Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-12-19 14:20

Lena Nitz skriver brev till Polisförbundets medlemmar

Alla medlemmar som lämnat sin mailadress till Polisförbundet för att kunna nås även på det sättet, har just fått ett nyhetsbrev från ordförande Lena Nitz. Där utvecklar hon resonemanget om  förutsättningarna för att åstadkomma högre polislöner. Dessutom nämner hon vad som händer om förhandlingarna slutar i oenighet.

Om Du inte fått brevet finns det att läsa här.

"Avtalsförhandlingarna mellan Polisförbundet och Polismyndigheten blir inte klara före nyår som vi hade hoppats. Ett första förslag på upplägg för avtalsperiodens löneökningar presenterades på en avtalskonferens i förra veckan. På konferensen deltog bland annat de regionalt förhandlingsansvariga och regionordförandena. Deras uppgift är nu att hämta in synpunkter på förslaget.

Hur årets avtal kommer att landa är alltså inte klart än. Som jag ser det finns det två alternativ när förhandlingarna är klara.

Det ena alternativet är att säga ja till ett ”framtungt avtal”, det vill säga att få så mycket som möjligt i löneökningar så tidigt som möjligt under avtalsperioden. På så sätt får vi in mer pengar i systemet vilket medför en större bas som nästa procentuella löneökning utgår från – alltså mer pengar att fördela.

Vi har sagt att minst dubbla märket är ett nödvändigt steg på vägen mot uppvärdering av polisyrket (märket är 6,5 procent under kommande avtalsperiod). Men vi vet att det inte är tillräckligt för att polisyrket ska värderas rätt i förhållande till det ansvar och den kompetens vi har.

Polisförbundets förbundsstyrelse har därför i enighet beslutat att målet är en femprocentig löneökning årligen till dess att avhoppen från kåren upphör, de poliser som lämnat kan lockas tillbaka och platserna på polisutbildningen fylls.

Det tog sju år att höja lärarnas snittlön med 25 procent. Vi tror att vi kan nå ett sådant mål på kortare tid om vi fortsätter med den strategi vi har nu. Men för att uppnå målet kommer det att krävas att politikerna investerar i polisernas löner inte bara en gång utan under många år framöver. Det kommer de att göra. Att mota polisbristen och öka tryggheten för medborgarna måste vara en av deras högsta prioriteringar.

Alternativet är också ett ja till att införa nya karriärvägar där man inte enbart är hänvisad till att göra chefskarriär för att höja sin lön. Det kommer att bidra till att skapa ett långsiktigt hållbart lönesystem där kompetens, utbildning och erfarenhet värderas i högre utsträckning och ger större utfall i plånboken än idag.

Det andra alternativet är att säga nej till det bud vi får från arbetsgivaren med motiveringen att det är otillräckligt. Då lämnar vi förhandlingarna i oenighet och landar sannolikt på 2,2 procent här och nu, istället för minst det dubbla. Vi hämtar då inte upp en krona av det vi tappat i medellöner jämfört mot andra yrken. Risken finns även att pengarna som skulle ha använts till höjda polislöner används till att anställa fler civila. Civila behövs men det finns också politiska mål om fler poliser och för att de ska nås behövs högre polislöner.

Dessutom riskerar vi att politikernas förtroende för oss som ansvarstagande part i enlighet med den svenska partsmodellen minskar.

Jag vet och förstår att många är frustrerade. Särskilt som flera oppositionspartier har spänt bågen och utlovat stora lönesatsningar som av vissa tolkats som att det finns pengar här och nu. Det man ska komma ihåg är att dessa lönesatsningar sträcker sig över flera år och kommer från politiker som sitter i opposition. Endast Liberalerna har lovat en lönesatsning på 4000 kronor per polis på ett bräde. Några sådana öronmärkta pengar finns inte i regeringens budget för 2018.

Justitieminister Morgan Johansson sa i en riksdagsdebatt den 6 december:

”Just i denna stund sitter Polisförbundet och Polismyndigheten och förhandlar om framtidens löner, och vi kommer givetvis att finansiera det avtalet när det är färdigt”.

Många tog detta uttalande som en intäkt för att regeringen skulle skjuta till pengar. Jag tog genast kontakt med Morgan Johansson för att ta reda på vad han menade eftersom det här påverkar det vägval vi behöver göra. Han svarade att regeringen finansierar avtalet genom de pengar som redan avsatts för 2018 års budget. Jag vet det med bestämdhet eftersom jag frågat honom personligen – två gånger till och med – och fått svaret formellt svart på vitt i en skrivelse från Justitiedepartementet till Polisförbundet. Han skriver:

”Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att det är parterna som ansvarar för lönebildningen. Regering och riksdag lägger sig inte i förhandlingarna, utan vi litar på att dessa genomförs på ett ansvarsfullt sätt av parterna. Av det följer också att de löneökningar som blir aktuella för polisen ska finansieras inom de ramar som myndigheten har tilldelats.”


Ska vi nå våra mål måste vi jobba tillsammans med att fortsätta sätta press på både Polismyndigheten och på politikerna. Det gäller att se till att så mycket som möjligt av de pengar som finns i 2018 års budget hamnar i polisernas fickor och inga andras. Vi måste också se till att Polismyndigheten äskar de pengar som behövs för fortsatta satsningar på polislöner inför budgetförhandlingarna gällande 2019. Och politikerna måste fortsätta att skjuta till de pengar som behövs framöver.

 

Nästa år är det valår och vi tänker se till att polisbristen och polislönerna fortsätter att ligga högt på agendan. Det finns inget effektivare sätt att behålla det politiska stödet, det mediala stödet och allmänhetens stöd än att vara många röster som i olika kanaler säger samma sak men på olika sätt.

Jag hoppas att ni alla vill fortsätta att vara en viktig del i den här kampen. Tillsammans ska vi se till att polisyrket uppvärderas och att vi får den lön vi förtjänar.

Lena Nitz, ordförande Polisförbundet"

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994