Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-10-05 09:30

Polisbristen slår överallt

Politiker av olika färg, har nu upptäckt att det råder polisbrist på olika platser i Sverige. Skjutningarna i storstäder, terror, organiserad brottslighet och ordningsstörningar av olika slag får organisationen att knäa.

Ena månaden kommenderas poliser till Malmö, för att utreda skjutningar, andra månaden behövs poliserna i Göteborg, och Stockholm behöver förstärka sin numerär. Det senare ledde till en debatt för en tid sedan då andra delar av landet inte ansåg sig ha ett överflöd av poliser att dela med sig av.                 

Nu har det varit tyst ett par månader, (även om nedlagda våldtäktsutredningar väckt berättigad harm) men problemen är inte lösta. Ett exempel tar Anna Dahlberg upp i en ledare, där situationen i Polisområde Syd diskuteras. Hon beskriver hur huvudskyddsombuden i Stockholm och Stockholm Syd konstaterar att arbetsbelastningen för dem som utreder grova brott i huvudstaden är "alarmerande". Region Stockholm har för första gången någonsin begärt en nationell förstärkning av utredare, men behovet inte har kunnat tillgodoses.

 

Skyddsombudet för Grova Brottsenheten Stockholm SYD beskriver i en anmälan till Arbetsmiljöverket att utredarna är på bristningsgränsen. Den extrema arbetsbelastningen har tagit sig uttryck i "sömnproblem, håglöshet, irritation samt hjärtklappning hos personalen".

Inte ens mordutredningarna hinner polisen med fullt ut. "I skrivande stund har vi 13 mord, varav vi arbetar i 6 av dem."

 

Anna skriver:

 

"Trots att Stockholm Syd under kortare perioder har fått förstärkningar från övriga landet, kallat in spanare och överlämnat mord till City och Länskrim går inte ärendebalansen ner. "En stor del av personalen är uppgiven och vissa börjar känna sig likgiltiga då de inte räcker till.""

 

 

Anna konstaterar att ett av de områden som tynger polisen är Östberga, som Expressen har rapporterat om i veckan. Där har ett kriminellt nätverk i praktiken tagit makten över lokalsamhället. Ändå är det inte ens klassat som ett särskilt utsatt område.


Risken är så klart att poliser söker sig från den extremt belastade utredningsverksamheten eller den lika hårt belastade yttre verksamheten. Och polisen fortsätter att flytta poliser - till "Särskilt utsatta områden". Väl så, men vad händer då med områden som Östberga?


Den enkla lösningen kan vara att flytta fler poliser från glesbygd till större städer med större problem. Om det fanns poliser i glesbygden. Även om det är färre brott där, har Polisförbundets Huvudskyddsombuds klagomål på att det endast finns en enda polisbil i hela södra Lappland, inte vunnit gehör i Kammarrätten. Enligt domstolen, är det så lite att göra i området att det ska räcka med en bil.


Hur det blir i praktiken, kan anas i nedanstående klipp från TV4.




Anna Dahlberg avslutar sin ledare med att konstatera att svensk polis inte är dimensionerad för den nya brottsligheten med alla skjutningar mm, och att regeringen har vaknat alldeles för sent.

 

Blåljus konstaterar att det är glädjande att regeringen trots den sena timman äntligen har vaknat. Nu kräver regeringen av Polismyndigheten att myndigheten gör polisyrket attraktivt. Och avsätter pengar för att göra det möjligt. Det krävs för att både ge möjlighet att rekrytera fler poliser till yrket, och att få så många erfarna poliser som möjligt att stanna i yrket i stället för att byta jobb eller ta en tidig pensionering. En rimligare lönesättning för poliser kan lösa bägge problemen på lång sikt. På kort sikt återstår dessvärre fortsatta polisens stenhårda prioriteringar. Det kommer att gå ut över poliserna i kärnverksamheten, men även över allmänheten och särskilt brottoffer. Dessvärre. 

 

Tommy Hansson

                  
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det