Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-03-31 11:00

Mer om poliser och civilanställda

Blåljus har fått in en insändare med tankar kring skillnader mellan poliser och civilanställda. Johan Wiggh, som arbetar som civilanställd på Regionala Ledningscentralen, har skrivit ned sina tankar som mer är en allmän reflektion över inläggen och debatten än ett nytt debattinlägg, enligt honom.


"Jag var nästan helt färdig med ett svar på Carina Bäcks inlägg från den 27 mars när jag läste polisledningens och fackförbundens gemensamma inlägg den 29 mars. I och med det kände jag att mitt svar till Carina var överspelat. Jag vill ändå dela några av mina tankar och skriver därför ett nytt inlägg.

 

Självklart ska Polisförbundet företräda sina medlemmar, poliserna. Jag menar ändå att Polisförbundet har en stor del i skapandet av ett A- och ett B-lag inom polisen då mycket av retoriken i olika sammanhang bygger på dikotomin civila och poliser. En dikotomi innebär en uppdelning av en helhet i två delar där delarna samtidigt kompletterar varandra men också blir varandras motsatser. Polisförbundet är det enda fackförbundet inom polisen som endast välkomnar den ena gruppen, poliser. Såväl ST, Seko och Saco välkomnar alla anställda. I Polisförbundet finns allt från första dagens polisstuderande till den högste polischefen, från första dagens aspirant till 40 år som utredare. Denna synnerligen heterogena grupp väljer Polisförbundet att bunta ihop under rubriken polis. Alla andra är civila.

 

Jag förstår verkligen vissa polisers känsla av att bli orättvist behandlad när de ser kollegor som utför samma arbete men med annan lön. Som civilanställd sedan över 15 år så är det min vardag. Gissa vilka som varit B-laget i många år?

 

Självklart ska polisiär erfarenhet räknas när poliser söker polisiära arbeten inom polisen. Frågan är vad som ingår i polisiär erfarenhet och hur den erfarenheten ska bedömas och hur den ska vägas gentemot en civilanställds erfarenheter. Alla individer gör olika erfarenheter och drar olika slutsatser utifrån samma händelser. Utifrån olika förkunskaper och olika slutledningsförmåga och en massa annat så är det i människans natur så att 2 personer som varit med om samma händelser och sett samma saker och delat samma upplevelser inte kommer ha samma erfarenheter. Av den anledningen anser jag att det är fel att prata om polisers erfarenheter som en identifierbar och mätbar enhet som beror på hur många år man arbetat som polis.

 

Alla funktioner ska ha en anpassad kravprofil och utifrån den kravprofilen ska sen lönen sättas. Om det för en funktion krävs att du ska vara självskyddsutbildad måste det gå att jämföra externa utbildningar och polisens egna utbildningar. Om en funktion kräver att du ska vara en bra bilförare ska du antingen uppvisa någon form av kursbevis eller genomgå och bli godkänd i ett prov i samband med anställningen. Kräver funktionen att du ska förhöra barn så bör du kanske ha någon form av pedagogisk utbildning för det, oavsett du är polis eller civilanställd. Jag menar att fler anställningar borde åtföljas av någon sorts kompetensprov.

 

Jag anser att det bästa sättet att säkerställa att du har rätt kompetens på rätt plats är genom att testa personalen. På samma sätt som poliser har återkommande kompetensprov i skjutning borde myndigheten ha återkommande kompetensprov inom t.ex. gällande lagstiftning och våra polisiära system och register. Hur säkerställer myndigheten att det arbete som utförs faktiskt har kvalitet? Hur vet vi att de beslut som fattas varenda minut och sekund faktiskt är grundade i lagstiftning och interna styrdokument? De anmälningar som upprättas granskas alltid av en behörig person men vem granskar granskaren? Vi räknar med att den som har ”erfarenhet” också gör rätt men tänk om den personen har fel erfarenheter?

 

Självklart är det en förlust för polisen när erfarna medarbetare slutar. Hittills i år har 382 polisanställda slutat varav 151 poliser och 231 civilanställda. Räknar man bort pensionsavgångar inklusive sjukpension så är det 90 poliser och 157 civilanställda som slutat. I den statistik jag har tillgång till går det inte att utläsa varifrån avgångarna skett så det kan vara från inre eller yttre tjänst. Statistiken visar heller inte hur länge de har varit anställda när de slutar. Sammantaget är personalomsättningen för poliser knappt 5 % och för civilanställda drygt 10 %.

 

Samtidigt har utredningsverksamheten sedan årsskiftet förstärkts med totalt 27 poliser och 115 civilanställda, kontaktcenter med 18 poliser och 117 civilanställda, operativ verksamhet på regionnivå med 59 poliser och 2 civilanställda medan brottsförebyggande och ingripandeverksamheter förlorat 224 poliser och förstärkts med 14 civilanställda.

 

Jag vill ha den bästa polisverksamheten vi kan nå och jag anser att det finns många funktioner där en civilanställd kan göra ett lika bra eller bättre arbete än en polis. Inte för att den är civilanställd men för att den har rätt kompetens. Är det en funktion som inte, enligt lagstiftningen eller andra styrdokument, måste besättas av en polis så anser jag att poliser i första hand ska bemanna de polisiära funktionerna vilket i första hand är i brottsförebyggande och ingripandeverksamheterna. Där ska lönerna vara så attraktiva att poliser vill fortsätta jobba och där ska förhållandena vara så goda att poliser orkar fortsätta jobba i många år. Till den dag vi har fler poliser än funktioner att fylla så anser jag att det är den rätta prioriteringen och då behövs civilanställda för att fylla de andra funktionerna, där polisiär erfarenhet inte är ett krav. Civilanställda kan aldrig ersätta poliser men enbart poliser kan aldrig fylla de drygt 29 000 platser vi idag har inom polisen.

 

Vi hoppas att de nya löneavtalen som nu börjar bli klara också leder till att fler söker sig tillbaka. Varje person behövs och vårt arbete är viktigt. Det är vi som finns där när det är farligt, osäkert och svårt.

 

Johan Wiggh, ledningscentralen region Stockholm"

Gilla sidan:
Nu räcker det