Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2016-09-14 10:00

Trafikpoliser i stället för kameror

Robert Collin, Aftonbladets stridbare motorjournalist, har skrivit en debattartikel på SVT debatt, som på ett utmärkt pedagogiskt sätt förklarar varför plåtskåp med en kamera i inte kan ersätta en riktig trafikpolis. Han fruktar att många kommer att dö på grund av trafikpolisens utarmning.

Han skriver:

 

"Att trafikpolisen rustas ner och med allt färre poliser längs vägarna är ingen hemlighet. Inte för rattfyllon och knarkare heller.

 

De läser också tidningar, lyssnar på radio och ser på tv.

Men precis som vi andra ser de numera sällan eller aldrig en polis längs vägen. Risken att åka fast vid en rutinkontroll är näst intill obefintlig. Så länge rattfyllot eller knarkaren inte ställer till något går han fri.

 

Av cirka 30 000 poliser i Sverige är knappt 200 trafikpoliser. De ägnar sig till större delen åt den tunga trafiken. Privatbilismen får nästan ingen uppmärksamhet alls."

Nu berättas att polisen skall satsa på kontroll av cabotage, dvs utländska åkares transporter i Sverige. Det handlar om 25 miljoner per år, under fyra år, vilket skulle kunna ge kanske 40 trafikpoliser på heltid. Eller ge och ge - De torde tas från annan verksamhet, kanske från de 200 befinliga trafikpoliserna...

Men alla trafikpoliser är inte ute på gatorna. När trafikpoliser eller andra poliser rapporterat trafikbrott måste det utredas också. Annars är det ingen mening att rapportera. Liksom när det inträffat trafikolyckor. Men då kommer den springande punkten: Hur prioriterade är trafikbrotten i polisens balanshögar?

Svaret får vi av en erfaren och engagerad trafikpolis:

"Trafikverksamheten i Polisens regi

 

  

Inledning

 

Jag heter Sandra Piedrahita och har arbetat med trafikutredningar sedan 2009 både som utredare i Södertörn och som FU-ledare i city på den lokala trafikavdelningen. I och med omorganisationen har de lokala trafikavdelningarna lagts ner.

 

Jag har sett och reflekterat över några saker som jag måste förmedla och förklara för er som bestämmer. Innan jag slutar som trafikspecialist och går till forensiska för att göra något helt annat.

 

Det är viktigt att ni är medvetna om vad detta har fått och kommer att få för konsekvenser för Sveriges trafikanter. Jag är övertygad om att ni vill det bästa för myndigheten och Sveriges innevånare.

 

När man beslutade att alla trafikärenden skall vara mängdbrott och inte vara en separat del blev följden av det att de också skall konkurera med alla andra brott.

 

När man som FU-ledare sitter med ett nekat bälte eller ett olaga hot ja då är prioriteringen inte så svår. Man utreder olaga hotet. Nu är många utredningsavdelningar kort om folk och många rör på sig under omorganisationen. Det gör att Fu-ledaren hamnar i dessa prioriteringar.

 

Krav på specialistkompetens.

Fu-ledarutbildningen har nästan ingen trafik i utbildningarna. Man måste lära sig själv. Jag har hållit på i 7 år och kan ännu inte allt så det är inte inlärt i en handvändning.

 

Som Fu-ledare i trafikärenden måste man veta hur man skall bedöma oaktsamheten, i vanliga fall pratar man om uppsåt.

 

Man måste ha koll på hur man skall administrera bevisningen och vilka blanketter som skall användas när. Man måste veta var i Trafiklagstiftningen som man hittar vad, Trafiklagstiftningen är som hela lagboken i sig och uppdateras ofta. Man har ansvar för att andra myndigheter informeras om nedläggningsbeslut och körkorts omhändertagande mm. Samt om ärendet blir liggande för lång tid och körkort är omhändertagna måste Transportstyrelsen lämna tillbaka dem och då är den delen av jobbet ute ogjort. Man måste redovisa blanketter till systemet STRADA på alla skadade och döda i trafiken och dödsfallen skall även rapporteras till Trafikverkets ingenjörer som gör sin utredning med hjälp och i samarbete med oss.

 

Fu-ledaren utan trafik-kompetens känner sig vilsen och vet inte var de skall börja.

Trafikärendena hamnar underst i högarna. Balanserna växer.

 

Kort sagt, trafiken hamnar underst i högarna.

(Om det inte är någon allvarlig personskada). De flesta ärenden är o-botsbrott, olovliga körningar och rattfyllerister. Som inte kan tävla med olaga hot, misshandel, brand mm.

 

Minskningen av redovisade ärenden till åklagaren

 Jag vet att trafikutredningarna har med detta att göra, trafikbrotten är i största del snabbutredda. Ett förhör och sedan FUP.

 

Dessa ärenden ligger nu på ”vänt” medan man måste prioritera övriga mängdbrottsärenden med den resurs man har.

 

Balanserna ökar och när de blir för många så måste JO säga sitt, preskiberingstiden är 2 år på bötesbrotten. Då sätter man någon med "Vass Penna" och skriver av massa o-botsbrott. Ingen kommer klaga eller begära överprövning eftersom man blir ganska glad att man slapp undan boten.


Kompetensen ute.

Det krävs även spetskompetens för att veta hur man skall gå tillväga för att besiktiga bilar, kolla säkrad last, göra laserkontroller eller rapportera trafikolyckor. Att lägga ner de lokala trafikgrupperna har fått konsekvenser för trafiksäkerheten på våra vägar.

 

Trafikpolisen bedrev ett trafiksäkerhetsarbete genom att ha kontroller varje dag på olika platser. De rapporterade inte bara bälten och hastighet utan även andra trafikbrott.

 

Det är en bra tanke att alla skall kunna allt men det är även en utopi att alla skall vara intresserade av allt. Vi har förlorat en massa kompetens i och med att man tar bort trafikgrupperna. Det är sällan IG hinner med eftersom de går på minimibemanning och övertid ständigt.

 

Slutsats

Vad blir konsekvenserna för Sveriges trafikanter?

 

Polisen förmedlar indirekt att nekar du till bötesbrott i trafiken går du fri. Trafikbrotten är påkallade ur allmän synpunkt av en anledning.

I förlängningen kommer antalet döda och skadade i trafiken att öka.

 

För de få konstaplar som skriver rapporten ute, förmedlar vi att arbetet de gjort inte är viktigt - det får ligga.

 

Sandra Piedrahita

Insp/FU-ledare LPO Norrmalm."

 

Blåljus tackar Sandra för hennes initierade inlägg, och önskar lycka till som forensisk polis.

 

Hur akut bristen på trafikpoliser är, kan vi ana genom att Transportarbetareförbundet, ett LO-förbund startat ett upprop för att få fler trafikpoliser. De som arbetar i transportnäringen ser bristen på trafikpoliser både i trafiksituationer med bristande respekt för lagregler, och genom att de utsätts för osund eller rent av brottlig konkurrens.

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det