Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-11-22 07:20

Martin Melin och biljakten som blev en lång historia

Som bekant är Martin Melin inte bara Robinsonvinnare, författare och debattör, han är polis också. Blåljus lyfter just nu polisbristen, och att det behövs #flerpoliser, men Martin har i ett facebookinlägg beskrivit att det även finna andra faktorer som skulle kunna få polisen att fungera bättre. Det handlar ännu en gång om IT-systemen.

"Historien om de åtta blanketterna

Jag och min kollega hade jobbat i fyra timmar.
Det var onsdag och klockan började närma sig halv sju på kvällen. Eftermiddagstrafiken hade börjat avta och det var värt både tiden och mödan att åka söder ut för att handla hamburgare på att populärt ställe.

När vi kör ner i södra länken, som är ett tunnelsystem som är relativt nybyggt, och där det under vissa tider är tjockt med trafik men också ett ställe där vissa tycker det är fritt fram att gasa på när det finns möjlighet.

Och det var precis det som skedde, mitt framför ögonen på oss. Som skjuten ur en kanon var det en bil som susade förbi oss, exakt när vi kom ner i tunneln. Vi såg på varandra, båda hungriga, men samtidigt, det där var lite för fort för att ignoreras. Gällande hastighet i södra länken är 70 kilometer i timmen och det här var en bra bit över hundra, uppskattningsvis.

Vi gasade på efter.

Bilen fortsatte i samma höga fart och åkte av vid det som heter Sofielundsplan, en rondell precis vid Globen och Tele 2 arena. Bilen körde, utan bromsljus, rakt in i rondellen, två bilar fick tvärnita för att inte krocka med den, fortsatte ut ur rondellen genom att totalt ignorera ett rödljus, det var bara tur att ingen fotgängare var på väg över.

I det läget är vi cirka 30 meter bakom och sätter på blåljusen. Rödljuskörningen var tecknet vi behövde.

Bilen ignorerar det blåa skenet och fortsätter köra fort. Han svänger vid ett tillfälle runt och vi får ögonkontakt, det är cirka 20 meter mellan våra bilar. Det är helt uppenbart att han vet om vår närvaro. Han struntar dock i det och gasar vidare.

Det här är starten på en biljakt som går tillbaka in på Södermalm och runt på gatorna där, han begår ett tjugotal trafikbrott och visar genom sin totala ignorans mot omgivningen på hög vårdslöshet.

Han fortsätter sedan ut från Södermalm igen och eftersom vi vid ett tillfälle där han kör mot färdriktningen bedömde det som för stor fara för tredje person att fortsätta jaga honom och avbröt jakten, tappar vi kontakten med honom.

En annan polispatrull får dock syn på bilen när den med hög hastighet kör mot Årsta partihallar.

Efter några minuter ser en annan polispatrull en man inne i det ganska öde området. Han stämmer överens med signalementet som vi har rapporterat över radion och de stoppar honom. I hans fick hittar man en bilnyckel som går till samma modell av bil som vi tidigare jagat. Hundra meter från där mannen anträffades hittas även den aktuella bilen.

Trots allt detta detta nekar personen till att ha kört bilen och han har gjort mycket i sina dagar - det erkänner han och detta visar även hans brottsregister som vi kollar - men varit med om att försöka köra ifrån polisen har han inte gjort.

Inte en chans!

En kontroll med alkometern visar att mannen har för mycket alkohol i utandningsluften och han misstänks därför för rattfylleri. När det går upp för honom att han kommer få följa med till polisstationen blir han verbalt aggressiv och börjar uppträda hotfullt.

Vi sätter på honom handbojor och placerar honom i vår polisbil. Sedan kör vi, under våldsamma protester från mannen, mot polisstationen i Västberga söder om Stockholm.

Och här börjar nu historien om de åtta blanketterna.

När vi kommer till polisstationen placeras mannen, som vi kan kalla för Bosse, på en bänk i arresten. Han har nu lugnat ner sig och vi tar av handfängslen.

