Publicerat 2019-04-15 13:30

Vi riskerar att skapa en fördummande skadlig tystnadskultur

Blåljus har fått sig till del en skrivelse med reflektioner från styrelsen i Förbundsområde Stockholm Syd. Vi publicerar den i formen av en insändare.

Den handlar om en rapport från myndighetens internrevision, som tidigare bland annat lett till denna nyhet.


Reflektioner med anledning av internrevisionens rapport:

”Granskning av Polismyndighetens kultur”

 

Efter att ha tagit del av ”Granskning av Polismyndighetens kultur” och beslut önskar styrelsen för Förbundsområde Stockholm Syd framföra några tankar.

 

Det är alltid sunt att reflektera vad man gör, hur man gör det, varför man gör det och för vilka man gör det. Det är nödvändigt både på individnivå och i alla lärande och framgångsrika organisationer. Att sluta lära sig nytt är på sikt att sluta vara bra och det finns inget som inte kan bli bättre eller förbättras. Normer, bemötande, resultat och strategier behöver också utvärderas kontinuerligt.

 

Därmed inte sagt att all förändring är en förbättring eller att beslut uppifrån eller utifrån behöver vara bättre. Att tro att förändringar och omorganisationer löser djupa problem inom Polisen har ofta visat sig vara naivt och skadligt. Lojalitet kan också vara riktad åt flera olika håll och ibland i konflikt med varandra ex mot ledning, allmänhet, arbetskamrater, brottsoffer eller olika politiker.  Lojalitet kan även vara mot det egna samvetet och egna värderingar. Inte sällan förväxlas från ledningshåll lydnad mot chefer eller mot högt ifrån fattande beslut med lojalitet, fast att det är skilda saker.

 

När det gäller polisarbete är det ett unikt arbete som är mycket annorlunda i stort sett alla andra arbeten. Det ställs unika krav, unikt ansvar och det har unika befogenheter. Det kräver såväl juridisk kunskap som utbildning inom en mängd områden och praktiska färdigheter och fysisk förmåga. Polisarbete är en blandning av teoretisk utbildning och praktiskt hantverks arbete. Både teoretiskt kunnande och erfarenhet krävs för att behärska och förstå det fullt ut.

 

Man skulle kunna jämföra det med arbete inom sjukvården eller skolan. Kärnverksamheten i skolan är utbildade behöriga lärare som utbildar. Visst finns det duktiga obehöriga lärare, men vi förutsätter ändå att det bästa är att ha utbildade behöriga lärare och att erfarenhet gör dem bättre. Vem skulle vilja opereras av en obehörig läkare, någon sjukvårdsanställd som är sjukvårdsbiträde eller en ekonom? Inte ens om man varit med om flera egna förlossningar får man börja jobba som barnmorska om man saknar utbildningen. Det finns tydliga utbildningskrav mellan vad ett sjukvårdsbiträde, en undersköterska, en sköterska och vad en läkare får göra.

 

Fast när man kommer till Polisen och polisarbete händer något underligt. Då börjar man plötsligt göra avkall på utbildning, förmåga och erfarenhet. Då ska plötsligt nästan vem som helst med intresse kunna göra polisarbete utan polisutbildning eller praktisk förmåga.

 

En viktig del i polisarbete är att kunna ingripa mot och hantera farliga, hotfulla och våldsamma personer. Det är Polisens skyldighet och inget som vem som helst har utbildning, utrustning, befogenhet eller förmåga till. Dessvärre har en effekt av att allt mer beslutsfattande kring polisverksamhet fattas av icke poliser med verklig erfarenhet och insyn i polisarbete blivit att man vid rekrytering av poliser alltmer bortsett från behovet av en viss fysisk kapacitet, praktisk förmåga och teknikträning. Ändå har det funnits en viss typ av lägsta grund och ca 3 års utbildning innan en polis varit grundutbildad för att börja ta sig an dessa krävande och ibland mycket farliga arbetsuppgifter.

 

Nu däremot anställer man civila ”polisanställda” utan att ha några lägsta grundkrav, och utan annan relevant polisiär utbildning än en kort introduktion eller några få veckors kurs och förväntar sig alltmer att de ska ersätta poliser vid polisarbete. Det är en oroande och farlig utveckling även om många av dessa civilanställda har andra utbildningar, erfarenheter, är trevliga och på många sätt gör bra arbete. Det här är en mycket oroande trend och går stick i stäv med de flesta andra yrken där man förväntas ha en längre relevant utbildning ibland också med särskild legitimation. Många civila inom Polisen utsätts för allvarliga risker till följd av de utför arbetsuppgifter de saknar utbildning, utrustning och förmåga att göra om det uppstår farliga eller våldsamma situationer.

 

På samma sätt har allt mer av makten och besluten inom Polisen kommit att styras av mediapopulistiska drev, kortsiktiga och ofta inte speciellt välgrundade politiska beslut och icke poliser, inte minst HR-avdelningarna har vuxit och fått allt mer makt. Det finns utan tvekan massor av duktiga och välbehövliga civilanställda inom Polisen. De behövs också i olika stödfunktioner. Kärnverksamheten och ledningen inom Polisen bör emellertid i så stor omfattning som möjligt utföras av utbildade och erfarna poliser.

 

Det är förödande för verksamheten och förmågan när alltmer polisarbete görs och ledningsbeslut fattas av personer som inte har polisutbildning och relevant kunskap om polisarbete. Polisverksamheten är unik och kan inte utföras på samma sätt som man arbetar på arbetsförmedlingen eller något privat företag. Därför behöver poliser ledas av poliser.

