Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-05-16 07:50

Professorer oeniga om boten mot brotten

Igår skrev vi på blåljus om hur viktig frågan om brott och straff är för politikerna - och för väljarna. Vi gav även exempel på personer som tycker att ämnet fått för stort utrymme. Idag kan vi läsa om hur småföretagare på olika håll i Sverige utsätts för brott och känner sig övergivna, så att de inte ens ids anmäla brotten...

Så här beskrivs problembilden av SVT:

Parallella strukturer, större otrygghet och utsatthet. Det är några beskrivningar som kommer fram i SVT Nyheters intervjuer med 101 företagare i de 23 områden i Sverige som polisen bedömer som särskilt utsatta.

"Vi har frågat om skadegörelse, rån, inbrott, stölder, snatteri, hot och våld och det är en majoritet som säger att de varit utsatta för brott under senaste året." En butiksägare säger till SVT: – Anmälan leder ingenstans. Bryr sig polisen inte om oss, eller har de för mycket att göra?

Justitieminister Morgan Johansson påpekar att poliserna kommer att bli fler liksom trygghetskamerorna, men dessutom måste exempelvis LVU användas mer effektivt. Det ställer även stora krav på förstärkning av de sociala myndigheterna, ska polisen och sociala samarbeta, måste det sociala vara starkt.

Som vi berättade i gårdagens artikel, har exempelvis kriminologprofessor Jerzy Sarnecki kritiserat det han uppfattar som populism bland svenska politiker när brott och straff prioriteras. Nu får han svar på tal av en annan professor, Bo Wennström, som ställer sig kritisk till en hel del av vad svenska kriminologer kommit fram till genom att studera amerikanska resultat av hårda straff.

Bland annat är de stor skillnad på fängelser i USA och svensk kriminalvård. För att inte tala om den svenska presumtionen mot fängelse, ungdomsrabatter, mängdrabatter eller alternativa påföljder i det oändliga.

Blåljus hoppas att polisprofessor Bo Wennström överser med att vi citerar slutklämmen i hans debattartikel som lyder:

"Jag skulle vilja gå så långt som att säga att vårt påföljdssystem har gjorts till ett ”hinderlopp” med gott om hinder som en domstol måste passera innan frågan om fängelse överhuvudtaget får övervägas.


 

Det är bara det att brottslighet handlar inte om folkhemmets olycksbarn längre. Tar vi gängkriminalitet har vi inte bara att göra med ”ungdomar” på glid utan en del av ett fenomen som underminerar framförallt lokalsamhällen.

Det är en farlighet som inte bara politikerna i Sverige och andra länder upptäckt utan också medborgarna.

 

Att lösningen skulle vara att öka upptäcksrisken, som kriminologerna föreslår, är bara naivt. När polisen har ”upptäckt” att brott begåtts, vad ska man göra, hytta med fingret, kommunicera på ett vuxet sätt att det där var inte bra?

Fängelsestraff behövs, tyvärr.

 

Så vem har rätt, vem har fel, politiken eller kriminologerna?

 

Just i denna fråga håller jag nog på politiken. Straffskalorna behöver ses över och 1989 års straffrättsreform med sin presumtion mot fängelse synas i sömmarna."


Blåljus uppskattar den akademiska debatten, där argument möts av andra argument, så får vi läsare ta till oss det som känns mest sant.


Tommy Hansson



Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994