Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2015-07-07 08:40

Fokusera ilskan rätt

Martin Marmgren har skickat en insändare till Blåljus, där han utvecklar vad som är det stora problemet med polismyndighetens nya lönesättning. Det är inte att några har fått för hög lön, det är att många har fått eller riskerar att få för dålig lön. Ett inspektörsavtal, på en vettig nivå blir helt centralt.

"Under förra veckan kom beskedet att ingångslönen för våra nya kollegor skulle bli mellan 23000 och 26000 kr/månad. Det väckte en hel del ilska. Dessvärre var det många som var arga för helt fel saker.
 
Beskedet innebär två saker. Dels att man frångår den minimilön som Polisförbundet och arbetsgivaren var överens om skulle vara 24500 förra året (med ambitionen att vi skulle nå 25000 under avtalsperioden, dvs i år). Dels att en del kollegor får gå in på högre lön.
 
Vad gäller den andra punkten, så hade vi innan ett system där alla nya poliser, oavsett tidigare erfarenhet, tvingades ner till samma låga lön. Man kunde alltså ha haft 30000, kanske med en juristexamen och ett antal år som civil utredare i bagaget, och tvingades sedan ner till 21300 om man valde att till de tidigare meriterna även lägga en polisutbildning. Det spelade inte någon roll om man tidigare hade varit åklagare, specialist inom it-brottslighet, eller professor i beteendevetenskap. Det systemet missgynnade inte bara de individer som ville vidareutvecklas genom att bli poliser trots att de hade tidigare meriter (och inte kom direkt ifrån gymnasiet). Det missgynnade hela poliskollektivet. Detta då varje RALS räknas på den totala lönesumman, och antalet tillgängliga kronor per kollega blir mindre när man anställer folk på låga löner. Att anställa folk med höga löner ger däremot mer pengar till kollektivet (både för att den totala summan blir större och för att behovet att lägga pengar på de individer som går in högt blir lägre). Slutsatsen är att alla poliser tjänar lönemässigt på att enskilda poliser går in på en högre ingångslön.
 
Trots detta så klagades det friskt i leden. En del använde till och med uttryck som att de aldrig skulle få för sig att hjälpa/rådge en ny kollega som har mer i lön än vad de själva har. Avundsjukan och missunnsamheten bredde ut sig. Man undrar vad de här kollegorna förväntar sig att de skulle få för lön om de lämnade polisyrket och gick till exempelvis säkerhetsbranschen. Jag gissar att de skulle tycka att det var rimligt att de, med sin polisiära erfarenhet i bagaget, skulle gå in på en högre lön än en kollega som har börjat jobba på samma arbetsplats på sin 18-års dag. Sannolikt skulle de bli stötta om de blev tillsagda att det enda som är relevant för lönesättningen är hur länge du har varit på just det här jobbet, att inget du har gjort tidigare räknas.
 
Jag förstår absolut den spontana ilskan, speciellt med tanke på hur otroligt godtycklig lönesättningen har varit och hur oprofessionellt arbetsgivaren har hanterat hela frågan. Men vi behöver rikta ilskan åt rätt håll. Det vi skall vara arga på är att golvet har sänkts, att man nu anställer kollegor under de 24500, eller egentligen 25000, som var vårt krav och som vi var överens om. Det är det som hotar vårt yrkes status, och även allas vår löneutveckling. Om man sedan vill anställa kollegor på högre löner än så, så är det bara bra, ju högre desto bättre och 26000 är fortfarande på tok för lågt. Men det får inte ske genom att de pengarna tas genom att sänka ner golvet/minimilönen. Man kan inte straffa andra nyanställda bara för att några av dem har höga kvalifikationer. Alla skall ha en fastställd minimilön, och sedan skall de som har starka meriter gå in på en högre lön utan att det påverkar de andra kollegornas ingångslön. Det borde vara självklart, annars förlorar man ju på att bli anställd samtidigt som högkvalificerade kollegor.
 
Polisförbundet kommer så klart att driva frågan om den godtyckliga och oprofessionella lönesättningen. Men för den enskilda polisen så tjänar det inget till att snegla missunnsamt på vad kollegan har fått för ingångslön.
 
Vi kämpade för 25000 nu. Det gäller fortfarande.  Därtill är det helt centralt att vi får till ett vettigt inspektörsavtal för att få upp dem som har jobbar ett antal år till en dräglig nivå. De här två frågorna är värda att driva stenhårt.  Låt oss fokusera ilskan och kampen där.
 
Martin Marmgren"
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det