Framtidens polis?
Rikspolisstyrelsen som bestämmer hur urvalen av sökande till polishögskolorna går till,har nu slagit helt om, när det gäller hur urvalet av vilka som går vidare till tester hos rekryteringsmyndigheten går till. Tidigare har arbetslivserfarenhet och akademiska studier värderats högt. Eftersom konkurrensen om platserna varit hård har det medfört att den som inte kommit in från början har haft goda möjligheter att förbättra sina möjligheter genom att arbeta exempelvis i vårdande yrken, i skola eller genom akademiska studier i relevanta ämnen. Men nu har RPS tänkt om, och tar endast gymnasiebetygen som urvalsinstrument.
Det innebär att en 17-årig gymnasiestudent kan spoliera sina möjligheter att bli polis om denne är skoltrött eller mindre intresserad under gymnasietiden. Detta oavsett om vederbörande mognar till och tar 2,0 på högskoleprovet och sedan läser in en jur kand.
Frågan är vad som ligger bakom förändringen.
-Kan det vara så, att högskoleutbildade nyblivna poliser är obekväma och ställer för stora krav på sin löneutveckling? Kan det vara så, att poliser inte ska vara så välutbildade – i stället vill RPS snabbutbilda s k specialister med akademiska meriter till poliser på sex månader… Till okänd ingångslön.
Jag fick en tankeställare om vilken bild rekryteringen på RPS har av de som vill bli polis, när jag gick in på deras rekryteringssida. Där finns fem frågor som man bör ställa sig som ett självtest för att räkna ut om man är lämplig som polis. Det är ingen barnutredare som formulerat frågorna, var och en som inte är avsevärt underbegåvad inser vilket svar som förväntas. Exempelvis frågas i fråga nr tre:
”Är de viktigaste egenskaperna för att bli en bra polis att vara stor och biffig?”
Frågan kunde väl utvecklas som att bör en poliskropp vara testosteronstinn och full av anabola, men så långt gick inte RPS, annars kunde man väl använt den beprövade nidbilden av poliser med mer muskler än hjärna.
Jag valde att sätta RPS på prov och svarade mot min övertygelse ”Ja” på RPS fråga.
Då kom det upp en facitruta. Där stod:
”Nej, det är inte viktigast.
Att vara stor och biffig har ingen betydelse för om du blir en bra polis eller inte. Dock är det ett krav att vara i god fysisk form och du måste vara medveten om att poliser ibland måste använda våld för att lyckas med sitt uppdrag. Men det är också viktigt att ha förmågan att skapa bra kontakt med människor och därigenom lösa konflikter, med så lite våld som möjligt.”
För att det inte skall vara för avancerat ens för en icke akademiskt utbildad blivande polishögskolestudent att klara ut lämpligheten kan man sedan göra om testet och svara på det önskade sättet. En annan intressant fråga i självtestet, är nr två;
” Kan du tänka
dig att arbeta treskift (ungefärliga tider: dag 07-15, kväll 15-22, natt
22-07)? Kan du även tänka dig att arbeta helger och storhelger, då de flesta
andra är lediga?
Vid fel svar på frågan (nej) kommer facit:
” Arbetstiderna är kanske inget du funderar så mycket på just nu
Söker du polisutbildningen ska du kanske jobba som polis i större delen av ditt yrkesliv, och då är det viktigt att förstå vad arbetstiden faktiskt innebär. De flesta poliser upplever att det är slitigt för kroppen att jobba treskift och är tillsammans med lönen de två saker som ses som mest negativt inom Polisen.”
Blåljus kan bara hålla med om att treskift sliter, särskilt om arbetstidsavtalet ger för lite kompensation för de tuffa arbetstiderna. Men vi kan inte låta bli att fundera över om de s k specialisterna med akademisk bakgrund som regeringen och RPS funderar på att göra poliser av på sex månader, kommer att ställas inför den frågan, för de kanske också skall arbeta treskift med en lön på 21 300?
Vad är det värt?
Tommy Hansson