 

Tjänstetillsättningar inom Polisen bör också ske efter relevant utbildning och förmåga samt skicklighet och förtjänst av aktuellt arbete, inte kvoteringen eller genvägar för dem som tycker det är häftigt att arbeta som polis utan rätt utbildning och förmåga. Att leda och styra polisarbete borde också vara förbehållet dem som har den utbildningen och den erfarenheten. Sen kan man också kraftigt ifrågasätta den rådande polismyndighets-kulturen där man lönediskriminerar poliser vid anställning och alltid anställer dem på ungefär samma låga ingångslön oavsett vad de har för kompetens och erfarenhet tidigare medan många civilanställda med liknade utbildning och erfarenhet ofta får avsevärt högre ingångslöner bara för att de inte anställs som poliser.

 

Dessutom är det ett allvarligt risktagande när det gäller samhällets krisberedskap att hantera ökad brottslighet, terrorbrott, krigsliknade lägen, flyktingströmmar, svårare social oro och yttre och inre gränskontroller. Av de ca 30 000 polisanställda är det sannolikt färre än hälften som har någon komplett operativ yttre förmåga, vilket är färre än hälften av det antal poliser än vissa städer har. Vi ligger alltså redan det antal poliser som behövs för ett bra vardagligt polisarbete och långt under det antal som behövs vid en svårare oförutsedd händelse av omfattande karaktär.

 

Kärnverksamheten i polisarbete är att förebygga brott, att ingripa mot brott och att utreda brott. Det görs och leds bäst av utbildade och erfarna poliser. Därför är det viktigt att behålla yrkesprofessionalismen polis precis som det är viktigt att behålla professionella läkare och lärare istället för att ersätta deras professioner med icke relevant eller snabbutbildade luddigt benämnda sjukvårds- och skolanställda.

 

Med detta belyst reagerar vi på en hel del av det som framförts i rapporten och besluten i ”Granskning av Polismyndighetens kultur” ex:


Sid 5 
  • Förbättrad rekrytering som uppmuntrar rörlighet in i och ut från polisen.
  • Tidsbegränsa, förkorta och utvärdera chefsförordnanden.
  • Sluta redovisa personalkategorierna separat i resultat- och budgetsammanhang.
  • Motverka slentrianmässiga krav på polisbehörighet vid intresseanmälningar.

Sid 6

 

”brister i lojalitet mot fattade beslut kan utgöra en risk för hela förändrings-

och utvecklingsarbetet.”

    

Sid 9

  • Rekrytera fler kvinnor från den civila marknaden till ledande poster för mer nyanserad och kompetent personal.
  • Byt ut dåliga chefer.
  • Det måste få konsekvenser när man inte rättar sig efter det som är överenskommet.
  • Alltför förlåtande organisation.
  • Anpassa arbetsfördelningen utifrån situation och kompetens, inte civil eller polis.

Sid 11

 

HR-avdelningen har processansvaret för strategin:

  • Arbetsförhållanden.
  • Bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor.
  • Rekrytering och befordran.
  • Utbildning och övrig kompetensutveckling.
  • Möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldraskap.

I beslutsprotokollet står det sedan:

 

HR-avdelningen har i egenskap av processägare lämnat förslag på totalt elva åtgärder med anledning av rekommendationerna:

 

10 av dessa punkter får HR-chefen ansvar för och 1 för ekonomiavdelningen ansvar för.

 

Synpunkter

 

I Förbundsområde Syds ögon framstår det som att HR-avdelningen och civilanställda genom denna rapport ännu en gång flyttar fram sina positioner och sin makt på bekostnad av kärnverksamheten, polisprofessionen och verksamhetsresultatet. Istället för att respektera olika yrkesprofessioner skapar man istället mer motsättningar och orättvisor.

 

Att sänka taket för olika åsikter, toppstyra ännu mer, låta HR:s makt öka, ha en strängare bestraffningskultur och göra chefer otryggare och ge alla snävare ramar skapar bara en fördummande skadlig tystnadskultur. Det kommer snarare förvärra poliskrisen och samhällsproblemen.

 

Att rekrytera fler civila till chefspositioner och mer polisarbetsuppgifter, försöka jämställa polisarbete med vilka andra arbeten som helst, kvotera, ersätta begreppen polis och civilanställd med polisanställd samt ge HR ännu större makt förefaller vara en destruktiv och farlig väg att gå, en väg som bidragit starkt till dagens poliskris, en ökad otrygghet i det svenska samhället och sämre förmåga att bekämpa brottslighet. Det är som att bygga en skola på obehöriga och outbildade lärare eller ha en sjukvård där man låter icke utbildad sjukvårdpersonal göra läkarjobb samtidigt som man leds av personer som saknar sjukvårdsutbildning. Låt oss istället ha en inkluderande, mindre toppstyrd och lärande polisorganisation där vi hjälper och respektar varandra samtidigt som vi respekterar de olika yrkesutbildningarna medan vi alla arbetar för att ge medborgarna så bra service och hjälp som möjligt.

 

Förbundsområdestyrelsen i Stockholm Syd

 

Blåljus känner igen argumenten. Vi kunde dock finna ett stycke i rapporten som noterade att

"Bland de positiva sidorna i kulturen framhöll reformstödsgrupperna bl.a. handlingskraft, självständighet och laganda. Dessa sidor uttrycks bäst vid extraordinära händelser av tyngre och påfrestande slag då man kraftsamlar för att arbeta snabbt och fokuserat för att lösa problem."


Vi får hoppas på att eventuella åtgärder i rapportens anda inte tar död på den förmågan...


Tommy Hansson

Gilla sidan:


 


Tidningen POLISEN


Brandfacket
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994