Det hände just i dag i historien mellan 14 och 20 maj:
Demonstranter besköts med kulsprutor. I Sverige!
Den 14 maj 1931
tågade en grupp strejkande arbetare mot Lunde utanför Kramfors. De skulle
protestera mot att strejkbrytare satts in för att göra deras jobb i en konflikt
om arbetsgivarens lönesänkningar vid Marma-Långrörs AB:s sulfatfabrik vid
Marmaverken i Hälsingland. Den lokala polisen räckte inte för hantera
situationen och Länsstyrelsen anhöll om förstärkning från Sollefteå garnison.
Försvaret skickade 60 man infanteri och beriden träng med kulsprutor under
befäl av kapten Nils Mesterton. Truppen och demonstrationståget möttes vid
Lunde och demonstranterna blev beordrade att stanna. Det som sedan hände
skildras olika av arbetarna och militären. Obestridligt är att kapten Mesterton
beordrade eld och att soldaterna sköt med gevär och kulsprutor mot
demonstranterna. Fyra arbetare och en åskådare dödades – den sistnämnde av en
rikoschett. Fyra skadades. Regeringens Ådalskommission som bl a hade med en representant för
arbetarna skrev: ”En kravall som i någon
av rikets större städer säkerligen kunnat avvärjas med en relativt ringa
polisstyrka utan andra skador än några krossår, föranledde i detta fall det
ohyggliga resultatet av fem dödade och fem skadade. Enligt kommissionens mening visar detta med styrka på vad som redan
förut framhållits, nämligen vilket olämpligt medel för ordningens
upprätthållande militären är i sådana fall
där det icke är fråga om att möta en
öppet beväpnad motståndare.” Mycket riktigt blev det kort senare i lag
förbjudet att sätta in militär mot allmänheten i Sverige. Statspolisen inrättades 1933 som en resurs som
kunde användas varsomhelst i landet och stödja den lokala polisen. 1965 blev
all polis statlig och statspolisen behövdes inte längre. Däremot ändrades för
ett antal år sedan den gamla lagen och det är nu åter tillåtet att sätta in
militär mot allmänheten i Sverige. Måhända ett uttryck för den historielöshet
som denna spalt drar sitt lilla strå till stacken för att avhjälpa. Bilderna ovan: Demonstrationståget i Ådalen en stund före beskjutningen.
"... ett utrotningskrig..."
Den 15 maj 1948 –
dagen efter att staten Israel grundats – anföll Arabförbundet landet i hopp om
att snabbt kunna utplåna det. Samma dag deklarerade nämligen Azzam Pasha,
ledare för Arabförbundet, "This will be a war of extermination and a
momentous massacre which will be spoken of like the Mongolian massacres and the
Crusades" (”Detta blir ett utrotningskrig och en massaker av stor och
varaktig betydelse som kommer att omtalas på samma sätt som de mongoliska massmorden
och korstågen” Efter två månader besegrade dock Israel sina fiender och när det
här kriget officiellt avslutades 1949 var det med israelisk seger. Kriget innebar att Israel utvidgade sitt
territorium med ca 40 % utöver FN:s delningsplan 1947 (se bilden). Israels yta ökade från tidigare 55% av Palestinas yta
till 77%, medan den arabiska delen minskade från 45% till 23%. För den arabiska
sidan blev nederlaget en politisk och militär katastrof. Den som börjar sätta
sig in i den här konfliktens historia finner ganska snart att båda sidor i det
här skedet gjort sig skyldiga till förfärliga terrorhandlingar och brott av
olika valör. Håller man sig till fakta går det inte att utnämna någon till
oskyldigt offer. Det återstår bara att idag önska alla parter en så långt
möjligt rättvis lösning och en varaktig fred. Om något sådant nu är möjligt.
BILDEN: FN:s delningsplan för Palestina (1947). FN tänkte sig att dela upp Palestina i en judisk och en arabisk del med endast Jerusalem under internationell kontroll. Judarna accepterade delningen, men arabländerna och de palestinska araberna förkastade den. Resolutionen godtogs av de båda supermakterna USA och Sovjetunionen. Redan före delningsplanen hade ca 4/5 av det brittiska palestinamandatet givits till araberna, dvs landområdet på andra sidan av Jordanfloden. Judarna erbjöds ca hälften av det som var kvar - ca 1/10 del av det gamla Palestinamandatet som de blivit lovade i den s k Balfourdeklarationen från 1917– som innebar att den brittiska regeringen på vissa villkor stödde förslaget att upprätta ett judiskt hemland i Palestina.
