Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-01-02 11:20

Välkomna till valåret 2018

2017 var ett tungt år för svensk polis. En del uppdrag lyckades, medan polisverksamheten i andra fall inte räckte till. Och överallt fattades poliser. Nästan varje vecka berättades om en eller annan konstapel som bytte yrkesbana. De poliser som ännu blev kvar gratulerade och bet ihop. Blåljus försöker sig här på en sammanfattning och en framtidsspaning.


År 2017 har varit ett år fullt av utmaningar för polisen och poliserna i Sverige. Poliserna har fått hantera demonstranter och motdemonstranter och stått mitt emellan, ofta utsatta för både våld och hot. Brottsligheten har fortsatt att uppröra, både med beväpnade uppgörelser, vanliga mord och våld mot kvinnor, exempelvis grova gruppvåldtäkter av de mest bestialiska slag.


Och risken är att det inte upphör i och med årsskiftet…

 

För att inte tala om terrordådet på Drottninggatan i vår huvudstad, där olika omständigheter gjorde det möjligt för polisen att göra det mesta rätt. Även om det så klart hade varit bättre om gärningsmannen aldrig fått tillfälle att sprida död och skräck omkring sig. Ändå gavs många bevis efter dådet på folkets kärlek (ja, faktiskt) för sina poliser. Även politikerna verkade nöjda med polisinsatsen.

 

Under året 2017 fortsatte poliser att lämna yrket. Trots många sökande till polishögskolorna, gapade var femte utbildningsplats tom. Hoten och våldet mot poliser har blivit extremare, med oprovocerad knivskärning i centrala Stockholm, automateld mot polismans bostad, sprängattentat mot polisstationer och utanför en aktiv polischefs bostad som exempel.

 

Poliser fattas i städernas centrala delar, i förorter med olika inslag av utsatthet, för att inte tala om den svenska glesbygden, där möjligheten att få snabb polishjälp blir alltmer akademisk. Och på kriminalrotlarna tvingades de slutkörda poliserna att prioritera mellan allvarliga brott och ännu allvarligare brott. Tomrummet efter polisen fylls upp av andra krafter. Grannar kan välkomna MC-gäng, som vill ha lugn på sitt territorium. På andra håll fyller klaner eller kriminella gäng en liknande funktion. Och för de som har pengar finns vakter att hyra, larm och galler att köpa. Rättssamhällets reträtt måste stoppas.

 

Det är kanske inte att undra på att ämnesområdet ”Lag och ordning” seglat upp som en allt viktigare fråga för den svenska väljarkåren. Det är nio månader kvar till valet. Dessvärre talar inget för att utvecklingen ska göra den valfrågan mindre viktigt. Skärpning av lagar med drakoniska straff eller skärpningar för unga kriminella, har bara begränsad effekt när poliserna ofta inte räcker till.

 

Även media har uppfattat polisfrågans vikt och polisernas utsatthet och otillräckliga numerär. Britta Svensson i Expressen har under året skrivit flera berörande och kloka krönikor i ämnet, och precis inför det nya året bidrar Aftonbladets Johanna Bäckström Lerneby  och KvP:s Csaba Bene Perlenberg med texter som alla bör läsa och begrunda.

 

Johanna skriver i samband med den senaste sprängningen av en polisbil i Malmö bland annat om poliser som blir utsatta för mordförsök, eller får hot riktade mot sina familjer. Men som ändå jobbar på mot samma kriminella individer. Hon skriver:  ”Ingen av de här händelserna nådde uppmärksamhet. Och båda de här poliserna jobbar på. I samma områden, mot samma kriminella. Med samma knappa resurser och löner.”


Hon berättar om sprängningar av polisbilar och hur polisernas arbetsmiljö ser ut: ”De jobbar på. Folk spottar på dem, skäller, hotar och slår dem. Inte bara kriminella, utan även ”vanligt folk” som du och jag. Och politiker. De är för dåliga, för slarviga, klarar upp för få brott. Men trots det så jobbar de på. Kassa villkor, dåliga löner, omorganisationer. Och de jobbar oförtrutet på.

Och det ska vi vara tacksamma för.”

 

Johanna noterar att justitieminister Morgan Johansson efter den senaste sprängningen av en polisbil i Malmö var snabbt ute på Twitter och fördömde dådet. Gott så, men det är han som är ytterst ansvarig för polisen får de resurser som krävs för att klara jobbet, noterar hon.

 

Csaba Bene Perlenberg i KvP oroas över de kriminellas ökande våldskapital. Han vill dock betona att polisens våldsmonopol, om än hotat, är det vi har att hålla oss till. Det är ännu inte ett krigstillstånd. Han skriver att polisens verktygslåda måste bestå av skarpare lagföringsmässiga redskap, inte en eskalerande våldsapparat. De som nu, av förvisso förståeliga skäl, återigen kommer att ropa om hårdare tag mot brottsligheten är svaret skyldiga om hur rättssäkerheten ska garanteras och det demokratiska samhällets värdighet säkras.

 

Och visst ligger det mycket i det. Det är den demokratiska svenska polisen som trots alla attacker behåller den breda allmänhetens förtroende. Utan det skulle arbetet bli ännu omöjligare. Men. Det är värt att tänka på, att terroristen på Drottninggatan inte hade behövt finnas kvar i landet, då han enligt beslut skulle utvisas från Sverige. Tänk så mycket lidande som hade kunnat besparats oss om den utvisningen verkställts…

 

Och den person som sitter häktad misstänkt för den senaste bomben mot polisbilen i Malmö borde redan suttit i fängelse, han var dömd till ett straff på ett år och fem månader för andra brott redan i slutet av oktober. Så även det brottet hade kunnat undvikas med rappare verkställighet.

 

Kanske är de lagföringsmässiga skarpare redskap som Csaba Bene Perlenberg efterlyser möjliga att uppnå helt enkelt med hjälp av raskare verkställigheter…

 

Med det sagt, valåret 2018 är tillfället då det måste vända för svensk polis. Det räcker inte att öppna nya polishögskolor när polisyrket är så oattraktivt att platserna inte fylls. Polismyndigheten måste ge poliserna en lön som motsvarar yrkets risker och krav och som dessutom är konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Om det inte sker nu, kommer notan att bli ännu högre i framtiden.


Och hur högt skulle det politiska priset bli för underlåtenheten?


Tommy Hansson

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det