Publicerat 2020-02-17 11:30

Korta och tjocka poliser med brosk i knäna...

"Be careful what you wish for"... är ett talesätt som Blåljus kommer att tänka på när vi läser en ledare som publicerats i flera tidningar. Ledaren noterar att det behövs fler poliser och att polisyrket inte gjorts så attraktivt att platserna på polishögskolorna fylls på långa vägar, trots fler platser och lägre krav.

Utgångspunkten för ledaren är den mycket grova brottsligheten med bland annat sprängdåd som härjat Sverige på senare tid. Alltför få av gärningsmännen blir dömda för brotten, som har systemhotande karraktär. För att komma tillrätta med situationen räcker det inte med hårda straff - straffsatserna för allmänfarlig ödeläggelse eller mord är redan hårda - utan polisen måste bli bättre på att utreda dessa brott. Då måste poliserna tveklöst bli många fler.

Den politiska viljan finns, men vad göra när hundratals platser gapar tomma på de alltfler polishögskolorna... Ledarskribenten Per-Ola Nilsson menar att regeringen öppnat fler utbildningsplatser och sänkt antagningskraven men ändå inte får ut fler i polisyrket. I stället får man fler tomma platser och fler avhopp. Det pratas mer sällan om vad som måste göras för att få tag i fler som håller måttet, konstaterar han.
Han skriver:

"Att kraftfulla lönesatsningar måste riktas mot polisen är självklart, enligt den enkla marknadsregeln att man måste vara beredd att betala mer om det man vill ha är svårt att få tag på. Det räcker dock sannolikt inte. Polisyrket måste bli attraktivare som karriärval och kunna inkludera en mer diversifierad folkgrupp.

 

Till exempel korta och tjocka män och kvinnor som inte glänser på en motionscykel och därtill har brosk i knäna. Inga av dessa egenskaper betraktas som önskvärda i poliskåren ens när de uppträder hos sällsynt skärpta personer med brinnande rättvisepatos – och det borde i någon mening vara ett slöseri."

 

Därefter för han ett resonemang om en delad polisutbildning - en för vältränade och fysiskt kapabla poliser  och en för mer teoretiskt intriktade brottsbekämpare som inte skulle behöva större fysisk förmåga. "Givetvis behövs många poliser i yttre tjänst som kan avfyra pistol och bunta ihop bus, och dessa måste utbildas på traditionellt vis. Högst troligt finns i dag också en outnyttjad kapacitet för sådant arbete inom myndigheten, som kan komma till användning genom omplacering om det kommer ut nya poliser som kan ta andra uppgifter."


Jag som skriver om ledaren i denna artikel i Blåljus har varit polis i 45 år. Nu, en månad före pensioneringen kan det vara dags att avslöja. Även om man i tjugoårsåldern föreföll smärt, någorlunda smidig och kapabel att trampa motionscykel eller springa ifatt en buse, kommer tiden ifatt även poliser. Efter tiotals år i yttre tjänst, med skiftestjänst och skräpmat, uppstår ofta ett aningen mer pregnant midjemått. Efter ytterligare några år tillstöter inte sällan hjärtproblematik och artrosrelaterade rörelsebekymmer. Detta trots arbetsgivarens benägna acceptans för att poliser i yttre tjänst får ägna en timma i veckan åt fysisk träning om tjänsten så medger.


Då är det inte självklart att just den polisen är beredd att lämna sitt skrivbord för att bereda plats för en purfärsk ännu kortare och tjockare polis med rörelsesvårigheter...


Det svensk polis behöver är inte ytterligare sänkningar av kraven för att komma in till polisutbildningen. Den dagen de självklara kraftfulla lönesatsningarna på polisen blir verklighet kommer vi istället att kunna rekrytera blivande poliser med de fysiska och psykiska krav som yrket kräver!


Tommy Hansson

 

Gilla sidan:
TIPSA FRAGA













wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994