Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2019-02-19 10:10

ROT-väktare för vissa eller poliser för alla?

Blåljus noterar två artiklar i DN, som lämpligt nog fanns att läsa på samma uppslag i papperstidningen. Båda handlar om hur vanligt folk ska kunna få en tryggare vardag. Det handlar inte om privata lösningar, utan det som behövs och efterfrågas är tillräckligt många poliser med rätt förutsättningar.

 

Lisa Magnusson skriver på DN om en av de 73 punkter som den nya svenska regeringen bygger på. Det är att ROT-avdraget skall utvidgas till att omfatta köpta vakttjänster. Och visst kan man fundera på vart tryggheten och utvecklingen är på väg i Sverige, men ändå, funderar Lisa och noterar att vi redan har ett vaktbolag, ett statligt, och det kallas polisen. Detta vaktbolag lämnar en hel del övrigt att önska.

 

Lösningen måste då vara att lägga de extra rutpengarna, och alla andra behövliga resurser, allt som krävs, på den befintliga polisen. Lösningen är i alla händelser inte att bevilja avdrag så att de redan besuttna kan anlita privatvakter, vilket ju är vad det här handlar om skriver Lisa.


För de som bor i utanförskapsområdenas hyreslägenheter, och som på riktigt behöver extra beskydd, har inte råd med egna vaktbolag. Det blir i stället villaägarna i de fina områdena som får obehövliga extrapengar att lägga på ännu lite mer trygghet.


Detta förslag är så illa tänkt, så fel, att det är svårt att förstå hur så många partier kan ställa sig bakom det. Och att vi låter dem, utan protester. Att politikerna så smått kan avsäga sig ett kärnuppdrag, skyddet av medborgarna, utan någon större uppståndelse?

 

Det är som att vi har accepterat läget: Polisen kommer inte. Det staten kan göra är i stället att bidra med en slant till privata säkerhetstjänster. Ja, jag vill att ni åtminstone grips av mild panik nu avslutar Lisa sin artikel.

 

På motstående sida i DNs papperstidning skriver Andreas Hatzigeorgiou och Ahmed Abdirahman från Stockholms Handelskammare om en undersökning som genomförts bland 500 människor i Stockholms läns 25 utsatta områden. (dvs några förorter som ännu inte är särskilt utsatta)

 

Undersökningen visar att det finns en mycket stor efterfrågan på ökad trygghet i dessa områden, bland helt vanliga människor.

 

Skribenterna noterar att man brukar säga att ett samhälle inte är bättre än hur man tar hand om sina svagaste medborgare. Samma resonemang går att applicera på trygghetsfrågorna. Ett land och en stad är inte tryggare och säkrare än sina mest utsatta områden. 

Polisens arbete får godkänt i undersökningen– snittvärde drygt 3 av 5 – samtidigt som kriminalitetens utveckling är en av de företeelser som flest är missnöjda med.


Avseende hur människor upplever tryggheten framträder en stor skillnad mellan dag- respektive kvällstid samt hur kvinnor och män ser på den egna tryggheten. Under dagtid känner nio procent sig otrygga i bostadsområdet, en siffra som växer avsevärt på kvälls- och nattetid. Då upplever omkring var tredje tillfrågad person i undersökningen otrygghet i sitt bostadsområde.

 

På dagtid upplever kvinnor och män sina områden på samma sätt, men så snart mörkret faller på uppstår en uppenbar skillnad där 41 procent av kvinnorna upplever otrygghet jämfört med 26 procent av männen.

 

Skribenterna menar att dessa nya undersökningsresultat avseende otrygghet måste tas på största allvar. Konkret innebär det att stora grupper bland de 260 000 boende i utsatta områden får sin frihet inskränkt av rädsla för kriminalitet. Det påverkar såväl individen på det personliga planet som staden i sin helhet negativt.


För att motverka kriminaliteten och öka tryggheten har ett antal förslag förekommit i den politiska debatten det senaste året. I Handelskammarens undersökning fick de svarande själva uttala sig om dessa.

 

Förslagen bedömdes på en femgradig skala där 1 är lägsta betyg och 5 är det högsta:

82 procent anser att det vore bra eller mycket bra med fler poliser på gator och torg i områden med hög brottslighet. Det är det högst uppmätta värdet i hela undersökningen och i princip alla svarande har en bestämd uppfattning i frågan. Endast en procent avstod från att svara.

 

71 procent anser att det vore bra eller mycket bra om det monteras upp fler övervakningskameror i områden där brottsligheten är hög. Detta förslag är särskilt populärt bland äldre svarande, där 86 procent av de svarande som är 65 år eller äldre bedömer förslaget som bra eller mycket bra. Motsvarande siffra i den yngsta åldersgruppen, 18–25 år, är 57 procent.

 

59 procent anser att längre straff för kriminella är ett bra eller mycket bra förslag.


Enligt undersökningen finns det ett stort stöd från boende i utsatta områden att ta till tuffa och offensiva insatser mot gängkriminalitet och droghandel liksom mot småbrottslighet.

Poliserna som jobbar i områden som de undersökta, känner stödet från allmänheten. Det är på deras uppdrag (via politiken) som polisen gör sitt yttersta för att göra Sverige tryggare. Hur det kan gå till, och vilket motstånd poliserna möter, kan ses i TV4 Stockholmspolisen.

Tommy Hansson
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994