Rimfrost, trygghet och vad som gör skillnad på riktigt

Blåljus speglade häromdagen olika åsikter om Rimfrost effekter och om det varit en framgång eller ett kraftfullt slag i luften kring den organiserade brottsligheten. På orter där Rimfrost knappast varit aktuellt, beskriver SvDs Åsa Erlandsson hur människor köper sig trygghet av privata aktörer i brist på närvarande poliser. Och i en Expressen Ledare skriver Anna Dahlberg om vad som verkligen skulle öka folks trygghet.
Blåljus speglade häromdagen olika åsikter om Rimfrost effekter och om det varit en framgång eller ett kraftfullt slag i luften kring den organiserade brottsligheten. På orter där Rimfrost knappast varit aktuellt, beskriver SvDs Åsa Erlandsson (med fantastiska bilder av tragiskt avlidne Tomas Oneborg) i flera reportage hur människor köper sig trygghet av privata aktörer i brist på närvarande poliser. Och i en Expressen Ledare skriver Anna Dahlberg om vad som verkligen skulle öka folks trygghet.

Anna Dahlberg menar att operation Rimfrost, trots alla beslag, frihetsberövade och husrannsakningar, är ett misslyckande då skjutningar och sprängningar fortsätter att skapa oro i Sverige. Operationen har trots kraftsamlingen, misslyckats med målet att "kraftigt reducera" skjutningarna och sprängningarna, konstaterar hon.

 

Anna Dahlberg skriver att gängkriminaliteten i Sverige tyvärr inte är någon extraordinär händelse. Den är vår nya vardag. Den kan inte bekämpas med en tillfällig insats med ett klatschigt namn som för tankarna till en militäroffensiv. Den måste pressas tillbaka uthålligt – dag för dag, år efter år ute i lokalpolisområdena.

         

"Lite hårdraget skulle man kunna säga att Rimfrost sätter fingret på systemfelen inom svensk polis. Det är för många projekt – Operation X och Operation Y – som dras i gång med trumvirvel och sedan läggs ned i tysthet. Och man åker för mycket på larm i stället för att fotpatrullera och lära känna sitt närområde."

 

Hon påpekar även att alla poliser som tagits från andra områden till Rimfrost, saknar lokalkännedom i kommenderingsområdet, och lämnar ett tomrum i de områden de flyttats från. Det innebär större risk för att oskyldiga personer blir kontrollerade och att alla dras över en kam. Vilket inte ökar polisens förtroende i känsliga områden.

 

Anna Dahlberg förordar lokalt polisarbete, som genom åren haft olika namn i svensk polis. Många polischefer har åkt utomlands genom åren för att studera "Community Policing", och kommit hem med "nya" idéer om Kvarterspoliser! Stadsdelspoliser! Närpoliser! Områdespoliser! Poliskontorspoliser! Som sedan låtits självdö (verksamheterna) efter hand som polisbristen slagit till och andra verksamhetsgrenar prioriterats högre.

 

"Det handlar om uniformerade poliser som är synliga på gator och torg. De kan sitt område, känner lokalbefolkningen och vet hur den lokala problembilden ser ut. I bästa fall är områdespoliserna både relationsskapande och gränssättande. På det sättet vinner polisen legitimitet hos de boende.


De vet att polisen aldrig backar, men däremot gärna lyssnar på dem."

 

Anna Dahlberg lyfter fram lokalpolisarbetet i Göteborg som ett exempel på att lokalt uthålligt polisarbete kan bryta även grov brottslighet. Det är dit svensk polis måste sträva. Mot en lokalt förankrad poliskår med synliga kvarterspoliser som patrullerar brottsutsatta platser varje dag. Tillfälliga kommenderingar kommer inte att knäcka gängbrottsligheten, skriver hon.

 

Även om målet om tiotusen nya polisanställda blir uppnått till 2024, räcker det inte i sig för att bryta brottsutvecklingen. Det krävs även att polisen blir en mer lärande organisation, att man börjar jobba på rätt sätt. Sannolikt måste en del polischefer bytas ut, och ansvar utkrävas. Att försöka sminka över de tveksamma resultaten av Operation Rimfrost, är inte rätt väg att gå, enligt Anna Dahlberg.

 

Tommy Hansson

 

 

 

 



Producerat av
Tommy Hansson