anna konstaterar att Socialtjänsten varken har verktygslådan eller resurserna för att klara av den uppgiften. Visserligen kan kommuner ta initiativ till att tvångsomhänderta ungdomar i enlighet med LVU, men det är ofta brist på både platser och pengar. Följden blir att många i stället placeras i det egna hemmet - "LVU i hemmet".


En annan som berört problemet med grova brottslingar, som är väldigt unga är Aftonbladets Oisin Cantwell. Han har tidigare varit mot straffskärpningar, men utvecklingen har tvingat honom att börja tänka om skriver han i en krönika.


"Men jag finner det svårare och svårare att argumentera mot att unga vuxna som gång på gång begår mycket grova brott inte döms som just vuxna."


En polis som arbetar i ett särskilt utsatt område

och har stor erfarenhet av hur ungdomar inleder sin kriminella karriär i tidiga år är Martin Marmgren. Eftersom han vet vad han talar om är vi glada att få återge en artikel som tidigare varit publicerad i forumet Grön Opinion.

 

"Det dödliga våldet är återigen, eller kanske fortfarande, på allas läppar.

När dessa problem diskuteras handlar det ofta om polisen och rättssystemet. Här finns mycket att göra, men det är minst lika viktigt att fokusera på socialtjänsten och dess lagstiftning och uppdrag.

 

Faktum är att en stor del av de grövsta våldsbrotten begås av ännu ej myndiga ungdomar, varav de flesta också har varit aktuella för insatser hos socialtjänsten i många år. Ett aktuellt exempel är det hemska mordet på en hemlös tiggare i Jönköping, som begicks av en 16-åring och en 14-åring.

 

Socialtjänstens kanske viktigaste uppgift är att så tidigt som möjligt nå ut till familjer vars barn riskerar att hamna snett i livet och ge dem så bra hjälp och stöd som möjligt. Men de behöver också ha rätt förutsättningar och verktyg för att kunna avbryta en grovt kriminell ungdoms brottsbana, speciellt då rättssystemet närmast helt saknar möjligheten att få stopp på minderåriga som begår grova brott.

 

I egenskap av polis intervjuades jag inom ramen för Sveriges Radio P4:s satsning om det dödliga våldet i Stockholm om en ung gängkriminell som hann mörda och mördas innan sin 18-års dag. Jag konstaterar där att en ”mordspiral kunde ha brutits om de unga omhändertagits” med långvariga placeringar på låst institution.

 

I det aktuella fallet rörde det sig om en ungdom som successivt använde allt mer hänsynslöst våld som samhället visade sig inkapabelt att stoppa. Detta resulterade i en serie mord som i sin tur utlöste en dödlig gängkonflikt som tidvis höll en hel stadsdel i skräck.

Dessutom fungerade ungdomen som en ledargestalt för ett antal andra unga som nu utvecklats till några av landets tyngst kriminella.

 

Allt detta hade alltså kanske kunnat undvikas om samhället hade sett till att hålla personen i fråga inlåst under några kritiska år under uppväxten. Detta när det var uppenbart att inga andra insatser fungerade för att avbryta kriminaliteten och det allt grövre våldet.

 

Jag har ingen övertro på långa låsta placeringar.

Men det borde inte bara handla om den ungdom man placerar. Vi måste lyfta blicken, och se samhällsperspektivet.

 

Vilka konsekvenser får det för brottsoffer om vi låter unga fortsätta att relativt obehindrat begå allt grövre brott? För andra unga i deras omgivning där de tillåts verka som förebilder? För den stadsdel som präglas av våld och rädsla? För människor vars tro på samhällskontraktet urholkas när rättssamhället inte verkar kunna skydda dem ifrån unga med våldskapital?

 

Jag vill vara tydlig med att detta absolut inte är en kritik mot de hårt kämpande socialsekreterare som med den lagstiftning och det uppdrag de har gör sitt absolut yttersta för att hitta lösningar för unga i kriminalitet.

 

Detta rör sig om ett systemfel.

Den respons vi som samhälle har konstruerat för att möta unga som begår brott handlar enbart om ett vårdande perspektiv gentemot den unge, men ignorerar vilka följderna blir för dennes omgivning.

 

Det kan innebära att man, sett till det enskilda ärendet, gör en helt rimlig bedömning när man undviker att låsa in över längre tid. Men ingen har i uppdrag att se vad konsekvenserna ur ett brottsoffer- eller samhällsperspektiv blir av att inte placera. Dessa kan vara förödande med sönderslagna liv, rån, mord, våldtäkter och en stadsdel som präglas av våld och kriminalitet.

 

Inom polisen blir vi allt bättre på att inte fastna i enskilda ärenden utan se vår lokala problembild som en helhet och jobba visionärt med åtgärder som har förutsättningar att faktiskt förändra situationen i ett lokalsamhälle i en tryggare riktning.

 

Socialtjänsten skulle rent generellt behöva tydligare verktyg för att på ett liknande sätt kunna jobba strategiskt med de individer som har en stor negativ påverkan på lokalsamhället. Detta sker redan till viss del, men behöver klargöras i lagstiftning och uppdrag.

 

Självklart ska ambitionen vara att de unga som begår grova brott ska ges bästa tänkbara insatser för att så långt det går skapa förutsättningar för ett laglydigt liv.

Men i det fall detta behövs bör dessa i större utsträckning kunna ges på ett sätt som omöjliggör för individen att återgå till att begå grova brott och sätta sin stadsdel och dess omgivning i skräck. Eller starta ett gängkrig.

 

Martin Marmgren, polis."

 

Tommy Hansson

 

 


Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994