Publicerat 2019-10-08 09:20

Vad är effektivt mot otrygghet i förorter?

Regeringen må kalla till samtal, som snabbt urartar till politiska markeringar och politisk tuppfäktning, eller som ett barn skulle säga; Käbbel. Sedan kan man önsketänka att skolorna ska fungera på ett sätt så att inga barn kommer efter eller slås ut. Ordning och reda. Men vad tycker förortsborna själva?

Det diskuteras ihärdigt vad som är effektivt mot utslagning och barn som hamnar på det kriminella spåret. Ett självklart svar är att skolorna måste bli bättre. Detta framhålls ofta av rikspolitiker som ju inte direkt har ansvar eller inflytande över skolornas vardag. Men nu har Sveriges Radio frågat hur mycket det satsas på skolorna i verkligheten. Och svaren är långt ifrån upplyftande. Enligt deras undersökning har hälften av landets kommuner i år gjort besparingar inom skolan. Och i var fjärde svensk kommun har det blivit färre personal räknat per elev.
 
 
Trots alla dessa besparingar, så bedömer skolcheferna i hälften av kommunerna i SRs enkät att grundskolan inte kommer att hålla sin budget i år.
 
Men det slutar inte där, 2020 tycks det bli ännu sämre resurser i skolorna: 3 av 4 skolchefer svarar i enkäten att det är mycket eller ganska sannolikt att de kommer att behöva göra besparingar inom grundskolan nästa år. Och varannan skolchef bedömer att besparingarna kommer att innebära en minskning av antalet anställda per elev. Så mycket för satsningen på skolor för att minska utslagning.

Men finns det något som fungerar, och som befokningen i riktigt utsatta förorter själva skulle önska sig, förutom bättre skolor? DN berättar om en intervju-undersökning som förutsättningslöst gjorts av professor Peter Esaiasson, i två särskilt utsatta förorter runt Göteborg. Han noterar att de förortsbor som går till jobbet varje dag, ett jobb som ofta är tråkigt, blir vansinniga när de ser andra i området som inte sliter men ändå får hjälp, och de reagerar på skräpigheten i bostadsområdet.

"Många irriterar sig på den till synes utbredda bidragsmentaliteten och många förvånas över polisens mjuka metoder. (...). När vi frågar om viktiga konkreta åtgärder hamnar saker som ’att få kontroll på brottsligheten’, ’att fler föräldrar håller koll på sina barn’ och ’att hålla ordentligt rent i området’ i topp."

Dessutom listas i undersökningen vilka åtgärder som de boende i områdena betraktar som "mycket viktiga". Svaret borde leda till eftertanke:
 

*Få kontroll över brottsligheten: 86 procent

*Att fler föräldrar håller koll på sina barn: 84 procent

*Hålla ordentligt rent i området: 75 procent

*Att ungdomarna får mer att göra: 69 procent

*Att kvinnor och män blir mer jämställda: 64 procent

*Få ordning på stökiga grannar: 50 procent

*Att fler svenskar flyttar in: 45 procent

*Att fler poliser rör sig i området: 43 procent

*Att färre flyktingar flyttar in: 35 procent

 

Så nu vet vi vad de boende i (ett par) särskilt utsatta områden vill prioritera. Ska de få som de vill, eller ska vi fortsätta låtsas som att de inte förstår sitt eget bästa?

 

Tommy Hansson

 



 
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994