Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2016-02-16 09:10

Omorganisationen gör inte polisen mer effektiv

Det stora övergripande målet för polisens omorganisation som skapat stor oreda och otrivsel inom polisen, var att polisen skulle bli mer enhetlig och effektiv. 90% av poliserna har inte upplevt detta. 5% vet inte hur det blivit, 5% menar att polisen blivit mer enhetlig. Men 0% menar att polisen blivit mer effektiv!!!

 

Allt enligt en stor undersökning som Novus genomfört bland 2500 poliser. Dock tror så många som 13% att polisen kan bli mer effektiv på sikt. 45% tror å andra sidan att polisen blir mindre effektiv på sikt. Däremot tror endast 7% på att myndigheten kommer att lyckas med sin vision att öka polisens effektivitet. Och, som sagt, 0% har sett effektivitetsvinsteran hittills, då ska i ärlighetens namn nämnas att undersökningen genomfördes under november 2015. Frågan är om siffran idag skulle överstiga en procent. Blåljus är lätt skeptisk.

Polismyndigheten kallar synpunkterna för larv i TV4!

 

Bättre med en kriskommission nu än en haverikommission när det spårat ut fullständigt, menar Polisförbundets ordförande Lena Nitz:


"Ett av syftena med omorganisationen av polisen är ”att skapa en effektiv och enhetlig polisverksamhet över hela landet”. I Polisförbundets senaste medlemsundersökning svarade över 2500 poliser på frågan om de tyckte att det blivit så hittills. Noll poliser höll med om påståendet. Noll.


Nio av tio poliser svarade nej. Dessutom ansåg  45%, närmare varannan polis, att omorganisationen på sikt kommer att leda till att polisen blir mindre effektiv. Resultatet från undersökningen som gjordes tillsammans med Novus Opinion visar på ett kontraproduktivt feltänk. Det här är graverande för Polismyndigheten och Dan Eliasson.

 

Polisförbundet var initialt positivt inställda till omorganisationen. Vi såg behovet av att modernisera och utveckla sättet vi poliser arbetar på för att kunna möta en ny verklighet. Problemet är att den nya organisationen modellerats utifrån organisationsteori istället för verksamhetens behov.

 

Vi såg framför oss att lokalpolisområdernas problembild skulle analyseras, behov utkristalliseras och rätt kompetens tillsättas. Alltså från grunden och upp. Så har det inte blivit. Istället har polisledningen tillsatt chefer efter principen top-down där polisiär kompetens inte varit ett krav. Vad vi ser nu är en halvbyggd organisation som förlorat förmågan att förstå verksamheten. Eller som en av poliserna i undersökningen uttryckte det:

 

”Total oordning. Ett totalt otydligt ledarskap. Toppstyrning utan motstycke. En politiserad högsta ledning utan nödvändig kunskap om kärnverksamheten.”

 

Sju av tio poliser säger i vår undersökning att de upplever mer negativ stress på jobbet nu är före 1 januari 2015. Och fyra av fem poliser anser att deras arbetssituation har förändrats negativt i och med omorganisationen. Flera av dem uppger tröstlöst att de inte ens har tid att äta eller gå på toaletten under sina arbetspass. Då har stressnivån gått långt över en acceptabel gräns.

 

Redan idag är så kallade mängdbrott nedprioriterade. Trafikpoliser omlokaliseras till allmänt polisarbete, narkotikapoliser likaså. Och det förebyggande arbetet som är centralt för att mota den organiserade brottsligheten dras tillbaka till förmån för högre prioriterade   uppgifter. Känner du dig tryggare nu?

 

Rikspolischef Eliasson gick i förra veckan ut och sa att ”Polisens medarbetare har ställts inför många svåra påfrestningar under det senaste året.” Det är sant. Både det ökade terrorhotet och migrationsströmmarna har satt hög press på poliskåren. Men de är inte de enda anledningarna till att poliserna håller på att ta slut. Kombinationen av den långvariga underbemanningen, den långvariga underfinansieringen och omorganisationsprocessens tondövhet inför verksamhetens behov knäcker oss. Det är inte hållbart i längden.

 

Rikspolischefen har visserligen äskat mer pengar av regeringen, men vi kan inte vänta till år 2020. Vår grundförmåga behövde byggas upp igår och till det behövs ekonomiska medel, rätt utrustning samt fler poliser med rätt erfarenhet, rätt utbildning och rätt förutsättningar.

 

Som i alla större omorganisationer finns det en förändringskurva som först går nedåt innan det vänder uppåt, är vi inte lite otåliga nu? Nej. Undersökningen visar otvetydigt att bristerna i organisationen är betydligt allvarligare och går markant djupare än vad vi borde se nu – ett år senare. Verkligheten är kaotisk, otydlig och otrygg. Den här situationen är ohållbar, både för oss poliser och för dig som behöver oss.

 

Därför kräver Polisförbundet att regeringen tar sitt ansvar och omgående tillsätter en kriskommission för polisreformen bestående av facket, arbetsgivaren och ansvariga politiker. Kommissionens uppdrag ska vara att identifiera vilka åtgärder som ska prioriteras, vilka resurser som krävs samt hur dessa åtgärder ska finansieras.

 

För att polisen ska få en väl fungerande organisation i framtiden kräver vi även att omorganisationen gör en halvhalt så att lokala verksamhetsanalyser kan genomföras och ligga till grund för den fortsatta utvecklingen av polisorganisationen. Det säger sig självt att det är människorna som arbetar ute i verksamheterna som är de som bäst förstår vilka utmaningar, problem, brister och behov som finns just där.

 

Vissa pågående processer, som exempelvis centraliseringen av Länskommunikationscentraler (dit du kopplas när du ringer 112) till Regionledningscentraler, behöver bromsas upp. När varken personal eller lokal finns att tillgå finns ingen mening att pressa på för att klara en fastställd tidsplan. Det är viktigare att verksamheten fungerar. Andra processer behöver skyndas på. Främst av dessa är chefstillsättningen. Nu har vi gått i över ett år med tillförordnade chefer som inte vet om de får sitta kvar, vilka beslutsmandat de har, vilket verksamhetsansvar som de förväntas ta etc. Eller som en av poliserna uttrycker det i undersökningen: ”Det hade varit bättre om man först slagit fast hur det ska vara framöver innan man slår sönder alla chefsled.”

 

Och till sist kräver vi att poliser får vara poliser. Andra bör ta över det som inte är polisiärt arbete. Det vi hör nu är en flerstämmig varningskör. Vi behöver se till att omedelbart avlasta befintliga poliser genom att anställa civila som kan gå in och ta över icke polisiära uppgifter som exempelvis att bemanna receptioner, vakta arrester och ta över skrivtjänster.

Krisen är nu så djup att det inte är meningsfullt att fokusera på något annat än att komma i balans. Allmänheten är inte nöjda med polisens arbete och poliserna själva är inte i närheten med att vara tillfreds med sin arbetssituation.

 

Vi ser redan resultatet av polisbristen, och i förlängningen kommer vi att vakna upp till ett annat samhälle.

 

Lena Nitz,
Ordförande Polisförbundet

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det