Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-01-05 13:00

Stenkastning mot polis mindre kränkande i Tensta

Solna Tingsrätt gör skillnad på var poliser arbetar. På något annat sätt kan knappast domen B2185-15 tolkas. Blåljus har tidigare skrivit om märkliga rättstillämningar när det gäller polisers möjligheter till att få ersättning för vad de utsätts för i tjänsten. Det har handlat om Brottsoffermyndigheten och om olika domstolar som tycks ha bilden av poliser som en slags stålmän som tål ungefär vad som helst.

 

Exempelvis har den livsfara som en polis utsattes för då han besköts med automatvapen inte medfört skadestånd eftersom polisen borde varit mentalt förberedd. Men nu tar Solna Tingsrätt resonemanget ett steg till.

 

I domen B2185-15 som avkunnades den 23 december 2016, resonerar tingsrätten över en händelse som utspelade sig 2014-04-24. En man, med uppgiven födelsetid 1996, vid tillfället 18 år, blev dömd till tre månaders fängelse för detta tillsammans med ett antal andra senare begångna brott, som narkotikabrott, trafikbrott och våldsamt motstånd.

 

Vid den aktuella händelsen den 24 april 2014 blev polispatrullen beordrad att kontrollera en bil, som fanns i ett parkeringsgarage i Tensta. De parkerade polisbussen utanför och skulle gå in i garaget. När de närmade sig en trapp blev de attackerade av en grupp unga män. Poliserna tvingades retirera upp i trapphuset. Gärningsmännen var maskerade och kastade stenar och flaskor mot poliserna och polisbussen. De kastade ett 10-tal stenar och både stenar och flaskor var nära att träffa poliserna.

 

En kollega filmade det hela, och den åtalade syns på filmerna. Enligt domen är det även bevisat att den åtalade uppmanat sina kamrater att hämta mer föremål att kasta.

 

 

Men nu kommer det intressanta: Poliserna begärde skadestånd, på 5000:- vardera för att de blivit utsatta för de brottliga angreppen och sånär träffats av de kastade hårda föremålen, vilket så klart kunnat medföra risk för liv eller kroppsskada. Men Tingsrätten vill inte ge poliserna något skadestånd med en nyskapande formulering. Det har bland annat lett till en livlig debatt på Twitter. Så här skriver Tingsrätten i domen om varför poliserna i detta fall inte får skadestånd:

 

 

”I målet har framkommit att sådana här angrepp mot poliser förekommer relativt ofta i Tensta. Mot denna bakgrund bör XX och YY varit mentalt förberedda för det som hände och ska inte tillerkännas särskild ersättning för den kränkning de utsatts för. De enskilda anspråken lämnas utan bifall.”

 

Blåljus finner resonemanget utomordentligt intressant. Låt säga att övergrepp mot kvinnor skulle vara särskilt vanliga på en ort. Eller en viss festival. Skulle en kvinna som då blivit utsatt för ett brottsligt övergrepp inte ha rätt till skadestånd på den grunden? Exemplet kan förefalla extremt, men poliser är lika mycket människor som kvinnor eller vilka andra människor som helst. Och kanske borde även statens tjänstemän vara skyddsvärda...

 

En annan intressant fråga är vilka kriterier som domstolen använder för att fastställa vilka orter som poliser kan utsättas för våld ”relativt ofta”. Hur är det i Skogås? Brandbergen? Lomma? Eller Möllevången i centrala Malmö? Tanken svindlar. Och om en polis blir utsatt för vapenhot i Karesuando, skall polisen vara mentalt förberedd för det på grund av att vapen är relativt vanliga på den orten… (retorisk fråga)

 

Domstolen skriver även om vad som gjorde att påföljden fängelse valdes. Man hade kunnat hoppas på att den grova attacken på poliserna gjorde att det blev fängelsestraff, om än ett kort sådant.

 

Men när man läser domen blir man besviken även där:

 

”Gärningsmannen, som nu fyllt 20 år, är tidigare dömd vid flera tillfällen till ungdomsvård med ungdomstjänst respektive till skyddstillsyn. Under åren 2014 –2016 har sådana påföljder för GM undanröjts vid tre tillfällen. De brott GM nu befunnits skyldig till, särskilt de grova trafikbrotten, är av sådan art att det trots GM ålder föreligger särskilda skäl att nu döma GM till fängelse. Med beaktande av GM ålder och då det beträffande flera av brotten förflutit osedvanligt lång tid sedan brotten begicks bestämmer tingsrätten fängelsestraffets längd till tre månader.”

 

(Blåljus har bytt ut GM namn mot GM.)

 

Det var alltså inte det livsfarliga angreppet mot poliserna som ledde till att det blev fängelse, utan att GM kört grovt vårdslöst i trafiken (bl a krockat med en polisbil och kört 150 km/h på en trettiosträcka och återfallit i brott…) Av domen framkommer även att gärningsmannen saknar inkomster, vilket gör att han inte behöver betala analyskostnader vid narkotikabrotten eller sina advokatkostnader, som uppgick till 78 693:-.

 

Det förekommer bland poliser ibland en uppgivenhet. Det upplevs som att rättsamhället inte tar angrepp på poliserna på fullt allvar. Undra på det. Kanske borde poliserna glädjas åt att staten ser till att advokaten går skadeslös.

 

Det finns en ljuspunkt i domen, förutom att gärningsmannen trots allt fick något straff överhuvudtaget. Den kan överklagas till den 13 januari. Frågan är dock om det uteblivna skadeståndet anses vara tillräckligt skäl för detta.

 

Polisförbundet håller ständig koll på hur polisernas rättligheter tas tillvara av rättsystemet. Tidigare förekom det regelbundet att av tingsrätten utdömda skadestånd sedan prutades eller ströks av brottsoffermyndigheten. Tack vare den juridiska expertis som Polisförbundet har och den påverkan som förbundet driver, har vi sett en bättring på den fronten. Men i de allmänna domstolarna finns det en bit kvar, uppenbarligen.

 

Professor Mårten Schultz har kommenterat problematiken här.


Tidningen Vi i Tensta har intervjuat Polisförbundets första vice ordförande Anna Dennis Nellberg, som säger till tidningen att det här är ett steg i helt fel riktning i förhållande till problematiken med våld mot blåljuspersonal.


– Man saknar ju ord. Det här är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Nellberg-Dennis, till tidningen.  Det måste ju finnas poliser på plats i Tensta, och andra särskilt utsatta områden, det kräver uthållighet hos polisen. Men domen antyder att poliser i liknande områden skulle tvingas vara beredda på våldsamma attacker. Vem stannar kvar på en sådan arbetsplats, frågar hon sig.

 

Även Mårten Schultz kommenterar rättsläget för tidningen:

– Det är ingen tokig dom utifrån rättsläget. Men rättsläget är enligt min mening orimligt, säger han.

Vissa yrkesgrupper, till exempel poliser, anses ha större beredskap för att tåla angrepp. Därför har de inte rätt till kränkningsersättning i samma utsträckning som andra. Schultz menar att det är lagen man bör ändra på, och att det sker via påverkan på politiker.

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:
Nu räcker det