Publicerat 2019-01-09 09:00

Strategi 2024, polisiär prokrastinering?

En klassisk härskarteknik, eller om ni heller vill kalla det maktstrategi är att använda ovanliga ord i långa meningar. Åhöraren reagerar naturligtvis på ett helt främmande ord, men vill inte fråga vad det betyder och missar istället delar av resonemanget. Eftersom man helst inte vill framstå som korkad nickas det istället instämmande i takt med talarens konstpauser, under det att febrila försök görs att googla fram ordhelvetet. 

 

I en skriven text blir det ju lite lättare, och förbundsregion Stockholm vill inte lägga sig till med dylika strategier om det inte är en förhandling med arbetsgivaren såklart! Vi känner dock att prokrastinering är ett bra ord just nu. Vad betyder det då? Jo, vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, eller det vi i folkmun brukar säga; att skjuta upp saker. Många av oss lägger säkerligen ned eoner av tid på att hitta goda ursäkter för att förhala tråkiga vardagliga sysslor. Ah, fikadags, skriver klart förhöret efteråt. Mmmm… dammsuga….. ska fixa det strax har bara ett svårhanterligt fall av navelludd som måste åtgärdas först.

 

Vi kan säkert dra oss tillminnes flera klusterarbeten, tvärgrupper och möten som bara renderat i ett stort jasså på sin höjd. Där resultatet uteblev eller möjligen bara glömdes bort. Låt oss för en stund kontemplera över IG utredningen och dess resultat. Ni kanske minns hur Löfving lovade att se över och förbättra arbetsmiljön för utryckningspoliserna i region Stockholm. Utredningen drog dock ut på tiden. Kom det klagomål från tröttkörda radiobilspoliser så hänvisade arbetsgivaren friskt till det pågående arbetet. Slutligen rann det ut i sanden när vår regionpolischef plötsligt blev chef för NOA. Det var ju ändå i början på de stora personaltappen i region Stockholm och förmodligen ett utmärkt exempel på kontraproduktiv senareläggning. För vad hade hänt om arbetsgivaren genomfört istället för att utreda?

 

Grundteserna i strategi 2024 är en framgångrik brottsbekämpning och uppklarning, stark lokal närvaro samt attraktiv arbetsplats och samarbetspartner. De här delarna är i högsta grad beroende av varandra. Ska vi behålla poliser måste vi vara en attraktiv arbetsplats. Poliser krävs också för en framgångsrik brottbekämpning och vi måste ha en stark lokal närvaro för att kunna klara upp brott. Den här tripoden klarar sig alltså inte utan ett ben, då välter den.

 

Under 2018 slutade 885 poliser i myndigheten. Av dem är 48% pensionsavgångar. I region Stockholm slutade 224 poliser under 2018, men bara 35% av dem p.g.a. pension.

Andelen som slutar av andra anledningar än pension är alltså större i Stockholm än snittet för resten av landet. Vad kan detta måhända bero på? Tja som facklig företrädare i just Stockholm så finns det väl några fullt tänkbara förklaringar. Kan det vara så att polislönen här inte räcker lika långt som i andra delar av landet? Ett högt ärendeinflöde och stora polisområden där individen inte tas omhand lika bra som på mindre centraliserade platser. Det finns också ett större utbud av alternativa arbetsgivare. Minskningen av poliser i yttre verksamhet leder till ett ökat utbud av privata aktörer i trygghetsgebitet och där är förmodligen en tidigare polis intressant att anställa. Sen snor vi också hejfriskt med personal mellan olika statliga myndigheter nuförtiden. 

 

Så strategin är förvisso vällovlig, men åtgärder behövs nu! Vi måste på allvar bli en attraktiv arbetsplats. Vi måste förbättra arbetsmiljö och villkor för våra poliser. Polislönelyft på riktigt, anpassad utrustning och fordon, bra och säkra lokaler, handledning, rimliga arbetstider och arbetstidsmått, m.m. Hur många hinner inte sluta fram till 2024?

 

Det är förvisso ett fullt förståeligt drag att skjuta upp jobbiga saker, men prokrastinering är nog inte vad polismyndigheten behöver just nu.


// Patrik Gustafsson

Fotnot: Efter denna artikel (om än utan samband) har DN publicerat en artikel om prokrasinering.
TH
Gilla sidan:


 


Tidningen POLISEN


Brandfacket
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994