Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-07-09 08:30

Sista talet i Almedalen

På den sista dagen i Almedalen var det Miljöpartiets Isabella Lövins tur att hålla tal. Eftersom det var sista dagen och dessutom en söndag, valde hon att tidigarelägga talet till klockan 12. Det innebar att det inte blev någon sedvanlig direktsändning i radio utan intresserade på avstånd, fick använda webben eller TV2.

Publiken som trotsat det strålande vädret i Visby, bestod till stor del av övertygade miljöpartister, så talet hölls för en publik som trots sin relativa fåtalighet starkt uppskattade vad de fick höra. Och som svarade med talkörer på Lövins upprop om miljön.

Det stora temat i talet var miljön, klimatförändringar och de förändringar på miljöområdet som partiet bidragit till i regeringen. Det fanns ingen hejd på den klimatkollaps som väntar mänskligheten om ett antal år, mot slutet av detta århundrade, om Miljöparitet inte skulle få våra röster i höstens val. Lövin framställde det som att den som bryr sig om sina barn och barnbarn bara har ett val att göra i höst - gissa vilket.

Lövin menade även att Sverige är beundrat av andra länder, dels på miljöområdet, men också genom en stor flyktingmottagning. Hon sjöng Europasamarbetets lov, och ville att Sverige skulle bli mer självförsörjande på (ekologiska) livsmedel. Hur nu det nu går ihop med EUs förbud mot handelshinder och subventioner.
 
Efter talet har jag lyssnat på talet tre-fyra gånger, eftersom jag inte funnit det utskrivet för läsning. Ett par saker har jag reagerat på, förutom det ovan beskrivna. Löfvin var noga med att framhålla det idoga demokratiska partiarbetet, som hindrar populistisk och odemokratiska ändringar i lagar och liknande. Det politiska hantverket kan verka tråktiga och tekniska, som att vänta på remisser, utredningar mm, bla bla bla. Vi borde stå upp för demokratins tråkiga kvarnar, det är de som står mellan oss och avgrunden...
 
Här hade man kanske hoppats på att Lövin hade kopplat till sitt partis kanske mest bestående avtryck under mandatperioden. Den såkallade Gymnasielagen, som ger 9000 unga Afghaner med avvisningsbeslut rätt att stanna i Sverige. Men det nämndes inte.
 
I stället ställdes populism och högerextremism och den sortens enkla lösningar mot det tålmodiga riksdagsarbetet. En annan fråga som lös med sin fullständiga frånvaro i talet var brottslighet och rättssamhällets resurser. Om det inte ett ord. Trots skjutningar. Trots kvinnors utsatthet. Trots terrorhot och terrorbrott. Trots att brotten drabbar de svagaste. Inte ett ord.



Tommy Hansson


Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994