Publicerat 2019-06-19 09:00

Vad är ett handslag värt i polisregion Stockholm?

Överläggningarna om lönestrukturer i KUV2 mellan Polismyndigheten i region Stockholm och Förbundsregion Stockholm har inte lett till enighet. Förbundsregionens förhandlare har uppfattningen att det fanns en samsyn och att en överenskommelse var nådd, men så blev det inte.

 

Polismyndigheten och Polisförbundet har ett gemensamt uppdrag från regeringen att skapa alternativ karriär- och utvecklingsvägar (KUV) för de poliser som inte väljer/blir arbetsledare eller chefer. Vid sidan av KUV finns även strategi 2024 där ett av de viktigaste målen i regionen är att attrahera och bibehålla poliser.

 

Vi har sedan tidigt i  våras haft överläggningar med polisregion Stockholm för att försöka komma överens om hur vi på bästa sätt ska kunna bygga lönestrukturer för framtiden baserat på individens kompetens. Vår målsättning är att  skapa lönenivåer när man blir befordrad eller uppnår en större kompetens vilket ofta är baserat på erfarenhet och validerad kunskap. Vårt system bygger på samma principer som när Polisregionen lönesätter arbetsledare och chefer. Detta innebär att när en obefordrad polis uppnår viss kompetens ska Polisregionen genom RALS § 9 (lönesättning vid sidan av en vanlig lönerevision) flytta upp polisens lön till en högre lönebild. Precis som vid lönesättning av chefer trycks då lönebilden ihop initialt eftersom det finns en lägsta lönenivå för funktionen/ kompetensnivån.

 

Trots att vårt förslag bygger på Polismyndighetens egen policy för lönesättning av chefer motsätter sig polisregion Stockholm detta då det viktigaste för dem är, likt Arbetsgivarverket, att bibehålla den individuella lönespridningen för icke chefer. Istället vill man ge en gratifikation till de grupper som arbetsgivaren vill premiera. Det innebär att alla i den gruppen får i krontal lika mycket oavsett vad man har i lön. Varför polisregionen väljer denna fördelningsprincip är sannolikt att man då inte bygger in något ekonomiskt åtagande för framtida löneökningar genom RALS §9 utan att det istället blir en engångssatsning. Om nu Arbetsgivarverkets system med individuell och differentierad lön gör polisyrket attraktivt, varför slutar då poliserna? Det enkla svaret är såklart att det är svårt att som nybliven polisassistent leva på 26 500 kr. Vidare har konsekvensen av den nya polisorganisationen blivit att många poliser inte känner sig välkomna, samtidigt som polisprofessionen urholkas allt mer med Polismyndighetens goda minne.

 

Vi blev därför positivt överraskade när polisregion Stockholm, efter månader av överläggningar, ville ha en överenskommelse och gå oss till mötes om att skapa en ny lägsta lönenivå för de som uppnått en fördjupad kompetens inom sin funktion. Vidare var vi överens om att gå arbetsgivaren till mötes och satsa på vissa grupper som hade en lön som översteg den överenskomna lönenivån. Efter överläggningar bekräftades överenskommelsen med ett handslag.

 

Till vår förvåning och bestörtning återkom polisregion Stockholm drygt en vecka senare och meddelade att de backade från överenskommelsen. Även om dessa överläggningar inte kan jämföras med en regelrätt förhandling, eftersom polisregion Stockholm har det sista ordet, är det första gången sedan 1995 som vi inte kommer överens. Vi hade backat från vårt initiala förslag två gånger för att även kunna möta polisregionens fördelningsinriktning. Vi är vana vid att försöka hitta en vinn-vinn situation som båda parter kan stå bakom. För förbundsregion Stockholm är det en hederssak att när man som part tar någon i hand om en uppnådd överenskommelse så står man också för den. Dessa traditioner är nu brutna. En orsak till den uppkomna situationen kan vara att vi bara möter en förhandlingsdelegation från HR där verksamhetschefer, till skillnad från andra polisregioner, lyser med sin frånvaro.

 

Eftersom lönebilden i jämförelse med övriga statsanställda är mycket låg är varje extra lönesatsning av godo. Vi märker dock ett stort ointresse från våra högsta polischefer i regionen gällande lönebildningsfrågor samt KUV då man uteblir från nationella partsgemensamma genomgångar. Slutligen är det anmärkningsvärt att de nationella parterna inte ger tydliga direktiv vilken typ av lönesystem som vi ska bygga. Eftersom alla polisregioner valt att göra helt olika satsningar har vi farhågan vad karriär- och utvecklingsvägar egentligen är värda när vi går in i nästa lågkonjunktur?

 

Förbundsregionstyrelsen i Stockholm

 

Blåljus kommentar:

Vad händer nu? Detta innebär att arbetsgivaren fördelar det utrymme som finns och samma summa som vi överlagt om kommer att fördelas men enligt arbetsgivarens ensidiga beslut. Detta är inte vad Blåljus kallar ett polislönelyft.

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994