Jag loggar in i en maskin där vi skall göra ett nytt utandningsprov (egentligen tre till) för att genom de testerna fastställa hur mycket alkohol som Bosse har i kroppen.

Blankett nummer ett.

När Bosse har gjort testet måste vi dokumentera att Bosse är på polisstationen, detta görs genom att vi skriver ett så kallat omhändertagandeblad, där vi antecknar tid och plats och anledningen till varför Bosse är på polisstationen, och vilka vi är som beslutat detta och vilka tider han omhändertogs och vilken tid vi kom in till polisstationen.

Blankett nummer två.

Bosse placeras sedan på en bänk och övervakas av arrestvakten. Vi går in till ett avrapporteringsrum där vi loggar in i en ny dator, vår tredje inloggning och jag går in i systemet där vi skriver våra anmälningar. Jag ska nu fylla i uppgifter om vem Bosse är, vilken bil han färdades i, vilka brott han har begått, korta gärningsbeskrivningar och en lite längre text om omständigheterna

Blankett nummer tre.

Min kollega skriver samtidigt ett så kallat handfängselprotokoll, en blankett där vi skriver Bosses personalia och vem som beslutade att handbojorna skulle på, tid för detta och tid för avtagandet, vilken plats det var och varför.

Blankett nummer fyra.

När jag har skrivit klart anmälan klickar jag fram nästa formulär - promemoria. Jag skall här så noggrant som möjligt beskriva hur Bosse har kört och mina observationer, hastighet, trafikintensitet, fara för andra trafikanter, antalet rödljus som Bosse körde mot och så vidare. Ganska likt det jag skrivit i anmälan, men av någon anledning måste detta skrivas även i det här formatet.

Blankett nummer fem.

Eftersom Bosse kan antas att använda sitt fordon även senare, efter att han släppts, omhändertas hans nycklar. Detta skall dokumenteras.

Blankett nummer sex.

Bosse hade ju giltigt körkort men detta omhändertas på polisstationen efter beslut av befälet. Det är sedan Transportstyrelsen som beslutar hur länge han ska bli av med det, men inte sällan blir det 10-12 månader.

Blankett nummer sju.

När anmälan och PM är klart går jag ut till Bosse och sätter mig och håller ett förhör med honom. Han nekar såklart till att ha kört bilen och kan inte ge någon bra förklaring till varför han hade bilnycklarna i fickan. Han har druckit alkohol, det medger han, men han har ju inte kört bilen. Så, citat: ”va fan är problemet?” Slut citat.

Förhöret blir den åttonde blanketten.

Sammanfattningsvis skrivs alltså Bosses personuppgifter in på olika blanketter vid åtta olika tillfällen, i fyra olika system (Sållningsinstrument, RAR, DUR, protokoll).

Tänk om någon av alla de kloka huvuden som finns på polishuset i Stockholm, alla de genier med mycket guld på axlarna och höga löner, kunde klura ut ett sätt där vi bara behövde logga in i ett, kanske max två system och där vi kunde nöja oss med att skriva in Bosses personnummer på ETT ställe – då tror jag att hanteringen av ett sådant här ärende inte skulle behöva ta två timmar."

Och nej, det blev ingen mat det här passet.

Martin Melin"

Blåljus vet hur segt det är att i slutet av ett arbetspass - som kan börja timmar innan passet slutar och fortsätta på övertid kämpa med motsträviga avrapporteringssystem. Polisens track record när det gäller IT-utveckling har inte varit extremt användarvänliga, om vi säger så. Därför är det extra tacksamt att IT-kunniga tillsammans med poliser i produktionen jobbat fram fungerande appar till mobiltelefoner som faktiskt fungerar. Rikspolischefen har även utlovat en utveckling av polisens system i övrigt, för att vi ska bli effektivare. Det kanske inte ens behöver bli så dyrt att det går ut över den nödvändiga löneutvecklingen...

Vi tackar Martin för texten, kanske kan han konsulteras i utvecklingen av nya IT-lösningar.

Tommy Hansson
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det