Skillnad på folk och folk
Eric Erfors,
beskriver i en
ledarartikel i Expressen en intressant problematik om att yrkesmän inom
rättsväsendet kan få behålla sina arbeten även om de begått allvarliga brott
eller betett sig svinaktigt. Det intressanta med hans artikel är att den inte
handlar om Polisen.
Polisens hantering av brott begångna av poliser kritiseras ju regelbundet för att ”poliser utreder poliser”. Som om utredarna på internutredningsenheten skulle se genom fingrarna med polisers brottslighet. I verkligheten leds ju dessa utredningar av en åklagare, och leder vid allvarligare brottslighet inte sällan till avskedande av en brottslig polis. För vi kan ju inte ha tjuvar eller våldsmän som poliser. Arbetsdomstolen har i upprepad praxis slagit fast, att just därför krävs det mindre allvarlig brottslighet av en ledig polis för att bli avskedad, än för andra arbetstagare.
Erfors utgår i sin artikel från en omskriven händelse där en advokat misstänks för att ha ringt kriminella kamrater eller klienter för att dessa skulle misshandla några ungdomar som advokaten retat sig på. Dessutom skulle advokaten ha gjort ett antal ”Hitlerhälsningar” . Erfors konstaterar att om advokaten skulle bli fälld enligt det åtal som väckts, skulle han ändå kunna fortsätta i sitt arbete som advokat, eftersom advokatsamfundet endast tar hänsyn till brott i anslutning till advokatens egentliga yrkesutövning som grund för en uteslutning - som till exempel att lura sin klient på pengar.
Ett våldtäktsoffer kan alltså tilldelas ett målsägarbiträde som har fällts för våldtäkt. En misshandlad person kan företrädas av en hustrumisshandlare, skriver Erfors
Erfors skriver i slutet av ledarartikeln:
”Dessutom finns det ett principiellt fel med Advokatsamfundets roll som kamratdomstol där kolleger delar ut erinringar, beslutar om varningar och uteslutning. Samfundets disciplinnämnd består av elva ledamöter. Ordförande, vice ordförande och sex andra ledamöter är advokater medan nämndens återstående tre ledamöter utses av regeringen.
Det är alltså en klar majoritet av advokater. Och här finns en uppenbar och inbyggd risk för vänskapskorruption; det vill säga en ibland alldeles för välvillig tolkning av begreppet god advokatsed.”
Blåljus har förståelse för att det ställs högre krav på oförvitlighet på en polis än på en advokat. Men håller ändå med Erfors om Advokatsamfundets otidsenlighet som renhållningsorgan bland sina likar... Det är skillnad på folk och folk…
Tommy Hansson