Publicerat 2019-01-14 13:40

Vinster i rättsstaten

Vinster i välfärden diskuteras ju hejvilt bland våra riksdagspartier, men hur är det egentligen med vinster i rättsstaten?


Det är väl bekant för var och en att polisen är en statlig myndighet. Vi ska stå som en garant för att främja rättvisa och trygghet för allmänheten. Det är en skattefinansierad verksamhet där alla och envar skall anses lika inför lagen. Vi styrs av en omfattande lagstiftning och har en nästan 3-årig utbildning och praktik för att få kalla oss poliser. 

 

Tyvärr är det ju så att det råder polisbrist i Sverige. Vår polistäthet per invånare är en av de lägsta i hela Europa. Trots en omorganisation vars mantra var att vi skulle komma närmare medborgarna så har resultatet uteblivit och det förebyggande polisarbetet närmast kapsejsat på de flesta lokalpolisområden i region Stockholm. Av förebygga, förhindra, upptäcka, övervaka och ingripa återstår nästan bara vår tunna blåa linje av ingripandepoliser i vaktuppdraget. 

 

I kölvattnet av den här episka Titanicfärden flyter det naturligtvis upp andra aktörer som drivs av ekonomiska vinster och nu vädrar morgonluft. När undertecknad påbörjade sin polisära gärning i början av 90-talet var vi runt 180 tunnelbanepoliser i Stockholm. Ordningshållningen på våra då 99 stationer utfördes i princip uteslutande av polis. ABAB väktare fanns på några få stationer.

 

Numer sköter ordningsvakter och väktare i princip all bevakning på våra kommunala färdmedel. De har en egen ledningscentral, fotpatruller och radiobilar som åker mellan stationerna.

 

Även om polisen formellt är förmän till ordningsvakter så är deras arbetsgivare privata företag med klara vinstintressen. Under det att polisen trampar vatten för att hålla huvudet över vattenytan så finns det ivriga förespråkare att utöka användandet av ordningsvakter.

 

Trygghetsborgarrådet i Stockholms stad önskar 100 ordningsvakter för att bedriva trygghetsskapande arbete i brist på närvarande polis. Problematiken har också tidigare belysts i Blåljus, läs här.

 

Det är självfallet så att ordningsvakter och väktare fyller en viktig trygghetsskapande funktion i vårt samhälle. Ett värdefullt komplement i vår rättstat. Vi måste dock slå vakt om vår unika yrkesroll och dess ansvar. Just nu känns inte polisen helt vattentät, vi fortsätter att läcka polisiär kompetens. Är vi verkligen osänkbara, hur lång är vår organisatoriska reva och hur höga är skotten?

// Patrik Gustafsson

PS. Ber om ursäkt för de ständiga Titanic referenserna, men när man väl börjat är det svårt att sluta särskilt när man skriver om undergångsteman. DS. 

Gilla sidan:


 


Tidningen POLISEN


Brandfacket
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994