Så började Oscarsgalan
Den 16 maj 1929
ordnades en privatmiddag på Hollywood Roosevelt Hotel i Los Angeles (bilden t h).
Filmskådespelaren Douglas Fairbanks, Sr stod som värd. Tillställningen heter
numera officiellt The Academy Awards men blev mest känd som The Oscars (svenska:
Oscarsgalan). Den blir årligen återkommande efter 1929 och är idag filmvärldens
största prisutdelningsgala. Namnet Oscarsgalan kommer sig av att de
guldstatyetter som utdelas inom olika kategorier, kallas för Oscar. Den första
galan 1929 blev också den enda som inte direktsänts av medierna. I början sände
radion ut den men rätt snart tog TV över.
En Bernadotte vann Norge åt Sverige
Den 17 maj 1814 valdes
den norske ståthållaren Christian Frederik till norsk kung. Tidigare samma dag
hade han skrivit under den nya norska grundlag som den norska riksförsamlingen
dagen innan hade antagit på Eidsvolls järnverk (bilden nedan t v den konstituerande församlingen i Eidsvoll, målning Oscar Wergeland) utanför Christiana (nuvarande
Oslo). Karl XIII i Sverige accepterade inte valet utan hävdade Freden i Kiel som
slöts den 14 januari 1814 och som föreskrev att Norge skulle bilda ett
konungarike under svenska kungens ägande och suveränitet. Sverige angrep Norge under
befäl av en av Napoleons före detta främsta generaler, den nyutnämnde svenske
kronprinsen Jean Baptiste Bernadotte. Efter några inledande manövrar segrade
Sverige i slaget vid Kjølbergs bro 14 augusti 1814. Då norrmännen insåg att
svenskarna därmed hade fri väg till huvudstaden ingick de vapenvila och började
förhandla. Redan till hösten tvingades Christian Frederik abdikera till förmån
för Karl XIII. Trots detta blev antagandet av grundlagen och kungavalet en
viktig milstolpe i Norges historia och 17 maj är som bekant Norges nationaldag.
Han blev känd som Erik den helige
Den 18 maj 1160
blev den svenske kungen Erik Jedvardsson, född omkring 1125, enligt legenden
mördad i Uppsala. Han blev så småningom känd som Erik den helige och blev
Stockholms och hela Sveriges inofficiella skyddshelgon (bilden t h från 1200-talet förmodas föreställa Erik Jedvardsson) Han helgonförklarades
aldrig av påven i Rom men har fungerat bra för oss ända fram tills i dag och
säkert även ett bra tag framöver. Hans ben gravsattes i Gamla Uppsala men
flyttades 1273 till Uppsala domkyrka och bevaras än idag i ett skrin där. En
osteologisk (läran om ryggradsdjurens skelett) undersökning av kvarlevor från
hans relikskrin har visat att en av personerna vars ben låg i skrinet dog av
yttre våld, troligen halshuggning. Mördaren Magnus Henriksson utropade sig
efter mordet till Sveriges kung. Han blev i sin tur dödad året därpå av
tronkrävaren Karl Sverkersson.
Bortrövad flicka mor till comanchehövding
Den 19 maj 1836
blev den åttaåriga anglo-amerikanska flickan Cynthia Ann Parker bortrövad av
comancheindianer under massakern vid Fort Parker nära den nutida orten
Groesbeck, Limestone County, Texas, USA. De förde också bort hennes lillebror
och två vuxna kvinnor. Cynthia kom att leva i 24 år med comancherna. Hon gifte
sig med en av deras hövdingar och blev mor till Quanah Parker (bilden t v) som kom att bli
en av de sista comanchehövdingarna som gav upp och överlämnade sig till armén.
Cynthia blev senare fritagen av medlemmar ur poliskåren Texas Rangers. Men hon vägrade
att återanpassa sig till de vitas liv och försökte vid flera tillfällen rymma
tillbaka till sin stam. Hon avled av undernäring orsakad av apati som troligen
uppstod därför att släktingar till hennes föräldrar med våld hindrade henne
från att återförenas med sin stam. Quanah Parker var född omkring 1847 och
avled 23 februari 1911 i Cache, Oklahoma. Han var som nämnts
kwahadicomanchernas sista krigshövding.
IFK Göteborg främsta svenska lag i UEFA-cupen
Den 20 maj 1987 spelade den svenska fotbollsklubben IFK Göteborg 1-1 mot skotska Dundee