Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-03-15 10:30

Högre löner och fler poliser är inte tillräckligt

Blåljus har tjatat till leda om att högre polislöner genom ett polislönelyft är absolut nödvändigt för att få fram så många bra poliser som Sverige behöver. Men det är inte tillräckligt. En polis, direkt från verkligheten beskriver hur poliserna som finns, jobbar i motvind när straffskalorna tillämpas som de gör i Sverige. Polisen Fredrik skriver i Expressen Debatt, och Blåljus kan bara hålla med:


 

"Är det rimligt att undkomma fängelsestraff eller böter efter att ha knivrånat en klockbutik och fått med sig klockor till ett värde av 38 000 kronor och sedan försökt tilltvinga sig två bilar? Är det rimligt med en månads fängelse för en man som med bensin och så kallade molotovcocktails försökt elda upp fem polisbilar? En månad!

 

Polisen får, med all rätt, mycket kritik för låg uppklarningsprocent. Men det är också dags att börja diskutera vad som händer i de fall där brottet faktiskt klaras upp och gärningsmannen blir dömd.

 

Ovanstående händelser är hämtade från Farsta lokalpolisområde där jag arbetar som polis. Båda dessa ärendet har krävt stora polisiära resurser under insatsen, strax efter att brottet begåtts och under det efterföljande utredningsarbetet. Lägg därtill rättegångskostnader och advokatkostnader. Och inte att förglömma den skada gärningsmannen orsakat brottsoffren som i detta fall blivit utsatt för ett väpnat rån, samt brottsoffren som blivit utsatta för att gärningsmannen ryckt upp dörren och försökt tillgripa deras bil.

 

Hur är detta möjligt?

Och vad händer? Jo, gärningsmannen i rånärendet döms i hovrätten för bland annat rån och försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel till påföljden skyddstillsyn med behandlingsplan. Detta trots att brottsbalken säger att påföljden för enbart rån ska vara mellan ett och sex års fängelse. Detta trots att gärningsmannen dömts för liknande brott vid flera tidigare tillfällen. Och i fallet med gärningsmannen som försökt elda upp de fem polisbilar som skulle tjänstgöra den aktuella natten i Farsta, döms mannen till mordbrand till påföljden en månads fängelse och skyddstillsyn. Mordbrand, som enligt brottsbalken ska leda till lägst 2 år och högst 8 års fängelse. Hur är detta möjligt?

 

Jag vill vara tydlig med att detta inte är några ovanliga fall i det svenska rättssystemet, tvärtom. Vi poliser som jobbar med detta dagligen ser hur återfallsförbrytare sällan blir anhållna och ännu mer sällan blir häktade. Efter några timmar i arresten med efterföljande förhör släpps de allt som oftast ut på gatan där de begår nya brott. Återfallsförbrytare som i rättegång döms för en rad olika brott såsom rattfylleri, grov olovlig körning, stölder, narkotikabrott, skadegörelse, brott mot knivlagen och så vidare får allt som oftast villkorlig dom eller skyddstillsyn.

 

 Har man dömts till två års fängelse ska man också sitta två år, och inget annat.

Detta trots att endast en av dessa gärningar i sig kan leda till fängelse enligt brottsbalken. Sanningen är att det inte tyckts ha någon betydelse hur många brott en återfallsförbrytare begår sett till den efterföljande påföljden. Är det så vi vill ha det? Är det rätt signaler till de kriminella? Är det rätt mot våra brottsoffer?

 

Visst är det bra att regeringen vill öka straffen för vissa brott. Och det är bra att oppositionspartier också pratar om straffskärpningar. Men för mig är det inte straffskalorna i den nuvarande lagstiftningen som är problemet. Det är ingen mening att höja straffskalorna om man ändå inte utnyttjar dessa i praktiken.

 

Se i stället till att ändra praxis så att domstolarna utgår från maxstraffet i straffskalan för ett visst brott, i stället för att som i dag utgå från minimistraffet. Se också till att åtgärda det faktum att återfall i brott allt som oftast inte gör någon skillnad för gärningsmannen. För mig är det solklart att fler brott ska leda till en strängare påföljd. Se också till ta bort den villkorliga frigivningen efter två tredjedelar av ett fängelsestraff. Har man dömts till två års fängelse ska man också sitta två år, och inget annat.

 

Det är inte ovanligt att en kriminell person som vi griper för exempelvis misshandel, narkotikabrott eller våld mot tjänsteman säger ”jag är ändå ute om några timmar”. De kriminella vet lika väl som vi poliser att den gärning som de precis blivit gripen för inte kommer att leda till några allvarliga konsekvenser för dem.


Jag vet mycket väl att skärpta straff inte är den enda lösningen för att åtgärda problemen med kriminalitet i vårt samhälle. Men jag vet med säkerhet att så länge en person sitter i fängelse kommer den inte begå nya brott. Och viktigast av allt, samhället måste visa att vi inte accepterar kriminalitet och visa att det blir konsekvenser av ett sådant beteende.

 

Fredrik Marklund

Polis, Farsta"

 

Blåljus tackar Fredrik för texten, och har inte mycket att tillägga. Utom att problemet med att påföljderna inte är kännbara är ännu större när det gäller unga kriminella.

Debattinlägget i Expressen har delats tiotusentals gånger, så det är många som håller med Fredrik och ser problemet.

 

Fredrik har även varit med i Studio Ett, där han och lyssnarna fick förklaringar av Hovrättspresident Fredrik Wersäll och en straffrättsdocent. Det är lagstiftaren, som gett instruktioner till domstolarna, konstaterades det, den lindrigaste påföljden skall väljas, och alternativa påföljder till fängelse har företräde. I det perspektivet väger brottsofferperspektivet lätt, liksom att upprätthålla respekten för lagen ute i verkligheten. Allt tal från politiker om att brottslingar skall låsas in i fängelse, faller därmed platt till marken.

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:
Nu räcker det