Publicerat 2013-12-05 11:40

Svea Hovrätt ställer tillrätta

Ska polisen stoppa motorfordon överhuvudtaget i framtiden?

 

Den frågan ställdes på sin spets, i Svea Hovrätt den 28 november i mål B3738/13. Två poliser hade överklagat en dom från Stockholms Tingsrätt, i vilken de fällts för tjänstefel och ådömts dagsböter efter att de kvällen före midsommarafton 2011 följt efter en tillgripen mc och efter en mindre kontakt mellan den civila polisbilen och mc:n fått densamma att köra omkull varpå dess körkortslöse förare kunde gripas. Poliserna ansåg att de haft rätt att använda försvarligt våld för att stoppa mc-färden, de uppmärksammade mc:n initialt när den körde mot rött ljus i en korsning.

 

Konstateras kan, att det var torrt väglag vid tillfället, det var ljust, och eftersom det var kvällen före midsommar, var det väldigt lite trafik eller flanörer ute vid tillfället. Dessutom skedde efterföljandet i relativt beskedliga hastigheter, ca 50-70 km/h. Ideala förutsättningar således. Det framhölls också av den ena polismannen i förhören från tingsrätten, att när han nu inte fick kontakt med LKC, var det hans erfarenhet att de sannolikt inte hade avbrutit färden under de rådande förutsättningarna.

 

Gärningsmannen visade sig vara en 16-årig pojk som inte tillhörde polisens mest typiska klientel. Han var motorintresserad, och hade olovligen tagit sin fars 125cc cross-MC, vikt undan dess nummerplåt, och åkt ut för en tur. När han upptäckte polisbilen, som satte på sirener och Kojaklampa, fick han enligt egen uppgift panik. Han körde mot rött i ett par korsningar, och försökte köra ifrån poliserna. Det gick inte så bra. När han kom körande med polisbilen efter mot Valhallavägen, såg han cykelbanan, mellan träden i allén.


Han hade hört att polisen inte får köra efter om det blir farligt, så därför körde han in just den vägen. På frågan varför han inte stannade när polisen signalerade sade han, att ”man har ju läst en del på internet att det inte brukar vara några problem att köra från Polisen”.


Överåklagare Håkan Roswalls inställning kan enklast sammanfattas i ett replikskifte från tingsrätten med en av poliserna. Polisen frågade om polisen skulle läggas till last för hur motorcykeln framförs. Rosvall svarade -ja, varpå polismannen replikerade

– Det tycker inte jag!


Överåklagaren var också tydlig med sin åsikt, att i vart fall i en storstad som Stockholm, borde det vara så att om man inte får kontakt med LKC vid ett förföljande skall det avbrytas genast. Han gick nogsamt igenom de famösa JO-uttalanden som även vi på Blåljus relaterat genom åren, där JO gång på gång menat att Poliser inte får efterfölja/förfölja trafikanter som genom sitt körsätt gör klart att de inte ämnar stanna frivilligt om det inte handlar misstankar om mycket grov brottslighet…

 

Han förkastade även polisernas förklaring att de även kört efter för att med sirenerna varna de enstaka fotgängare som annars kunde komma i MC:ns väg. Han hävdade att det var omöjligt att uppfatta varifrån sirenerna kom i en storstad med höga väggar, trots att de båda vittnen som hörts beskrev att det var just sirenerna som fick dem att uppmärksamma händelsen…

 

Ett vittne som uttalat sig i Tingsrätten beskrev sina känslor vid rättegången: Det här borde läggas ned, det kostar bara skattemedel, och de enda som gjort något vettigt här är Polisen.

Advokat Johan Eriksson, som företrädde den ena polismannen, påpekade att domslutet var av stor vikt för hur poliser skall agera i framtiden. Om Hovrätten ger gärningsmannen rätt, i att det bara är att köra upp på en grusgång, i en allé så får polisen inte köra efter…

 

Den ena av poliserna sade efter förhandlingen: -Om den här domen står sig, kan de plocka bort blåljusen och sirenen från min radiobil. Då får det bli som det blir.


Hovrätten gör den helt naturliga bedömningen att det är svårt att uppskatta i vilken hastighet efterföljandet skedde, det fanns två vittnen som uppskattade hastigheten till runt 70 km/t… Det kan ju jämföras med att en domstol skulle godkänna fotpatrullerande polisers uppskattning av fordons hastighet – då kunde vi lugnt avskaffa allt vad laserinstrument heter när det gäller hastighetskontroller…

 

Domstolen konstaterar att de båda vittnenas berättelser generellt sett präglades av stor osäkerhet när det gäller uppgifter och bedömningar.

 

Hovrätten finner med hänvisning till det anförda att det inte med tillräcklig grad av

säkerhet kan anses styrkt att hastigheten och förhållandena i övrigt har varit sådana att förföljandet i allén har inneburit klara risker för en olycka. I det sammanhanget beaktas även att annat inte har framkommit än att gångvägen/cykelvägen har varit förhållandevis bred och att det har varit fråga om körning på en lång raksträcka under mycket goda ljusförhållanden.

 

Dessutom anser domstolen att det inte är bevisat att en prejning enligt RPS föreskrift ägt rum, även om polisbilen touchat MC:n i samband med stoppet.

 

Blåljus kommentar: Denna dom ger absolut inte fritt fram för vansinnesjakter i framtiden.

 

 Förföljandet i detta fall var befogat då det fanns misstanke om tillgreppsbrott, då det var mycket låg trafikintensitet, bra ljus, torrt väglag o s v. Det märkliga var snarast att polismännen dömdes i tingsrätten, trots att efterföljandet oaktat medias överdrifter, var närmast ett skolexempel på hur alla bedömningar talade för att genomföra ett stoppförsök…

 

Det känns trots allt bra, att den unge gärningsmannen fick fel, i att om man bara följer råden på Internet kan polisen inte ingripa. Att poliserna blev frikända känns också bra, samt att deras försvarare gjorde en god insats. Att få fast de värsta trafikmarodörerna kommer Polisen även framgent att ha problem med efter ett antal JO-beslut*. Men det är en helt annan historia. 

 

Och det är definitivt inte polisernas fel.

 

Tommy Hansson
 

 

Vill Du läsa vad JO tycker om efterföljanden, förföljande  mm, skriv "justitieombudsmannen" i blåljus sökfält.

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994